Nöjesnytt Helsingborg 1
foto: Pressbild är något jag genomför endast unde
r säkra förhållanden. Jag är vanligtvis lugn i min körstil. Barnen ska ju med ut och åka när de blivit lite större så jag tänker ofta på familjen när jag håller i gashantaget. Att kunna hålla en hög säkerhet är viktigt. Det måste finnas en framtid också. Vilken är drömhojen och varför? - För mig är på något sätt motorcykelmodellen ”Indian Big Chief” den ursprungliga motorcykeln, säger Rickard. Det finns inget fetare än en sådan. Så en sådan från 40-talet och i ett original utförande hade jag lätt kunnat tänka mig. Men de kostar ju så sanslöst mycket pengar numera så att få äga en sådan kan jag endast drömma om. Men jag skulle hemskt gärna vilja ha en sådan innan jag dör. En sådan kostar dock runt en halv miljon kronor… Finns det någon specialbyggd båge som du har ett band till och som du vill köpa tillbaka? - Det tror jag inte spontant, delger Rickard. Egentligen skulle jag vilja ha kvar alla mina unika exemplar. De serietillverkas ju inte så det finns något speciellt inneboende i dem alla. Beställaren får ju även en personlig hoj som uppfyller hens drömmar. Det blir ju starkt kopplat till individens önskningar. Men det blir ett annat typ av band som inte är mitt eget. Så nej, jag tror inte kommer göra några återköp för egen tillfredställelse. Jag får ju i stället mitt utlopp såsom designer och mekaniker. Min kreativitet och processen i skapandet av en båge ger optimalt. Jag blir redo att släppa taget om hojen när den är klar och går vidare till att påbörja ett nytt projekt. Designern i mig söker nämligen ständigt nya utmaningar och utvecklingsfasen skänker mig massor med glädje. Det räcker fullt tillräckligt för mig att under en kort tid få ha ett band till den hoj jag bygger. Vilket är ditt signum som designer? - Lågt och snabbt, svarar Rickard direkt. De bågar jag bygger ska ha en look som ser ut som om att de gick i 250 kilometer i timmen när de står på sina stöd. Hastigheten personifierad på två hjul. Det är schysst såsom stil anser jag. Givetvis ska fordonet kunna gå att använda vettigt också. Man ska kunna köra. Det är en viktig aspekt som jag alltid tar hänsyn till. Jag har ju sett allt för många fantasiobjekt som för det mesta bara står i garaget. Det är inte kul. Det är en annan konstform. Man bygger i sönder dem så att de inte går att bruka. Vad är det tokigaste du fått uppleva som biker? - Det är så mycket, ler Rickard. Vi fyllde ett tält på en fest en gång med gummi. Det var rätt så roligt. En snubbe hade satt upp sitt tält bakom ”Burn Out Pitten”. Det tältet blev rätt så fyllt med gummi… Många gånger så guidar jag dessutom helt galna idéer från beställare åt ett bättre håll då de tar ut svängarna allt för tokigt. Det blir annars för många knasiga arbetstimmar och cykeln ska ha ett bra andrahandsvärde. Jag bryr mig om att det ska bli vackert och vettigt i slutändan. Det betyder massor för mig som kreatör. Vilket projekt är din bästa fullträff och varför? - Det är nog den caféracern som jag skapade i tävlingen ”Custom Kings”, avrundar Rickard med skön text och foto: Thomas LB Johansson sorti. Den inre resan, det projektet och den finalen är ensam i sitt slag. Bågen hamnade på MC-mässsan i Stockholm. Det var en internationell tävling. Alla återförsäljare för Harley-Davidson fick lov att deltaga. Enormt mycket folk betraktade min skapelse på den mässan och den fick en central plats i Harleys monter. Endast tre byggen i Sverige valdes ut och min kom med. Att få vara på plats, betrakta åskådarnas reaktioner och lyssna på folks åsikter. Det var en läcker upplevelse. Ett magiskt ögonblick som berikar mitt liv än idag. Mer om RICKARD BERGH I rillster@live.se 18 | nojesnytthelsingborg.se