Nöjesnytt Helsingborg 1
gotisk blues på riktigt Gothic blues är ett begre
pp som ofta används när man ska beskriva musik som har sin botten i blues, men med en modern, molldränkt touch. Eller, om man ska vara elak, när det bara handlar om obegåvad, amatörmässigt framförd rock med tre ackord som ska försöka verka ”farlig”. Adia Victorias musik kan dock beskrivas som gothic blues på riktigt. Nya albumet A Southern Gothic lever sannerligen upp till titeln med sina spöklika stämningar, suggestiva stråkar, hotfullt plinkande banjofigurer och akustiska gitarrer. Och så Adia Victorias uttrycksfulla röst i centrum, med texter och melodier som spinner vackra nät runt den musikaliska omgivningen. Fantastiskt! Ola Karlsson tar en titt på vad som händer i musikvärlden, tipsar om ny och gammal musik och uttrycker högst subjektiva åsikter om både högt och lågt. bridgers is back Få kvinnliga indieartister har varit viktigare på 2000-talet än Pheobe Bridgers. Med monumentala Punisher från 2020 befäste hon det hon byggt upp med debuten Stranger in the Alps och klev fram som den kanske bästa låtskrivaren ur sin generation. Och som det rastlösa geni hon är vilar hon inte på lagrarna utan ger ut ny musik innan Punisher ens hunnit ramla ut från listorna. Nya singeln That Funny Feeling är en nästan sju minuter lång meditation som börjar som en akustisk bagatell och växer ut till rena rama opuset. Jag, och och många med mig, väntar otåligt på uppföljaren till Punisher. bonoff is... also back inget annat betyder något för gahan Första gången jag hörde den gamle Depeche Mode-sångarens version av Metallicas uttjatade Nothing Else Matters från Blacklist-delen på nyutgåvan av The Black Album höll jag på att grina. Så sorgligt, så svart, så vackert och så värdigt var det. Det fick mig att drömma om att Gahan skulle göra ett helt coveralbum på hårdrockslåtar och även om drömmen inte besannades fullt ut har han nu i alla fall gjort en skiva med versioner av sina favoritlåtar av Cat Power, Neil Young, PJ Harve och Elvis, med flera. Tillsammans med sina Soulsavers visar 59-åringen inte bara att han är en konstnär på egen hand, utan också att det går att åldras med värdighet i en ungdoms- och utseendefixerad bransch. Karla Bonoff är en av mina absoluta favoritsångerskor. De tre album hon gjorde mellan 1977 och 1982 – Karla Bonoff, Restless Nights och Wild Heart of the Young – är dessutom tre av historiens vackraste och mest intagande singer/songwriter-skivor. Hon är själva definitionen av chosefri: allt hon gör är med en otvungen självklarhet, sprungen ur ren och klar ärlighet. Det är o-flashigt och och otidsenligt, samtidigt som det är imponerande och tidlöst på något konstigt sätt. Det är i mina öron så ren som musik någonsin kan bli. Nu har hon släppt en ny singel i duett med Michael McDonald, och även om man kan både ha och missa det överdrivet religiösa budskapet är det ändå skönt att ha henne tillbaka. Och att rösten är lika ljuvlig som alltid. när jazzen dansar in himmelsk rock På sitt förra album All Rise från 2021 tog Gregory Porter ett stort steg mot ett modernare sound med förödande effektivitet. Med låtar som Concorde, Dad Gone Thing och Revival Song visade han att gammaldags jazz, blues och soul visst gick att uppdatera till 2020-talet och i samarbetena med DJ:n Claptone på bland annat Liquid Spirit tog han steget in på dansgolvet. Att döma av nya briljanta singeln Dry Bones har han utvecklat soundet ytterligare, med en produktion som är lika delar retroblues som EDM. Vansinnigt bra och vitalt för att vara för en gammal jazzsnubbe, vill jag lova. Strand of Oaks är en pseudonym för Timothy Showalter, en lika begåvad som produktiv Texasbo. Sedan 2009 har han släppt sju starka album, varav det senaste In Heaven är det kanske bästa hittills. Anslaget är melankoliskt och begrundande och pendlar mellan det svidande vackra och det brutala. Showalter räds inte för att låta de instrumentala partierna vara lika talande som de välskrivna texterna och inte heller för att låta rena banaliteter varvas med djupsinniga formuleringar. Uppfriskande egensinnigt under den snygga ytan är det också. 28 | nojesnytthelsingborg.se