Advokaten 1
Porträtt Elisabet Fura Chefs-JO Elisabet Fura på
väg på mot friare liv Efter fyra år som chefs-JO lämnar Elisabet Fura sitt uppdrag för ett friare liv. JO i dag är relevant och tydligt men det finns orosmoln. En oroande trend är att antalet anmälningar till JO ökade stort förra året. TEXT OCH FOTO: TOM KNUTSON E fter fyra år som chefs-JO råder uppbrottstider för Elisabet Fura när vi möts en sommardag i mitten av juni. Hon har tagit ner sin privata konst från väggarna i sitt ljusa kontorsrum och endast tavelspikarna är kvar. Rummet, som har fönster som vetter åt två väderstreck, varav det östra mot Kungsträdgården, har en modern soffgrupp klädd i grått tyg och på golvet ligger en stor cirkelformad grön matta. Elisabet berättar att nu sorterar hon, ”tuggar” olika dokument och rensar även ut böcker, men det är svårt att slänga dem. På en hylla står en rad böcker, ”kanske du vill ha någon?” frågar hon vänligt. När Elisabet tillträdde uppdraget som chefs-JO tillfrågades hon om hon inte tyckte att det skulle bli fjuttigt jämfört med att vara domare i Europadomstolen, där fick hon hantera de största av frågor, som dödsstraff och när livet egentligen uppstår. Men det har hon inte tyckt för ett ögonblick. Hon har sett uppdraget som chefs-JO som en chans att betala tillbaka allt det hon fick i rollen som domare i Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg. Entusiastiskt och levande berättar hon att när man har fått en sådan unik chans, som hon fick att vara ute i Europa och bidra till 18 ”Samhällsutvecklingen går väldigt snabbt på många områden, inte minst det tekniska. Då gäller det för oss att vara lite som kärringen mot strömmen och säga att regelverket säger så här så ni kan inte bara susa förbi. Det är inte så sexigt men det behövs.” Europakonventionens praxissamling, och får frågan om man vill komma tillbaka och göra något annat då känner man att det är ”payback time”. – Det låter banalt att säga att man ska betala tillbaka. Men jag tycker ändå att det handlar om det också, utan att det för den skull har varit en uppoffring, för det har det inte varit. Men det känns väldigt bra att det som jag lärde mig i Strasbourg har jag kunnat föra tillbaka på olika sätt i JO:s verksamhet. MÅL SOM JO När hon tillträdde som chefs-JO hade Elisabet Fura det uttalade målet internt att JO skulle fortsätta på den inslagna vägen att vara relevant och tydlig, och gärna än mer. – Jag har fyllt på det med att säga att vi ska vara den som ger röst åt dem som ingen röst har, säger Elisabet och tillägger med ett litet fniss att det outtalade målet var: – Att klara av det här utan att göra bort sig! Hon har en stadig blick, söker gärna ögonkontakt och gestikulerar ofta, särskilt när det är något som hon vill understryka. Elisabet betonar att JO:s styrka är att myndigheten ska förändra saker som är dåliga men också samtidigt vara en återhållande kraft. – Samhällsutvecklingen går väldigt snabbt på många områden, inte minst det tekniska. Då gäller det för oss att vara lite som kärringen mot strömmen och säga att regelverket säger så här så ni kan inte bara susa förbi. Det är inte så sexigt men det behövs. På frågan om vad som har varit kännetecknande för att vara chefs-JO Advokaten Nr 6 • 2016