Advokaten 1
Porträtt Elisabet Fura Elisbet Fura har varit ord
förande för Advokatsamfundet. Mest nöjd med det uppdraget är hon över att ha initierat advokatexamen och kravet på fortbildning för advokater. Elisabet är en av huvudtalarna på årets Advokatdagar. CV Född 1954. Jur. kand. 1979. 1985–2003 verksam som advokat och bland annat ordförande i Sveriges advokatsamfund (1999–2001). 2003 valdes Elisabet Fura till domare i Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg. Hedersdoktor vid Stockholms universitet. En av de ursprungliga medlemmarna i nätverket Hilda. Chefs-JO 2012–2016. en inspiration till nya JO:ar eller ”ombuds” som de säger. Elisabet beskriver hur hon har haft täta kontakter med ombudsmän från olika delar av världen. Svenska JO bjuds ofta in till andra länder för berätta om sitt arbete. Man har även täta kontakter med EU-ombudsmannen. Olika länders JO:ar arbetar med olika utmaningar. – Det spännande med de internationella kontakterna har varit att oavsett om de kommer hit eller vi åker ut så är det samma frågor fast i olika förklädnad. Man har alltid något att lära sig. Man tar alltid något med sig hem. svarar Elisabet med att citera en medarbetare: – Att vara JO är som att sitta i ett glashus och kasta sten, säger hon, skrattar stort och tillägger att uppdraget är synnerligen brett och att det också finns ett enormt intresse ute i världen för JO:s uppdrag. Arbetet som chefs-JO har varit mycket omväxlande: klagomålshantering, inspektionsresor, besök, konferenser Advokaten Nr 6 • 2016 och omfattande kontakter med JO:ar i andra länder. JO-ämbetet beskrivs inte sällan som en svensk exportsuccé. Elisabet berättar förtjust att hon nyligen fick höra ett nytt engelskt verb av en amerikansk professor, nämligen: ”ombudsing”. ”In your ombudsing you could use these tools.” På många håll i världen ser man upp till JO som en förebild och som JO:S INRE FÖRÄNDRINGAR Elisabet konstaterar att de fyra år hon varit chefs-JO är en kort tid i JO:s perspektiv (år 2009 200-årsjubilerade JO). Det Elisabet inriktat sig på handlar till stor del om organisationsfrågor. När Elisabet kom till JO kunde hon få känslan av att det var fråga om fyra ämbeten, eftersom det är fyra ombudsmän, i stället för ett. Det fanns en tendens till att man arbetade på fyra olika sätt. Det gjorde att ärendehantering och poolande av resurser inte blev effektivt. – Jag insåg att det fanns en utmaning i att få ner småhäckarna mellan avdelningarna. Jag tycker att jag har lyckats med att klippa ner häckarna en bit, summerar hon. Elisabet initierade ett ”genomlysningsprojekt”, som bland annat resulterade i en kanslihandbok, som har haft stor effekt på hur kanslierna arbetar på ett gemensamt och strukturerat 19 »