Advokaten 1
Porträtt Elisabet Fura » sätt hos samtliga ombuds
män. Man har även arbetat med ett klarspråksprojekt och informationsfrågor. Sedan har Elisabet startat ett månatligt frukostmingel, för samtliga medarbetare, då bjuds de olika avdelningarna in för att berätta vad de arbetar med. Andra insatser är att hon började skicka ett informationsbrev en gång per vecka till alla medarbetare. Numer har man ett intranät så nu skriver Elisabet en blogg, en av flera, där hon berättar vad hon kommer att göra i veckan. – Så att medarbetarna vet var jag befinner mig någonstans, om jag är i huset eller inte, säger hon och tillägger: – Det jag har gjort är nog att ha skapat lite mer gemenskap. SAMHÄLLET I DAG Den största utmaningen i uppdraget som chefs-JO har enligt Elisabet varit att vara chef utan att vara chef. Hon kan tänka sig att det är lite grand som att vara chef på en domstol. – Du är chef och ska leda verksamheten och bestämma verksamhetens mål i stort men själva tillsynsverksamheten som är kärnverksamheten, över den bestämmer varje ombudsman själv, hur den ska utföras och vilka objekt som ska granskas. Vad hon ständigt försökt åstadkomma som chef är att uppmuntra medarbetarna att ta ett steg utanför ”bekvämlighetszonen” och växa som medarbetare. – Det här är ett teamwork. En JO utan duktiga utredare och föredragande kan inte göra någonting. Så därför är det viktigt att lyfta medarbetarna, förtydligar hon. Det roligaste med uppdraget är att det är en så utåtriktad verksamhet, PERSONLIGT Den kommande tiden. Jag ser fram mot ett friare liv där jag inte har ett uppdrag som kräver lika mycket. Det har blivit dags för det. Fast jag utesluter inte att ta styrelseuppdrag men vi får se. Inget är uteslutet, utan allt är möjligt. Familj Make, ett barn och ett barnbarn (samt ytterligare ett barnbarn väntas inom kort). Bor Stockholm och på en gård vid Estlands kust. 20 Läser Tid: livet är inte kronologiskt, av Alex Schulman och Sigge Eklund Favorithobby Musik, så klart! Kör En gammal tysk cykel inköpt i Strasbourg. Favoritapp Omni, en bra nyhetsapp. Favoritplats Hemma med mina nära och kära. Drivkraft Nyfikenhet och glädje! Ogillar Falskhet Gillar mest Öppenhet, ärlighet och entusiasm samt att vara en del i en större helhet där man känner att man kan bidra. ”Det handlar om att gå tillbaka till grunduppdraget och se till att skydda de svagaste mot övergrepp från dem som har makten. Svårare än så är det inte och ändå är det så svårt eftersom det kan se så olika ut.” de internationella kontakterna, men också att man får åka ut till myndigheter och institutioner, inspektera. Det har varit mycket spännande att få en inblick i hur Sverige fungerar. Hon konstaterar att kontakterna med politiker, framförallt KU och dess ledamöter, medier och inte minst med de svenska myndigheterna fungerar väl och att JO har konstruktiva dialoger med myndigheterna. Hon beskriver en känsla av ödmjukhet när hon tänker på alla de hjältar som finns på myndigheterna, inte minst inom vården och kriminalvården. – Dag ut och dag in konfronteras de med en väldigt jobbig verklighet och människor som är otroligt trasiga. Men de gör ändå ett fantastiskt jobb utan att få medalj för det eller bli uppmärksammade. Enda gången de blir uppmärksammade är när någon tror att de har gjort något fel. Det handlar verkligen om vardagshjältar och hjältinnor. Man blir väldigt ödmjuk när man ser det. När man varit ute på en inspektion i anstaltsmiljö är man alldeles slut efter en dag. De här människorna arbetar där varje dag. I sitt arbete har Elisabet lagt ner energi på att de som granskas ska känna sig bekväma och inse att JO inte är ute efter att ”hänga någon”. – Fel begås i alla verksamheter även i JO:s. Syftet är att hitta förbättringspotential, kommenterar Elisabet. SNABB ÖKNING AV ANMÄLNINGAR Enligt Elisabets uppfattning mår JO bra sett till antalet anmälningar, resurser och de verktyg myndigheten har just i dag, men det kan ändras, betonar hon. Med en bekymrad min berättar Elisabet att det senaste året har man sett en stor ökning av antalet inkomna anmälningar. Ett normalår får man in cirka sjutusen anmälningar. Det senaste året fick JO in sexhundra fler. Eftersom siffrorna inte har analyserats färdigt är det inte helt klart varför de ökat men Elisabet tror att ökningen kan hänga samman med det stora flyktingmottagandet förra året, vilket i sin tur skapade en stor press och stress på olika myndigheter som socialtjänst, vård och skola etc. En fråga som hänger samman med resurs- och balansfrågan är hur Sverige ska hantera en eventuell framtida människorättsinstitution, något som FN återkommande har uppmanat Sverige att inrätta. Elisabet säger att hon inte har någon personlig uppfattning i frågan men konstaterar att hamnar den hos JO är det ett faktum som JO måste förhålla sig till. MEDIERNA Elisabets strategi gentemot medierna är att vara öppen och tillgänglig. Under sin tid som chefs-JO har hon uppmuntrat medarbetare inom hennes tillsynsområde att uttala sig i medierna i de ärenden de är de mest insatta. Det har även blivit vanligare med pressmeddelanden. Dessutom har man tagit klivet in i de sociala medierna med ett Twitterkonto. Elisabet berättar att typiskt sett är lokaltidningar de som intresserar sig för JO:s verksamhet. Ofta handlar det om sakfrågan när någon lokal myndighet har anmälts till JO. När sedan JO rapporterar sitt beslut brukar de lokala mediernas intresse att rapportera vara mer begränsat, särskilt om det inte föranleder någon kritik. Kanske kan det bli bättre om besluten är lättare att förstå, funderar hon och tillägger att hon har förståelse för mediernas agerande, för ”vem rapporterar att tågen går i tid?”. Hon konstaterar att det råder en viss symbios mellan medierna och JO. Myndigheten får kännedom om eventuella missförhållanden från medierna och samtidigt skapar JO nyheter i medierna. Elisabet berättar att i andra EU-länder finns flera exempel på JO:ar som har egna tv-program som ett sätt att nå ut till landets medborgare. Kanske något även för svenska JO? funderar hon. Hon betonar värdet av att nå ut och möta medborgarna. Det är ett område där dagens JO kan bli bättre. Advokaten Nr 6 • 2016