Advokaten 1
Porträtt Elisabet Fura Nyfikenhet och viljan att
anta nya utmaningar förde henne till advokatyrket, vidare till ordförandeskapet för Advokatsamfundet, ut i Europa till Europadomstolen och sedan åter till Sverige och uppdraget som chefs-JO. Till det kommer en rad olika andra uppdrag. Att ha en advokatbakgrund har varit en utmärkt tillgång under hela hennes omväxlande yrkesbana, betonar Elisabet: – Allt jag har lärt mig som advokat har jag haft nytta av. Som advokat lär man sig att fatta beslut, lära sig av sina misstag, vara snabb och exekutiv, överblicka och sortera stora mängder information och hitta rättsfrågan, samt argumentera för en ståndpunkt. Just när det gäller att komma ut till samhällsmedborgarna kan JO lära sig mer, anser Elisabet. – Vi utgår från att människor i gemen vet vad JO är och vad JO gör. Det kanske var sant fram till för 15–20 år sedan. Men nu förändras samhället och för att fortsätta att vara relevanta och utföra vårt uppdrag bra måste vi kanske tänka på alternativa sätt att komma ut. En delförklaring till den minskade kunskapen om JO är alla nya medborgare i landet, men även bland dagens skolungdomar, vet få vad JO är. – Vi ska var där folk är för att vara relevanta, slår hon fast. SVÅRA SIDOR Till de svårare situationerna för JO hör att hantera de anmälare som fått nej på en anmälan men som inte till något pris kan förlika sig med det. Det inträffar lyckligtvis inte så ofta. Men vid enstaka tillfällen kan det uppstå svåra situationer där den missnöjde inte nöjer sig med att hota JO:s handläggare utan även hotar med att skada sig själv. Man har väl inarbetade rutiner för den typen av situationer men för de enskilda tjänstemännen kan det ändå upplevas som mycket påfrestande. Elisabet konstaterar också att internet underlättar att anmäla, i dag kommer nittio procent av anmälningarna via JO:s webb vilket är en bra och välkommen utveckling, anser Advokaten Nr 6 • 2016 hon. Men å andra sidan är det väldigt lätt att göra en anmälning vilket kan trigga igång vissa personer. Men som Elisabet ser det är det svårt att komma till rätta med det. KARRIÄREN Till en början hade Elisabet planer på att satsa på musiken eftersom hon spelade klassiskt piano. Hennes föräldrar rådde henne dock att skaffa ett yrke med tryggare arbetsvillkor. Att det blev juridik var mest en slump. En kamrat hade skrivit in sig på Juridicum i Stockholm, och Elisabet tyckte att det verkade bra, inte minst eftersom det inte var mycket obligatoriska föreläsningar. Det innebar att hon kunde fortsätta med sin hobby, musiken. – Lite motvilligt blev jag intresserad av juridiken och tyckte att det var roligt, säger hon och berättar att hon liksom många unga, hoppas hon, är intresserade av rättvise- och samhällsfrågor och kopplingen mellan juridik och politik. Elisabet säger att hon inte ägnat sig åt karriärplanering, inte heller tycks ett medvetet byggande av nätverk vara hennes kännetecken. I stället har nyfikenhet och en lust att ta sig an nya utmaningar tagit henne framåt. Det finns inte någon tydlig röd tråd, men det finns dock en tunn röd tråd som går att följa och det är intresset för MR-frågor. En oroande trend Elisabet Fura ser är att antalet anmälningar till JO ökade stort förra året. JO:S FRAMTIDA UTMANINGAR Elisabets övergripande mål var att göra JO ännu mer relevant. I en föränderlig värld måste JO hänga med men ändå samtidigt hålla emot. – Det arbetet, kombinerat med att utveckla arbetsmetoder och bli mer synlig och mer proaktiv är en stor utmaning. Det handlar om att gå tillbaka till grunduppdraget och se till att skydda de svagaste mot övergrepp från dem som har makten. Svårare än så är det inte och ändå är det så svårt eftersom det kan se så olika ut, säger Elisabet och berättar att någon sa i ett internationellt sammanhang att ”ombudsmannens uppdrag är att viska sanningen i makthavarens öra”. – Det säger något om paketeringen. Det är inte säkert att man når framgång om man ställer sig och skriker. Det kanske är mer effektivt att skriva de långa tråkiga besluten, prata i KU och på olika konferenser om vikten av att diarieföra handlingar, att beslut måste motiveras samt att det måste ges besvärshänvisning. Det är de små tråkiga sakerna som är viktiga, säger hon och ler. När det gäller råd till sin efterträdare så är Elisabet kluven om att ge eller inte ge ett råd eftersom det är upp till var och en att själv välja vad man tycker att man vill eller kan. – Men vad som har fungerat bra för mig är att vara lyhörd och öppen. Det här är en väldigt klok organisation. Sedan finns det mycket som kan utvecklas och kanske saker som bör förändras. n 21