Advokaten 1
Debatt Lag och moral och dagens Juristutbildninge
n borde på ett mer genomgripande sätt än i dag, inom alla rättsområden, diskutera etiska frågor så att nyutexaminerade jurister blir bättre rustade att stå emot moraliskt tvivelaktig tillämpning av lagen. Det anser advokat Michael Pålsson. I ljuset av de så kallade Panamadokumenten och de med jämna mellanrum återkommande ”skandalerna” (Telia i Uzbekistan, SCA, Swedbank, Vattenfalls brunkolsaffärer där staten skyller på ett ägardirektiv som staten själv kontrollerar m.m.), blir vi påminda om vikten av att alltid hålla de etiska frågorna vid liv genom diskussioner, utbildning m.m. Även om det inte varit jurister eller advokater som för egen del gjort något fel, torde de skandaldrabbade aktörerna inte sakna juridiska rådgivare. I ett idealiskt samhälle överensstämmer lag och god moral, det vill säga lagen uppfattas som rättvis. Problemet är bara att vad som är god moral uppenbarligen kan ha en väldigt olika innebörd för olika människor, medan lagen ska vara lika för alla. Frågan är därför hur vi kan få lag (såsom den tillämpas av oss verksamma jurister) och moral att så långt det är möjligt korrespondera. För egen del har jag allt mer kommit att fråga mig om de etiska frågorna har en för undanträngd roll i den nuvarande juristutbildningen, men kanske också i advokatutbildningen. Kanske måste de etiska frågorna ännu mer än nu genomsyra hela juristutbildningen och även advokatutbildningen? Kanske räcker inte Advokatsamfundets vägledande 46 regler om god advokatsed och disciplinnämndens avgöranden? Kanske tenderar vi som jurister att förhålla oss till de vägledande reglerna om god advokatsed, men på något sätt glömma att också våra klienter har ett behov av att få råd som förhåller sig till vad som kan betecknas vara god moral bland andra människor. Vi lyckas ju utbilda många tekniskt duktiga jurister, men ändå går det med ojämna mellanrum fel. Vi har uppenbarligen jurister som tydligt förhåller sig och kan tillämpa den positiva rätten, det vill säga gällande lag, rättspraxis etc. men som inte riktigt vet att förhålla sig till den normativa rätten, sålunda rätten såsom den borde vara baserat på god moral. När det exempelvis gäller Panamadokumenten är det ju möjligt (i skrivande stund vet vi inte) att ingen aktör har gjort något som strider mot gällande lag, men samtidigt torde det vara uppenbart för envar att opinionen inte tycker att de som gömt pengar i Panama har handlat moraliskt rätt. Oavsett om det varit lagligt eller inte, kan det ju hävdas att det är orättfärdigt att välbärgade människor och företag kan undandra stora summor från beskattning, medan gemene person och företag inte har den möjligheten. För att göra frågan ännu tydligare kan nämnas raslagarna i 1930-talets Tyskland, apartheid-lagarna i Sydafrika eller i modern tid sharia-lagarna i Saudiarabien och Iran, förtrycket i Nordkorea, Putins skenprocesser m.m. Många advokater, domare, åklagare och andra jurister tillämpade och tillämpar säkert de gällande lagarna korrekt i och för sig, men ändå torde få personer, åtminstone i vår del av världen, hävda att detta också var och är moraliskt rätt. Min uppfattning är därför att jurister i allmänhet och advokater som rådgivare i synnerhet har ett ansvar att tillse inte bara att det vi föreslår är inom lagens ramar, det är ju självklart, utan också att det är moraliskt rätt. för egen del har jag uppfattningen att vi skulle kunna undvika en del framtida skandaler genom att utrusta oss med något slags allmänt ramverk, som jag i avsaknad av bättre namn kallar en ”moralisk kompass”. Redan i juristutbildningen skulle detta ramverk genomsyra hela utbildningen i alla dess delar, och diskuteras inom samtliga rättsområden, sålunda inte bara inom allmän rättslära utan även inom exempelvis associationsrätten, allmän förmögenhetsrätt, offentlig rätt etc. Frågan är dock vad denna moraliska kompass ska innehålla? Innan jag går vidare i den diskusAdvokaten Nr 6 • 2016