Advokaten 1
Utblick Palestina ledning av en gemensamt utsedd
medlare. Sulha utmynnar slutligen i en publik försoningsceremoni vid vilken gärningsmannen och dennes anhöriga framför en offentlig ursäkt till offrets anhöriga – som sedan i sin tur svarar med en villkorslös accept. Detta innebär samtidigt att offrets anhöriga avsäger sig alla utestående krav gentemot gärningsmannen och dennes anhöriga, såsom eventuella krav på ytterligare ekonomisk ersättning eller blodshämnd. När så Ali Ibrahims pappa stod där uppe på scenen tillsammans med sin sons baneman och dennes anhöriga, var det således inte bara en fråga om en återförening mellan offer och förövare. Det var också en uppvisning gentemot alla andra samhällsmedborgare att dessa två män valt att sätta samhällets bästa framför de egna behoven och den egna stoltheten. Sulha innebär att gärningsmannens anhöriga kollektivt tar på sig skulden för vad som skett, samtidigt som offrets anhöriga förlåter dem och relationerna dem emellan kan normaliseras. På så sätt har båda parter gjort vad man enligt den arabiska sedvanerätten anser fordras av varje individ som gör anspråk på att vara del av det gemensamma samhället, nämligen att kollektivt ta ansvar för att ordning och trygghet upprätthålls. Under tiden sulha-processen pågår bordläggs ärendet i det ordinarie rättssystemet. Det är rättspraxis i de palestinska domstolarna, i synnerhet vid brottmål, att man inväntar fullbordandet av sulha innan dom slutligen avkunnas. Om gärningsman, offer och deras anhöriga väljer att göra de stora ansträngningar som det innebär att försonas på detta smärtsamma sätt utgör det förmildrande omständigheter när en bedömning av brottets straffvärde görs. I rättsfallet Ali Ibrahim, till exempel, fick gärningsmannen straffet fastställt till 6 år, för ett brott som annars sannolikt hade inneburit livstids fängelse. Det finns många liknande Advokaten Nr 6 • 2016 exempel. Utöver denna rådande praxis i fall av mord och dråp, stipuleras i lagstiftningen till och med, avseende vissa mindre allvarliga brott, att fullbordad sulha kan utgöra grund för att åtalet helt läggs ned. Förklaringen till att de arabiska sedvanerättsreglerna lever kvar, och även givits plats i det ordinarie rättssystemet, är nära sammanflätad med det politiska läget och den historiska frånvaron av bestående statsmakter i de palestinska områdena. Administrationen av Palestina har växlat mellan ett flertal olika länder, var och en med sina olika rättstraditioner och rättsregler. Palestinierna har dock själva alltid sett med stor misstänksamhet på dessa olika rättssystem som de pådyvlats utifrån. Deras reaktion har därför i stället varit att ta fasta på den äldre arabiska sedvanerätten och vidareutveckla den på egen hand. Det var under de två palestinska upproren, 1987 respektive 2000, som arabisk sedvanerättsskipning fick ett nytt uppsving och dess praktiserande blev en slags politisk aktivism i sig självt. Valet att lösa sina tvister endast på detta sätt, att inte vända sig till polis och ordinarie domstolar (som under dessa perioder sågs som nära förknippade med Israel), kom att bli ett populärt sätt att göra motstånd mot ockupationsmakten. På så sätt har sulha, tillsammans med andra informella metoder, kommit att betraktas såsom en viktig del av det palestinska kulturarvet och ett folkloristiskt uttryck för palestiniernas kamp för självständighet. Björn Brenner Fil. dr i statsvetenskap och Mellanösternforskare vid Försvarshögskolan 51 Två av de medlare som kan anlitas för att leda sulhaprocesser.