Advokaten 1
Praktisk juridik bestämmelser förmögenhetsförhåll
anden behörig att avgöra eventuella frågor om makars förmögenhetsförhållanden som uppstår i samband med arvsmålet. Ett sådant arvsmål ska enligt arvsförordningens huvudregel upptas till prövning i den medlemsstat där den avlidne maken hade hemvist vid sin död. PRESENTATION på motsvarande sätt ska en domstol i en medlemsstat som upptagit en talan om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap till prövning enligt Bryssel II-förordningens ([EG] nr 2201/2003) bestämmelser, enligt huvudregeln även vara behörig att avgöra frågor om makars förmögenhetsförhållanden som har anknytning till detta mål. Då ett äktenskapsmål enligt Bryssel II-förordningen kan upptas till prövning i upp till sex olika medlemsstater, har den accessoriska behörighet som följer av äktenskapsmålet i vissa situationer gjorts beroende av ett avtal makarna emellan. Om den objektiva anknytningen till det av sökanden valda domstolslandet är svag och makarna inte är eniga, kan skilsmässodomstolen sålunda pröva äktenskapsmålet men inte ta ställning till bodelningsfrågorna. Här märks en tydlig skillnad mot nu gällande bestämmelse i 2 § 1 st. 1 p. LIMF (lag 1990:272), enligt vilken en fråga om makars förmögenhetsförhållanden alltid får tas upp av svensk domstol om frågan har samband med ett äktenskapsmål i Sverige. Advokaten Nr 6 • 2016 Advokat Lina Melén är delägare i Bergquist & Partners Advokatbyrå och specialiserad på internationell arvs- och bodelningsrätt. för det fallet att en fråga om makars förmögenhetsförhållanden inte har anknytning till ett arvsmål eller ett skilsmässomål innehåller förordningen en objektiv behörighetsregel innehållande hierarkiskt ordnade anknytningskriterier. Bestämmelsen kan exempelvis bli tillämplig när en förändring i makarnas förmögenhetsförhållanden aktualiseras av makarna själva under ett bestående äktenskap. Behörigheten tillkommer i första hand domstolarna i den medlemsstat där båda makarna har hemvist vid den tidpunkt då talan väcks, i andra hand där båda makarna hade sin senaste gemensamma hemvist, i den mån någon av dem fortfarande är bosatt där vid den tidpunkt då talan väcks, i tredje hand där svaranden har hemvist vid den tidpunkt då talan väcks och i sista hand där båda makarna är medborgare vid den tidpunkt då talan väcks. förordningen innehåller därtill en möjlighet för makar att inom vissa ramar själva välja vilken medlems stats domstolar som ska vara behöriga att handlägga eventuella bodelningstvister. Makarna kan avtala att domstolarna i den medlemsstat vars lag de i enlighet med förordningens bestämmelser har valt som tillämplig på sina förmögenhetsförhållanden ska vara behöriga att avgöra frågor om deras förmögenhetsförhållanden. I avsaknad av ett lagvalsavtal kan makarna i vissa situationer även avtala om att ge exklusiv behörighet till domstolarna i den medlemsstat vars lag är tillämplig enligt förordningens allmänna lagvalsbestämmelse. utöver detta innehåller förordningen bestämmelser om behörighet till följd av att svaranden går i svaromål, subsidiär behörighet, nödforum, behörighet vid genkäromål och så kallad alternativ behörighet. Den alternativa behörighetsregeln ska tillämpas i situationer där en domstol gjort bruk av möjligheten att i undantagsfall avsäga sig behörighet på den grunden att domstolslandets lag inte erkänner äktenskapet, exempelvis om landet inte erkänner samkönade äktenskap. Syftet med bestämmelsen är att tillse att makar som fått sin talan avvisad av denna anledning snabbt ska kunna hitta en annan domstol som kan pröva talan. TILLÄMPLIG LAG Förordningen innehåller även bestämmelser om vilken stats lag som ska vara tillämplig på makars förmögenhetsförhållanden. Lagvalsreglerna är av universell karaktär, vilket innebär att den lag som anvisas som tillämplig enligt förordningen ska tillämpas oavsett om det är lagen i en medlemsstat eller lagen i en stat som inte är medlem i EU. Den anvisade lagen ska vidare tillämpas på all makarnas egendom, oavsett tillgångarnas natur och oavsett var tillgångarna är belägna. Det kommer följaktligen inte längre att vara möjligt att tillämpa olika lagar på fast respektive lös egendom, något som exempelvis förekommer i fransk rätt. 53 Förordningen har givits ett brett tilllämpningsområde och omfattar i princip alla civilrättsliga aspekter av makars förmögenhetsförhållanden. »