Nöjesnytt Jönköping 1
TIPS! Möt Åsa Arhammar – bakom masken. Studio Spi
ra, 18.00 26 januari, Caféscenen. Fri entré! Åsa Arhammar älskar sitt jobb som skådespelare. Att få spela huvudrollen Cyrano är en rolig utmaning. ”Han är en komplex natur; en suverän soldat och en känslig poet. En fantastisk människa att lära känna.” HON ÄR CYRANO I vår ska Åsa Arhammar ge liv åt Cyrano de Bergerac, poeten med ett av världsdramatikens sämsta självförtroenden. Hon gör det på Kulturhuset Spiras stora teaterscen. Sin tryggaste plats på jorden. Teaterns ”grand old lady” är inte helt bekväm med att prata om sig själv. Men älskar livet på scenen. – Jag tror på teaterns kraft. Den lär oss empati. Sedan är det här en vansinnigt fin kärlekshistoria, säger Åsa Arhammar, som anställdes på länsteatern 1986. I mars gör hon nu huvudrollen i Spiras klassiker, en person hon inte är helt olik själv. Förutom att han är man. – Jag är stark i det jag gör, som Cyrano är när han är krigaren. ”Va, är de bara 100 stycken? Kom så går vi dit!”. Men intima relationer? Där är han inte trygg. Och jag har själv aldrig känt att jag duger. Klart att jag tar med mig det in i pjäsen. Samtidigt som hon skrämdes av erbjudandet om rollen konstaterar Åsa att hon ”aldrig fått en dålig recension”. I samma andetag säger hon att hon slutade läsa dem för 15 år sen. UPPVUXEN I ETIOPIEN Livet är något annat nu än för ett år sen. Pandemin gjorde att det mesta fick läggas på is. – Jag visste inte vad jag skulle göra. Hade jobbat oavbrutet sedan jag var 19. Det enda ställe där jag varit riktigt lycklig och helt trygg på, på jorden, är på scen. Jag har alltid haft roligt där. Som liten växte hon växelvis i Etiopien och Sverige, med en pappa som arbetade som läkare för SIDA. Något som gav perspektiv. Teater började hon spela som tioåring i Märsta. Sedan 1986 är hon fast anställd på det som i dag heter Smålands Musik & Teater. Hon vet att hon är bra på det hon gör. – Sen har man brister i självförtroendet när det gäller privata relationer kanske… Det är de tvivlen hon delar med Cyrano. – Att vara föremål för kärlek, bristen på tron på den delen, är en av mina karaktärsegenskaper. RÖRANDE HISTORIA Regissören Ronny Danielsson har sagt att det är just Åsas kunnande och förmåga som gör att Cyrano de Bergerac passar extra bra – i Spira. – Det klart att jag är smickrad. Men först blev jag ju livrädd. ”Nej”, var min första reaktion. Sen läste jag pjäsen och det är en fantastisk text. Litterär samtidigt som den är dramatisk och historien är väldigt rörande. I tidigare skeden av karriären var rollerna kanske större överlag, men nerverna desto sämre. – Jag var så nervös för att inte göra dem rättvisa. Nu tänker jag att om jag kan ge allt gör jag det. Jag är inte rädd längre. FÖRSTOD INGET Fler än hon kommer att känna igen sig i Cyrano de Bergerac, tror Åsa. – Alla har väl någon gång varit olyckligt kär? Och Ronny har en förmåga att göra varma föreställningar. Cyrano offrar sin egen lycka för att Roxane, som han älskar, ska få uppleva kärlek genom hans vän Christian. – Det kan inte bli finare. Han är en underbar person. Men gör han rätt, tycker du? – Ja. Sen kanske han kunde ha avslöjat sig lite tidigare? Men han hade inget val. Hur tematiken landar i 2020-talets självförverkligande tidevarv återstår att se. – Jag hoppas att man när man går från salongen tänker att ”jag ska i alla fall säga vad jag känner, ta tag i idet. Jag ska inte ångra mig!”. Det sägs att slutet är en gråtfest? – Ja, jag såg den i Köpenhamn och jag kan inte ett ord danska. Fattade ingenting. Men jag grät på slutet. Den har allt en pjäs ska ha, säger Åsa Arhammar. I TEXT: NINA MARJAVAARA fakta CYRANO DE BERGERAC Vårens gripande klassiker utspelar sig i ett känslostyrt Paris. Det är 1600-tal och hattarna lite coolare men kärleken fortfarande lika ologisk. Och för poeten Cyrano – lika oåtkomlig som alltid… PLATS: Teatersalongen, Kulturhuset Spira SPELAS: 5 mars – 10 april LÄS MER: www.smot.se/cyrano-de-bergerac 10 | nöjesnytt