Advokaten 1
Offentlig försvarare har inte ägt att utan klient
ens samtycke besvara polisens frågor om vad hon i sin yrkesutövning som advokat erfarit att klienten yttrat vid polisförhör. Hennes besvarande av polisens frågor har inte föranlett disciplinär åtgärd, då hon endast förklarat sig inte minnas vad klienten yttrat. Sedan åklagaren begärt förhör med försvararen har dennas kontakt med klienten för att informera om situationen ansetts vara hennes skyldighet som advokat. Ingen åtgärd. DISCIPLIN ÄRENDEN Beslut hösten 2000 6. C-STADS TINGSRÄTT har förordnat advokaten A till offentlig försvarare för P, som av tingsrätten häktats såsom misstänkt för försök till mord samt för grovt rån. Enligt anteckningar i förundersökningsprotokollet uppgav P vid polisförhör den 30 juni 2000 i närvaro av A att samma person,som avlossat ett mot polismän riktat pistolskott, därefter avlossat även ett skott med ett hagelgevär,men vid polisförhör den 28 juli 2000 att den, som skjutit med hagelgeväret, inte varit samma person som den, som skjutit med pistolen. Förundersökningsledaren beslöt därefter att A skulle höras som vittne om vilka uppgifter P lämnat vid förhöret den 30 juni. PÅ FÖRMIDDAGEN den 31 juli 2000 tog polis kontakt med henne, varvid överenskoms att hon skulle inställa sig till förhör samma dag kl. 14.30. Under mellantiden framförde P en begäran att bli hörd på nytt angående skottlossningen.Av hans uppgifter framgick att A hade ringt till honom under förmiddagen. Vid förhöret med A förklarade hon att hon inte mindes vad P den 30 juni sagt ”rörande aktuell fråga”. P hördes samma dag vid 16-tiden. Han sade då att han numera inte visste om det var samma person som avlossat båda skotten. Vid förhöret framkom att A varit i kontakt med P två gånger under dagen. I en skrift av den 31 juli 2000 till C-stads tingsrätt har extra åklagaren Y efter samråd med chefsåklagaren X hemställt att A skulle entledigas som offentlig försvarare för P. Som skäl för denna hemställan har Y anfört följande. ”Det måste anses som mycket märkligt att P:s försvarare inte kan minnas en så betydelsefull omständighet som det faktum att P påstod att den person som avlossade hagelskottet också tidigare avlossat pistolskottet. Detta speciellt mot bakgrund av att P den 30 juni 2000 alltjämt var misstänkt för mordförsök.Både de med hagelgevär och pistol avskjutna skotten riktade sig mot poliser. Vidare är det högst anmärkningsvärt att, 26 ADVOKATEN #3 • 2002 efter det att polisen kallat advokaten A till förhör rörande P:s utsaga,hon kontaktade sin klient, som i sin tur vände sig till polisen för att ändra sin utsaga, samt att hon vid förhör vid 14.30-tiden inte mindes vad P uppgav i förhör den 30 juni 2000. Inte mindre anmärkningsvärt är det faktum att hon ytterligare en gång kontaktade P under dagen innan han sedan hördes av polisen vid 16.00-tiden. FÖR EN UTOMSTÅENDE betraktare kan det starkt ifrågasättas om inte advokaten A låtit sig ledas av missriktad omtänksamhet mot sin klient och instruerat honom om vad han bör säga till polisen. Vad gäller advokaten A:s minnesbilder kan försiktigtvis som tidigare konstateras att en försvarsadvokat svårligen torde kunna missminna sig om ifrågavarande omständigheter. Hennes uppgifter om detta kan därmed rimligen inte vara med sanningen överensstämmande. Sammantaget torde advokaten A – med hänsyn till vad ovan anförts – inte längre vara lämplig att företräda P vid den kommande rättegången.” A har i yttrande till tingsrätten tillbakavisat anmälarens insinuationer. Hon har hävdat att det varit hennes skyldighet att upplysa P om att hon kallats till polisförhör samt att det fanns risk för att åklagaren ville åberopa henne som vittne och att hon därmed skulle bli förhindrad att fortsätta som försvarare för P. På hans fråga vad han skulle göra hade hon svarat att han skulle begära att få tala med polis och, när så skedde, säga sanningen. Hon har givetvis inte talat om för P vad han skulle säga. De övriga telefonkontakterna mellan dem samma dag hade P tagit. TINGSRÄTTEN HAR I BESLUT den 1 augusti 2000 anfört följande. ”De av åklagaren åberopade händelserna och det påstådda sambandet dem emellan utgör sådana omständigheter att det finns anledning att ifrågasätta A:s lämplighet som offentlig försvarare för P.Med hänsyn till vad som finns antecknat i förundersökningsprotokollet (sid 290) utgår tingsrätten från att A var närvarande vid förhöret i den del som avser vem som avlossade de båda skotten. Vid sådant förhållande är det förvånande att A under sitt förhör uppgav att hon inte mindes vad P uppgivit i den delen vid förhöret den 30 juni 2000 (jfr betr. advokats sanningsplikt Wiklund, God advokatsed s 573 f.). Förundersökning har emellertid avslutats och P är inte misstänkt för försök till mord utan skall i den delen endast lämna uppgifter som förhörsperson. Vid sådana förhållanden finns inte skäl att nu entlediga A som offentlig försvarare för P.” Åklagarkammaren i C-stad har den 11 september 2000 genom X ingivit Y:s skrift till tingsrätten samt tingsrättens beslut för disciplinnämndens ställningstagande till huruvida A:s agerande strider mot god advokatsed och huruvida det finns anledning att disciplinärt ingripa mot henne. A har hos Advokatsamfundet åberopat vad hon i saken anfört vid tingsrätten samt hävdat att hon på intet sätt kan anses ha åsidosatt god advokatsed. Ytterligare skriftväxling har förekommit. Nämndens bedömning: Det som förekom vid polisförhören med P erfor A i sin yrkesutövning som advokat. Enligt 36 kap. 5 § rättegångsbalken ägde hon vid sådant förhållande enligt nämndens mening inte vittna utan samtycke från P – och därmed inte heller besvara frågor från polisen – om vad denne yttrat vid förhören (jfr Ekelöf/Boman, Rättegång IV, 6 uppl., s. 175 f.). Med hänsyn till att A:s besked vid polisförhöret med henne inskränkte sig till att hon inte kom ihåg vad P yttrat, föranleder hennes besvarande av polisens frågor ingen åtgärd från nämndens sida. Åklagarens begäran om vittnesförhör med A om vad P yttrat aktualiserade frågan om hon kunde kvarstå som försvarare för P. Med hänsyn härtill var det hennes skyldighet som advokat att omgående kontakta P och informera denne om den uppkomna situationen. I utredningen finns inget som tyder på att A vid sin kontakt med P otillbörligt påverkade denne eller att hennes uppgift vid polisförhöret att hon inte kom ihåg vad P yttrat var oriktig. Åklagarkammarens anmälan föranleder ingen åtgärd.