Nollelva 1
MUSIK – MUSIKKRÖNIKAN – MUSIK ATT GRÅTA TILL Det
går inte att hejda. När man lyssnar på vissa låtar stockar sig halsen och ögonen börjar tåras. Och det är inte alltid de låtar man tror som får känslorna att svalla. De flesta har säkert tjutlåtar, helt enkelt låtar som man börjar böla till - utan att riktigt förstå varför. För det är inte alltid de smäktande balladerna med sorgliga texter som berör oss mest. Själv har jag ett gäng såna låtar som drabbar mig fullständigt utan att jag kan göra ett dugg. Och jag har många gånger funderat på varför det är just de låtarna som får mig att okontrollerat och ohejdad börja att storböla. Ett märkligt sådant exempel är Sahara Hotnights ”Hot night crash”, en tuff och energifylld rocklåt som borde få kroppen att hoppa och dansa men som istället sätter igång en gråtreflex hos mig. För det är ju så med tjutlåtar att gråten är en reflex som man inte kan hindra hur hårt man än stålsätter sig. Bara tanken på låten kan få tårarna att flöda. Jag antar att det måste vara kopplad till personliga minnen, en tid i livet eller en situation som omedvetet väcks till liv av låten i fråga. När jag tänker på ”Hot night crash” kan jag inte minnas någon stark händelse som skulle gjort ett speciellt avtryck men någonting måste finnas där, fastetsat i min hjärna. För redan när jag hör de inledande gitarriffen börjar något bubbla i kroppen. När vi kommer till bryggan innan refrängen börjar ögonen vattnas och när vi kommer till sticket, det där jävla sticket, är det helt kört. Då sprutar tårarna. Och jag begriper inte ett skvatt. ”There´s your trouble” med Dixie Chicks är ett annat exempel. En fin låt visst, men varför måste jag alltid börja storböla när jag hör den? Vad tusan är det som pågår? Eller Sanna Carlstedt ”30-årskris”. Hon har en fantastisk röst och bryggan har en fin harmoniföljd, men även om texten har en del allvar i sig tror jag de flesta ser det som en skojig skämtlåt. Inte jag, jag tjuter. Länge skrattade jag åt alla människor som tjatade om CajsaStina Åkerströms ”Av längtan till dig”. Jodå, det var en fin låt men lite töntig. Och det förväntades mer eller mindre att man skulle tycka den var vacker. Idag skrattar jag inte längre, jag stortjuter. I just detta fall kan jag lista ut vad kroppen gör för kopplingar, jag kan härleda känslorna, men reaktionen står ändå inte i paritet med hur bra jag intellektuellt tycker låten är. Och kanske är det just detta mysterium som är tjusningen med musik. Den tar oväntade vägar och alla försök att förstå den är mer eller mindre fruktlösa. Och förmodligen är det just så det ska vara. /Tobias Petterson Musikredaktör Edvin Greneskog & Text: Tobias Pettersson Foto: Alice Emericsson Det var ett tufft och jämnt startfält när den östgötska finalen av Livekarusellen avgjordes på Dynamo i Norrköping den 28 april. När rösterna var sluträknade var det Edvin Greneskog & Molotovmaskinen som stod som segrare och får representera Östergötland i Riksfinalen den 26 maj. Popbandet från Rimforsa började egentligen som ett soloprojekt av Edvin Greneskog, men i julas föreslog hans bror Victor att de skulle dra ihop ett band, så de samlade lite kompisar från Liljeholmens folkhögskola lagom till att Livekarusellen drog igång. - Första gången vi spelade tillsammans var på Katapulten. Vi har laborerat med sättningen och hade vid ett tillfälle tre synthar, men vi har spelat ihop oss och det har varit jättevärdefullt att få komma ut och spela på riktigt. En av spelningarna var i en korridor i en fritidsgård där lyset var på, väldigt kommunal stämning sådär, men det var viktigt att lära sig spela även under de förutsättningarna, berättar Edvin. Det snabbt ihopsatta bandet gjorde bra ifrån sig under poolturnén och plötsligt befann de sig i distriktsfinal, där kvalitén på motståndet hoppade upp ett snäpp. - Det var jättebra bredd på stilarna. Hög kvalitet överlag och alla körde sin grej. Det kändes mycket som att det i slutändan handlade om smådetaljer samt tycke och smak hos juryn vilka som skulle vinna. Det var kul att få upp öronen för vilka andra band som håller på och eventuellt kan bli framtida samarbetspartners. Hur kändes att vinna? - Det kändes fantastiskt bra faktiskt. Vi hoppades och trodde att det var möjligt, men redan efter att vi hört det första bandet insåg vi att det inte var någon självklarhet. 50 NOLLELVA Det skulle ha känts okej även om vi inte skulle vinna, men sen gick det vägen till slut ändå. Varför tror du att ni vann? - Jag tror att det beror på att mina instrumentalister är riktigt grymma och att den stilen vi kör ligger rätt i tiden och stack ut lite. Jag tycker vi har blivit ganska tajta och har även fått höra att vi har välskrivna låtar. Förutom segern utsågs även bandets trummis till bästa instrumentalist och Edvin själv blev bästa scenpersonlighet. - Jag kan inte hålla mig från att snacka, jag har alltid varit en skämtare och gillar att hålla låda. Många är nog inte beredda på kontrasten mellan vår musik som är ganska deppig och att det då kommer nån som står och skämtar. Som vinnare i distriktsfinalen får Edvin Greneskog & Molotovmaskinen representera Östergötland i Livekarusellens riksfinal i Karlstad den 26/5. Det gäller även tvåan, som blev hårdrocksbandet Scent of Lord från Finspång. - Målet är att vinna men det blir nog som på distriktsfinalen. Vi kan öva mycket men när vi är där och hör de andra så är det nog inte lika självklart längre, säger Edvin. Förutom riksfinalen, vad har ni för planer framöver? - Vi har lite spelningar på gång, och nu när låtarna sitter har vi tänkt att spela in medan vi fortfarande har medlemmar som går på folkhögskolan. Molotovmaskinen vann Livekarusellen