Nöjesnytt Kalmar 1
KORNEL KOVÁCS HEJ, KOKO! Kornel Kovács var tolv å
r när han började mixa musik. Idag är han trettiotvå, har en Grammis i bakfickan och anses vara en av världens bästa DJ’s. Vi snackar med Koko inför spelningen på Söderport den 9e november. VAD FICK DIG ATT BÖRJA GÖRA MUSIK? — Musiken fanns verkligen överallt under min uppväxt. Mina ungerska föräldrar separerade och genom mamma här hemma i Sverige fick jag en ganska traditionell inskolning i musikens värld i form av diverse pianolektioner och musikgymnasie. Pappa borta i Ungern hade mer koll på det moderna. Jag såg upp till honom så mycket som liten och han introducerade mig till allt från dub till afrojazz och sådana grejer. Ett album som präglat mig enormt är Metal Headz “Platinum Breakz”. När vi på Studio Barnhus gjorde ett samlingsalbum i somras så var det en stor inspirationskälla. HUR VAR KORNEL SOM BARN? — Jag var ganska nördig och hade inte så många kompisar. Jag gillade att läsa och läste galet mycket musiktidningar, musiken blev som min egna lilla värld jag kunde försvinna in i. Jag sög åt mig all information jag kunde få och var helt enkelt besatt; det är lätt för lite ensamma kids som jag att ramla in i sådana fantasier. När jag var tolv år insåg jag att jag ville bli DJ, så jag började hänga massa i skivaffärer och trakasserade folk för att lära mig saker. Jag blev lite som en maskot för de äldre, coolare kidsen. VILKET ÄR DET STÖRSTA ÖGONBLICKET I DIN KARRIÄR SO FAR? Mitt album “The Bells” som släpptes för två år sedan. I DJ-sammanhang är är det svårare att välja något enskilt, det blir roligare spelningar runt om i världen ju mer man kör. Men när jag producerade mitt album gick det upp för mig att jag faktiskt kunde det här, jag har sakta men säkert börjat “unravel the mystery”. Det albumet är det mest kompletta jag någonsin gjort. "jag har alltid gillat att komma bort under min kreativa process och slippa bli störd av livet..." MEN DU VANN JU EN GRAMMIS FÖRRA ÅRET? — Ja, och det var jättekul, det med! Men det är snarare något som morsan kan skryta om, ingenting som påverkat min karriär särskilt mycket. Är man svensk soloartist, sure. Då kanske det hjälper till med att skaffa turnéer och sådant. Men Sverige är inte direkt min största marknad och här är inte riktigt lika lätt för en artist som jag att styra spelningar som det är i exempelvis Tyskland eller England. Där har varje småstad någon slags spelyta för min slags musik. TEXT: LINN ADOLFSSON FOTO: PRESS DET ÄR INTE FÖRSTA GÅNGEN DU KOMMER TILL KALMAR. VAD ÄR GREJEN MED DET? — Nej, Kalmar och Emmaboda är väl den gyllene regelns undantaget! Jag har aldrig haft så kul på en spelning i Sverige som jag hade när jag var här senast, det är dessutom en sjukt vacker stad och jag blev rent ut sagt betagen. Det finns liksom en annan slags kultur här än i resten av landets småstäder. HAR DU NÅGRA SPÄNNANDE PROJEKT PÅ G? — I oktober drar jag till Köln för att spela in mitt andra album. Jag har alltid gillat att komma bort under min kreativa process och slippa bli störd av livet, kunna tappa all uppfattning om vilken tid på dygnet det är. Jag älskar att isolera mig på det viset då det lätt kan bli jobbigt och emotionellt med tunga känslor som kommer upp till ytan utan någon förvarning. SIST MEN INTE MINST. HUR SER DRÖMSPELNINGEN UT? — På en stor öken från soluppgång till solnedgång. Det har jag aldrig gjort. 26 | nöjesnytt