Nordens Tidning 1
Den vinst danska nationalbudgeten, suckar Jan-Eri
k Enestam. – Insatsen står inte i proportion till nyttan. Det är ju fortfarande så att i förhållande till insatsen så är det nordiska samarbetet inte dyrt. som Nordiska investeringsbanken ger är större än vad det formella nordiska samarbetet kostar per år. FÖRRA ÅRET togs beslut om en snabbare tidtabell när det gäller att få svar på rekommendationerna från ministerrådet vid Nordiska rådets årliga session. Man har också satsat på extra temasessioner, nästa ska hållas i Sverige i april. Den ska fokusera på försvars- och utrikespolitik med hänsyn också till EU:s motsvarande politik. Men finns det ändå inte saker som man skulle kunna göra bättre, tycker Nordiska rådets direktör? – Det finns inte så mycket att ändra på i grunden. När det gäller parlamentarikernas deltagande är det här något som kommer ovanpå vad de sysslar med i de nationella parlamenten. Då är det entusiasmen som driver på det. är också en succé, enligt Jan-Erik Enestam, och när Estland, Lettland och Litauen skulle bli självständiga så etablerades ministerrådets informationskontor i de länderna. – DE GJORDE EN FANTASTISK insats för att bygga upp medborgarsamhället. Låt vara att takten för att avskaffa gränshinder mellan länderna i Norden är för långsam, men det är ändå ett mycket konkret exempel på ett arbete som pågår. Ett problem för det nordiska samarbetet är att intresset däremot inte är lika stort mellan länderna. Om man ser på hur länderna förhåller sig till den nordiska budgeten så går Danmarks i bräschen för nedskärningar. Om det kan tas som intäkt för intresse så är Danmark minst intresserat. Samtidigt säger man sig vara intresserade av det nordiska samarbetet men vill ha det betydligt mer effektivt. Det nordiska samarbetet kostar ungefär 950 miljoner danska kronor. Att skära tio procent i budgeten skulle innebära 95 miljoner. Det är mycket i den nordiska budgeten. För de enskilda länderna är det en spottstyver. Skulle man exempelvis minska Danmarks andel av budgeten blir det 20 procent av 95 miljoner – 20 miljoner alltså. – Det motsvarar ett räknefel i den OCH GÅR DET att hålla entusiasmen på topp i en församling som inte har någon egen makt? Nordiska rådet är trots allt bara en rådgivande församling som ger råd till Nordiska ministerrådet, som egentligen inte heller har någon egen makt och där alla beslut bygger på konsensus och måste fattas enhälligt. Och visst ser Jan-Erik Enestam problemet: – Nordiska rådet kan rösta och driva på med majoritetsbeslut men konsensus betyder per definition att den som vill minst bestämmer mest. Det är den som vill minst som bestämmer takten i samarbetet. Om ett år slutar han alltså som rådsdirektör i Nordiska rådet, finlandssvenske Jan-Erik Enestam. Vad ska han göra då? – Jag flyttar till Finland. Och jag har en del förtroendeuppdrag som jag har tänkt investera betydligt mer tid i än jag har idag. Förtroendeuppdrag som inte handlar om politik för politik tänker jag inte återgå till. Konsensus betyder per definition att den som vill minst bestämmer mest. MEN SVENSKA FOLKPARTIET i Finland har en organiserad aktivitet i Lappland och har också kandidater i denna purfinska valkrets. Eftersom skidåkning hör till Jan-Erik Enestams stora passioner så har han meddelat sin partiordförande att han gärna är kandidat till Lapplands valkrets eftersom valet sker i april, när det är det bästa skidföret däruppe. – Risken att jag blir invald är obefintlig, men då kan jag åtminstone åka skidor under valkampanjen. ■ nordens tidning nr 1 | 2013 9