Tidningen Energi 1
Tema Energilagring Tekniska verken i Linköping är
inne på samma tankebanor. Här finns planer på världens största underjordiska högtemperaturlager. Metoden bygger på att 11 miljoner kubikmeter berg perforeras med mellan 1 000 till 1 500 hål som var och ett är 300 meter djupt och 1,15 decimeter i diameter som sedan fylls med grundvatten. Precis som i Göteborg är det berget som är själva värmebäraren. Även Tekniska verken siktar på en temperatur på mellan 95 och 120 grader som ska växlas ut i fjärrvärmenätet. – Vi vill helst undvi11 miljoner kubikmeter berg omfattas av det nya borrhåls lagret i Linköping. Målet är att lagra 70 GWh värme från sommarens förbränning till en temperatur på 107,5 grader. Tekniken påminner om ka värmepumpar för då blir anläggningen alldeles för dyr. Dessutom kräver de eleffekter på upp emot 15 MW. Det är en kännbar last i elnätet som man inte får fram så enkelt. Dessutom kommer den elen att vara ganska dyr när vi som mest behöver värmen, förklarar Henrik Lindståhl, utvecklingsingenjör på Tekniska verken. Som spagetti i en burk Fyra platser kring det avfallseldade Gärstadverket har undersökts och provborrningarna är igång. Om allt går som det ska kan bygget komma igång tidigast 2025. Vilka utmaningar kvarstår att lösa? – Standardlösningen för att växla ut värmen är att att stoppa ner spagetti i en spagettiburk utan att nåt strå rör vid ett annat strå. hänga ner en slang där vattnet kan cirkulera. Problemet är att den kommer att möta sig själv när den går upp vilket innebär en termisk kortslutning. Den teknik vi i stället tittar på går ut på att täta själva borrhålet så att man klarar sig med en slang. Du trycker ner vattnet i botten i borrhålet, sen får vattnet strömma upp längs borrhålssidan upp till markytan. Men för att det ska funka måste borrhålet vara tätt, annars förlorar vi vattnet ner till grundvattnet. – En annan utmaning är att vi egentligen vill ha mindre avstånd mellan borrhålen än fem meter. Men det är en konst att borra 300 meter alldeles spikrakt. Tekniken påminner om att stoppa ner spagetti i en spagettiburk utan att nåt strå rör vid ett annat strå. Händer det blir det problem med slangarna som ska ner. Dessutom finns frågan om vilka konsekvenser som följer av att värma berggrunden till över hundra grader. Enligt Henrik Lindståhl har likartade lösningar inte visat på några större miljöaspekter – å andra sidan har de inte haft lika höga temperaturer. – Det man kanske kan vänta sig är en liten expansion av marken, att den rör sig lite uppåt. Det blir ju spänningar, så är det. Provborrningar vid Gärstadverket i Linköping. 34 NR 4 2019 TIDNINGEN ENERGI FOTO: HENRIK LINDSTÅHL