Friluftsliv Ledaren
Friluftsliv Friluftsnytt
Friluftsliv Nyfiken på: Betty Hedman
nyfiken på //betty hedman på fågelbordet utanför,
fikade och småpratade. Och så började hon vandra. – Jag varken ville eller orkade genomföra något projekt, prestera något eller fatta några beslut så jag bestämde mig för att gå Upplandsleden, en etapp i taget i tur och ordning, varken mer eller mindre. Upplandsleden bit för bit Bettys tips till dig som är ny på fjället: 1 2 3 4 5 Börja hemma. Gå med fullpackad ryggsäck och lära känna vikten. Anpassa turen efter hur mycket du orkar bära och inte tvärt om. Bästa fjällturen ger möjlighet till sovmorgon, pauser och långlunch. Ta din tid och njut av fjället. Det är helt okej att vända om. Planera både vandring och möjlig evakuering om väder, ork eller skador sätter stopp. Är du mätt, utvilad och varm är det lättare att fatta bra beslut om något händer. Sjung en sång (för mig funkar snapsvisor eller ”Brevet från kolonien”) när det blir motigt. skrivning förstod jag på riktigt att ingen förväntade sig att jag skulle gå till jobbet imorgon, eller ens i övermorgon. Först då kunde läkningen påbörjas på riktigt. Hur läker man kroppen efter att den på ett så brutalt sätt körts sönder? Betty hittade sin medicin i naturen. – Sommaren innan jag började det där jobbet hade jag och min pappa gjort en kort och ganska enkel fjällvandring i Jämtland, som ett sätt att göra något roligt tillsammans efter en lång och ganska dramatisk sjukdomsperiod för honom. Han är gammal fjälledare men jag hade inte vandrat sedan jag var barn. Jag blev helt tagen av upplevelsen och kände direkt att det här ville jag göra mer av. Men det där jobbet kom emellan, och förutom korta nästan panikartade utflykter på Sörmlandsleden och i Skuleskogen på Höga kusten hade det inte blivit så mycket av med det nyfunna friluftsintresset. Första veckorna av sjukskrivningen sov hon mest, eller kom i alla fall inte ur lägenheten. Men så småningom, när kroppen fått läka det värsta, började livsandarna spira litegrann igen. Då tog hon sig hem till sina föräldrar, som alltid fanns där, satt vid deras köksbord och tittade på småfåglarna Avskalat, opretentiöst och helt utan ambitioner om att det skulle bli något annat eller större började Betty gå, inte varje dag för det orkade inte kroppen, men så ofta det gick. Och hon märkte snabbt att hon mådde bra av det. – Det är verkligen ett tips till andra som hamnar i den här situationen – använd naturen. Gå i den, sitt i den, andas i den. Vår hjärna är gjord för att vistas i naturen, inte i en stressig stadsmiljö, och hjärnan behöver få komma tillbaka dit och vila då och då. Däremot gick hon först alldeles för snabbt och med för tung ryggsäck, för hon ville att det skulle kännas som ett träningspass. Det var såklart inte alls det kroppen behövde just då. – Min psykolog, denna fantastiska kvinna som jag haft så stor hjälp av, bara skakade på huvudet åt mina flåsiga vandringsturer. ”Nej, nej, nej Betty, det är inte bra. Du ska gå med handbromsen i. Det tempo som dina fötter rör sig i kommer också tankarna att följa. Gå långsamt så stillnar även tempot i huvudet.” Självklart hade psykologen rätt och ännu idag, flera år senare kan Betty komma på sig själv med att behöva dra i en gammaldags mekanisk handbroms för att stilla både kroppen och tankarna. – Vi är ju som vi är, och jag är en snabb, ambitiös och lojal person som vill prestera riktigt bra. Men då får man också hitta sina strategier för återhämtning. Handbromsen är bra, den funkar för mig. Någon gång under dagarna på Upplandsleden, då kroppen läkte så pass att Betty kunde gå tillbaka till jobbet på först 25 procent och sedan 50, föddes idén om att vandra hela Kungsleden, från Hemavan till Abisko. Det är en vandring på 42 mil och inget man brukar ge sig på som sin första egentliga fjällvandring. – Mina föräldrar har varit fantastiska i allt det här, både genom utmattningen och sjukskrivningen »Det är verkligen ett tips till andra som hamnar i den här situationen – använd naturen. Gå i den, sitt i den, andas i den. Vår hjärna är gjord för att vistas i naturen, inte i en stressig stadsmiljö, och hjärnan behöver få komma tillbaka dit och vila då och då.« 24 friluftsliv#2–2020
Friluftsliv Nyfiken på: Bosse Rosén
Friluftsliv Nya på vatten
Friluftsliv Nya Skogsmulle
Friluftsliv Inte för gammal
Friluftsliv Snabbguide till vandring
Friluftsliv Hajka med häng
Friluftsliv Test: Små skalplagg
Friluftsliv Landet runt
Friluftsliv Sista ordet