Nordens Tidning 1
Ledaren Intresse för Norden fortsätter öka domen
om språk, kultur och övriga förhållanden. Föreningen Norden i Stockholm hade många vid den tiden framstående ideella arbetare bl a Prins Eugen. Unionsupplösningen 1905 medförde att verksamheten tynade bort. I samband med första världskriget vaknade den nordiska tanken till liv igen. Omständigheternas tvingande makt hänvisade till varandras gemensamma stöd, och det blev klart för allt fler vad det betydde materiellt och andligt att de nordiska länderna höll samman inåt och utåt. Kunniga genom erfarenheterna förstod man både värdet T änk att den nuvarande föreningen Norden går tillbaka till de nordiska föreningar och klubbar som bildades i slutet av 1890-talet. Dessa hade som ändamål att främja personlig kontakt och förståelse mellan bosatta i Norden, och att öka den ömsesidiga känneoch nödvändigheten av att fortsätta det nordiska samarbetet. Det gällde särskilt på det praktiska livets område. 1918 bildades i Sverige en nordisk kommitté. I denna återfanns bland annat Kammarrättsrådet Carleson, och professor Heckscher. Man försökte bilda en förening som omfattade hela Norden, men det visade sig omöjligt. Lösningen blev en förening per land. I Sveriges fick den stöd bland annat av alla de stora organisationerna, av företagsledare, av politiker med flera. I Samband med att Nationernas Förbund bildades uppefterfrågat, har föreningen Norden och andra nordiska samorganisationer startat om, eller ökat sin nordiska och internationella verksamhet. Som ett tecken i tiden är ett nytt ”Organisationernas Nordiska Råd” under bildande med sikte på ett första möte under hösten 2014. Föreningen efterfrågas allt mer inte bara inom Sverige eller i de andra nordiska länderna, utan också i grannregioner som Östersjöregionen, inom Nordsjöprogrammet, inom Nordkalotten och Barents, och av andra som vill bilda regioner i andra delar av Europa och världen. Vi ser ett fortsatt ökat intresse i omvärlden. Vi ser ett ökat intresse från aktörer inom Norden; inom ekonomi, försvar, hälsa, kultur, miljö, turism, forskning och utbildning. Vi kan se hur samarbetet över gränserna ökat och kommer fortsätta att öka. Föreningen arbetar därför med inom tio samhällsområden, såsom näringslivsutveckling, arbetsmarknad, välfärdsfrågor, utbildning, kultur, turism, demokrati, fred, god miljö och folkrörelseutveckling. Både inom och utom Sverige och Norden. Föreningen knyter an till sin historia och tradition, men är inte feg för nödvändiga anpassningar och förändringar. Men föreningen vill inte bara följa utvecklingen. Föreningen vill också påverka utvecklingen. Det gör föreningen bland annat genom att främja personmärksammade kommittén en viss nedgång i bildandet av föreningen Norden. Men 1919 var arbetet i full fart igen, och den 1 mars 1919 bildades den svenska föreningen Norden, den 12 april den norska, och den 15 april den danska. 1922 bildades föreningen Norden på Island, och 1924 i Finland. Verksamheten var omfattande, såsom föreläsningsverksamhet, nordiska kulturveckor och dagar, verksamhet i skolorna, bokutgivning, nordisk tidning, insatser på det praktiska livets områden såsom resor till nedsatt pris, efter utredningar gjordes framställningar till regeringarna (om till exempel patenträtt, varumärken, vissa beskattningsfrågor, posttrafik mm), vänorter lanserades, med flera exempel. Efter Sveriges medlemskap i EU i mitten av 1990-talet drog EU till sig det mesta av intresset. Norden ansågs mossigt. Ute. På dödens rand. Intresset för Norden minskade ganska snabbt också i folkrörelser, intresseorganisationer, näringslivsorganisationer, kommuner, vänortskommittéer, sällskaps- och bildningsförbund. Föreningen Norden i Sverige tappade fart, förlorade medlemmar, pengar, självförtroende. liga kontakter, kunskap och vänskap över gränserna; genom att bedriva föreläsningsverksamhet, nordiska kulturveckor och dagar, tillika verksamhet på bibliotek och i skolorna; genom folkbildning, folkhögskola och ett Nordens Institut; genom bokutgivning och Nordens tidning; genom egna aktiva insatser mot främlingsfientlighet och rasism, för tolerans, tillit och människors lika värde; genom insatser på det praktiska livets områden, konkreta utvecklingsprojekt på de tio samhällsområdena, egna utredningar med framställningar till regeringarna och riksdagarna, Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet, andra regionala råd och EU, samt genom en ny vän- och utvecklingsverksamhet knuten till aktuella behov och direkt nytta. Var med du/ni också! BO ANDERSSON GENERALSEKRETERARE FÖRENINGEN NORDEN SVERIGE Men den nordiska frågan reste sig igen i början av 2010-talet. Norden är allt mer aktuell och viktig som arena och region. Omvärlden verkar förvänta sig att Norden håller samman, anpassar och vidareutvecklar sin framgångsrika ”nordiska samhällsmodell”, ”the supermodell, som The Economist kallade den. På Nordiska rådets session i Oslo märktes också ett ökat och stärkt engagemang från politiker både i riksdagarna och i regeringarna. Parallellt med att Norden blivit allt mer belyst och 4 nordens tidning nr 4 | 2013 FOTO: S. SIGFUSSON/NORDEN.ORG