Svensk Jakt Chefredaktören
Svensk Jakt Jaktresan i Sverige
Svensk Jakt Ögonblicket
Svensk Jakt Från Jägareförbundet
Svensk Jakt Opinion
Svensk Jakt Riksnytt
Svensk Jakt Inför EU-valet
Svensk Jakt Vildsvinsjakt
Svensk Jakt I backspegeln
Svensk Jakt Svensk Jakt testar: Jackor
Svensk Jakt Bäverjakt
Svensk Jakt Viltvård
Svensk Jakt Viltvård, fångst & fällor
Svensk Jakt Vildsvinstroféer
Svensk Jakt Bilar för jakt och vardag
Svensk Jakt Fråga veterinären
Svensk Jakt Hälgekrysset
Svensk Jakt Utrustning
Svensk Jakt Sett & läst
Svensk Jakt Hälge
Svensk Jakt Vapen & skytte
Svensk Jakt Vapenutrustning
Svensk Jakt Frågor och svar om vapen
Svensk Jakt Från Jägareförbundet
Svensk Jakt Jaktbart vilt
Svensk Jakt Solens upp- och nedgång
Svensk Jakt Viltsmak
Svensk Jakt Redaktionen
Svensk Jakt Regionalt: Norrbotten & Västerbotten
Svensk Jakt Regionalt: Jämtland & Västernorrland
Svensk Jakt Regionalt: Dalarna & Gävleborg
Svensk Jakt Regionalt: Värmland & Örebro
Svensk Jakt Regionalt: Mälardalen & Gotland
Svensk Jakt Regionalt: Västra Götaland
Svensk Jakt Regionalt: Sydost
Svensk Jakt Regionalt: Halland & Skåne
Svensk Jakt Bernts betraktelser BERNTS BETRAKTELSE
R Kött och potatis D Bernt Karlsson Journalist och författare, värvades till Svensk Jakt 1992. Har varit verksam som jaktpolitisk redaktör och sedermera Norrlands redaktör. en här ska du läsa, dekreterade min jaktkompis och dängde en stor, tjock bok i fikabordet, så att det skallrade bland kopparna i det framdukade porslinet. Jag böjde mig fram, grep tag i tryckalstret och granskade detsamma. Bokens titel var Urfödan och författarinnans namn var Lilian Ryd. Efternamnet lät bekant. Sedan jag läst ett stycke fick jag också förklaringen; Lilian är syster till Yngve Ryd, som skrivit så fantastiska böcker om natur och kultur i Lappland. Särskilt kommer jag ihåg Timmerhästens bok. Men nu var det som sagt boken med den något krypt”På den här punkten är forskningen på väg att hinna ifatt ett par hundra tusen år av praktisk erfarenhet.” iska titeln Urfödan det gällde. Vad kunde den gömma? Jag började bläddra och läsa. Snart var jag så fängslad av innehållet att jag inte kunde sluta. Författarinnan hade koncentrerat sig på hur samer och nybyggare skötte kosthållet i ett landskap som bara var odlingsbart under några korta sommarmånader, där matvarubutiken låg många långa dagsresor bort och det inte fanns pengar att köpa någonting för. Ändå klarade sig samer och nybyggare förhållandevis väl, tack vare sin kunskap om hur omgivningens möjligheter kunde utnyttjas. Kosthållningen byggde på fiske, fångst, kor, renar och i mindre omfattning odling och jakt. Dessutom bytte man varor och tjänster utan att blanda in pengar. Mellan samekulturen och nybyggarkulturen fanns inga vattentäta skott. På sin väg upp till sommarbetet i fjällen kunde samerna byta till sig potatis och smör av nybyggarna mot renkött. Nästan varje dag basunerar stockholmsbaserade nyhets medier ut budskapet att vi kommer duka under av vitaminbrist om vi inte äter frukt och grönsaker varje dag. Och klimatteologerna fyller på med att om vi äter kött så bidrar vi till växthuseffekten, eftersom idisslande djur pruttar metangas. Dessutom riskerar vi köttätare att drabbas av cancer. De renskötande samerna klarade sig emellertid utmärkt, tack vare att de hade lärt sig äta hela renen. Således inte bara de bitar, som skurits ut ur den näringsfattigaste delen, alltså musklerna. Allt på renen togs till vara; inälvor, fett och blod. Inte ens klövarna lämnades. De kokades flera timmar tills köttet och senorna blivit mjuka och geléartade. SVENSK JAKT Nr 5 2019 – Idisslar du också? Skallarna klövs i fyra delar och kokades. Det blev en väldigt god sylta. Men först togs hjärnan ut. Den blev till hjärnpalt eller hjärnbröd. Hjärnpalt är platta, små paltar som kokades i spad. Paltsmeten bestod av lite mjöl och hjärnsubstans. Bara ögonen ratades. De slängdes till hundarna. Äter man hela renen får man i sig alla de vitaminer, mineraler och andra näringsämnen man behöver. Jämför med inuiterna som, till skillnad från vikingarna, klarade av att leva på Grönland genom att äta hela sälen. På den här punkten är forskningen på väg att hinna ifatt ett par hundra tusen år av praktisk erfarenhet, konstaterar författarinnan. En författare och konstnär som säkerligen skulle ha slutit upp bakom Lilian Ryd är Albert Engström. Han hade enkla matvanor. När han ibland åt middag med Bruno Liljefors på Operakällaren tittade han aldrig på matsedeln. Han sa bara till hovmästaren: – Jag ska ha kött och potatis och en stor sup! Vid ett annat tillfälle åt Albert Engström lunch på Centralstationens restaurang tillsammans med Hasse Zetterström, redaktören för Söndags-Nisse. Hasse Z var stamgäst där vid luncherna, men för Albert Engström var det första besöket. Dagen var dock vald med omsorg, eftersom det var premiärdag för spritserveringen på restaurangen. Hasse Z gick fram till smörgåsbordet och valde bland alla grönsakerna. När han kom tillbaka till bordet med sin tallrik tittade Albert Engström klentroget på honom och frågade: ILLUSTRATION: AAKE NYSTEDT 105
Svensk Jakt Nästa nummer