Advokaten 1
GÄSTKRÖNIKA svårbehandlade klienter Afrika och sa
mlat egna observationer ur ett ledningsoch styrningsperspektiv. När jag jämför med andra kriminalvårdssystem inser jag vilket fantastiskt och humant kriminalvårdssystem vi har i Sverige. Svensk kriminalvård ses internationellt som en av världens bästa och bygger på en stark värdegrund, humanitet och den intagnes värdighet. Vi har ett kvalitativt innehåll i verksamheten som är unikt och som resterande världen vill lära sig av. Kriminalvården i Sverige har ett stort fokus på behandlingsinsatser som utgör en central process i den individuellt anpassade planeringen av den intagnes verkställighet, det vill säga hans eller hennes tid på anstalt. Kriminalvården har utvecklat sin förmåga att identifiera centrala riskfaktorer för återfall i brott och sedan planera insatser som möter dessa behov. Ett exempel på svensk kriminalvårds goda anseende är det pågående projektet i Pennsylvania i USA vid namn ”Little Scandinavia”. Efter att några chefer och personal därifrån varit på studiebesök och praktik hos oss arbetar ett amerikanskt fängelse med att införa våra arbetssätt och humana människosyn. vårt riskbedömningsinstrument rbm (Risk, Behov och Mottaglighet) är en evidensbaserad metod som på ett tillförlitligt sätt hjälper oss att bedöma risk för återfall i brott samt att identifiera de risker och behov som är direkt kopplade till orsaken till varför en person begår brott. Ett problem som Kriminalvården brottas med och som är en återkommande orsak till att insatser inte blir genomförda är bristande motivation att delta i behandlingsprogram. Det kan härledas till starka intagna på avdelningarna som använder sin auktoritet och negativa inställning till behandling och tvingar de andra till underkastelse genom direkt eller indirekt hot om våld. Så får det inte vara. Vi håller en hög säkerhetsnivå och gör professionella riskbedömningar i syfte att begränsa den intagnes förutsättningar att fortsätta begå brott, särskilt när det handlar om brott mot person. Jag är av den uppfattningen att alla intagna måste erbjudas behandling, även den som avvisar all form av kontakt med personal. Alla intagna måste erbjudas flera chanser att bryta sin kriminella livsstil, men samtidigt måste vi vara konsekventa mot de intagna som inte bara vägrar att medverka i insatser ADVOKATEN NR 1 • 2022 utan även stör och förhindrar andra som är motiverade till förändring. Vill den intagne inte förändras under sin verkställighet ska denne inte heller erhålla några förmåner annat än de som beskrivs i lag. vi ska vara rädda om den humana kriminalvård som vi har och som har ett högt anseende internationellt, men inte blunda eller ducka för den förändring som de nya formerna av gängkriminalitet för med sig till anstalterna. När det gäller Enchrochatklienterna och alla andra som obstruerar måste vi påvisa det paradigmskifte det innebär att placeras på en anstalt, agera konsekvent mot misskötsamhet och samtidigt erbjuda en lugn behandlingsmiljö för de intagna som uppvisar motivation till behandling. Den som ser anstaltsvistelse som en möjlighet att odla nya relationer och tekniker för fortsatt kriminell karriär måste ställas under helt annan regim med hög grad av kontroll och bevakning. Vi måste alltså ”sätta hårt mot hårt” mot denna kategori och inkapacitera dem (som kriminologer utrycker det) i syfte att minska deras negativa påverkan på övriga intagna och minska risken för fortsatt brottslighet, hot och våld på Sveriges anstalter. Den metoden används i Kanada, ett land som har inspirerat de flesta av våra motivations- och behandlingsprogram. Det är viktigt att lyfta både det ”mjuka och hårda” utan att bortse från det regelverk vi har och inte bli vare sig cyniska eller naiva. Det är dags att ändra retoriken och öppet prata om att vi har resurskrävande och svårbehandlade klienter som kräver särskilda insatser. Genom att vi talar öppet och i klarspråk om den grupp individer som nu sätter oss, och hela samhället, på prov kan vi också öka förtroendet för rättskedjan, inklusive Kriminalvården. kriminalvårdens uppdrag är att minska återfall i brott. Vi ska arbeta hårt med alla de intagna som vill komma bättre ut. Men för de intagna som – ännu – inte vill ändra sin destruktiva livsstil kommer vi att lika hårt jobba med att bevara ordningen. En nog så utmanande uppgift, men mycket angelägen. Jacques Mwepu Anstaltschef, anstalten Kumla 21