Advokaten 1
Disciplinnämndens ordförande tackar för sig med e
tt leende D enna sommar kan Claes Peyron, som fyller 70 år i september, summera 39 år som advokat. Att han har varit ordförande för disciplinnämnden i nästan sexton år och att han dessförinnan suttit tio år i huvudstyrelsen, först i sju år som ledamot och sedan tre år som vice ordförande. Mellan uppdraget som ordförande i disciplinnämnden och uppdragen för huvudstyrelsen var han ”fri” ett år. Men uppehållet gav ”lätta abstinensbesvär”. Att Claes Peyron skulle bli ordförande för disciplinnämnden var inte något han hade tänkt sig själv. Egentligen hade han velat bli ordförande för samfundet. – Men som Finland i vinterkriget kom jag bara god tvåa. Sven Unger blev en perfekt ordförande och jag fick disciplinnämnden som tröstpris, säger han med tydlig portion humor och självdistans när vi träffas på Advokatsamfundet i samband med disciplinnämndens sammanträde i slutet av maj. Claes minns att han undrade vad kollegorna i nämnden skulle tycka om att någon som inte hade deltagit i nämndarbetet skulle bli ordförande direkt. Men det gick bra. Kollegorna var generösa och vänliga. Under sin tid i styrelsen hade Claes Peyron intresserat sig för disciplinärendena. Han hade därför med sig tio års läsning av disciplinärenden (vid den här tiden fanns det inte några prövningsavdelningar) när han tillrädde ordförandeposten. Under Claes' år i disciplinnämnden har antalet humanärenden minskat medan antalet affärsrelaterade ärenden har ökat. Men inte alls i proportion till ökningen av affärsjuridiken. – Det har inneburit, tillsammans med de etiska kurserna, att antalet disciplinärenden inte alls stigit i proportion till advokatkårens ökning. Och det är väl alldeles utmärkt. Efter 16 år som ordförande i Advokatsamfundets disciplinnämnd lämnar claes peyron sin post. Här ger han sin syn på advokatkårens dramatiska utveckling. Det givande och prestigelösa arbetet i disciplinnämnden. Och glädjen i advokatyrket. Dessutom berättar han om sina författarplaner. Åtminstone till den del det inte beror på att humanjuristerna har fått en sämre marknad, säger han. De olika samfundsuppdragen har krävt ganska stora arbetsinsatser. Disciplinnämndsarbetet tar nog en arbetsmånad per år, uppskattar han. Att vara vice ordförande krävde på den tiden betydligt mer. Samtidigt betonar Claes Peyron att arbetet för samfundet gett honom jättemycket. – Jag är ju inte någon scout så det är klart att jag tycker att jag har fått överväldigande mycket tillbaka. Att tillsammans med kollegor, som är totalt prestigelösa, få ägna sig åt intellektuella övningar har varit stimulerande. Det finns ingenting som är så roligt i nämnden som när man får bli övertygad om att man har haft alldeles fel. Ingen pratar för att framhäva sig själv, till skillnad från de erfarenheter jag har från politiska församlingar. humor och formuleringsglädje Claes Peyron lyssnar noga och nyfiket till frågorna och svarar med en tydlig formuleringsglädje och en stilla humor som inte går att ta miste på. Bland de ledamöter i disciplinnämnden som Claes särskilt uppskattat nämner han Bertil Södermark, Ove Lind, Bo Hammar och Sture Larsson. – Med det sagt är det många fler jag skulle vilja nämna och knappt någon jag skulle vilja glömma. Men främst av allt har jag älskat samarbetet med Lars Bentelius och Anne Ramberg. Det har betytt oerhört mycket för mig och de har gjort Advokatsamfundet ovärderliga tjänster. » ADVOKATEN NR 5 • 2008 15