Advokaten 1
fortlöpande. Tingsrätten säger dock att preskript
ionstiden börjar löpa när intrånget upphör, då läkarnas ersättningsanspråk grundar sig på kontinuerliga och sammanhängande förhållanden. Mellandomen hänvisar därefter till europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och säger att preskriptionsinvändningen saknar stöd i de etiska och moraliska skäl som är själva grundvalen för reglering av de mänskliga rättigheterna. Alldeles särskilt betonas i mellandomen (s.31) att läkarnas enda möjlighet att försvara sig mot tingsrättens frikännande domskäl (vilka de ju inte fick överklaga) är att de kan föra skadeståndstalan mot staten. Resning kan nämligen inte komma ifråga mot dessa domskäl. Följaktligen utgör statens preskriptionsinvändning ett oproportionellt ingrepp i läkarnas möjligheter att få till stånd en prövning av de påstådda felen och försummelserna av myndigheterna. Detta utgör enligt tingsrätten inte bara ”ett allvarligt ingrepp i läkarnas rättssfär” utan också, om preskriptionsinvändningen skulle godtas, att staten i realiteten definitivt hindrar läkarnas försök att visa att de är oskyldiga till de anklagelser som riktas mot dem. Dessa domskäl, präglade av stark omsorg om rättssäkerheten i en rättsstat, utgör kärnan i tingsrättens intressanta tilläggsresonemang. Nu kommer läkarnas sak för första gången efter kammarrättens dom att prövas materiellt. det svenska rättssystemet har sin Dreyfusaffär, den rättsskandal som det franska rättssystemet inte heller kunde hantera. Parallellerna är många men Dreyfusaffären inträffade för drygt hundra år sedan! Massmedierna, inklusive Advokaten, Advokatsamfundet och advokater har en viktig uppgift när det gäller individens rätt i ett samhälle. Har vi skött den? Sensationen att läkarna var misstänkta basunerades ut via löpsedlar och spaltkilometer med artiklar. Det sålde. Uppmärksamheten om detta hemska brott och misstankarna mot läkarna skapade de hjälpsamma vittnen som sedan var orsak till att läkarna ansågs vara de som styckat kroppen. Hela denna vittnesbevisning faller genom fundamental utsagopsykologisk analys, som dock Stockholms tingsrätt, kammarrätten, Regeringsrätten och JK inte mäktat med. Nu när läkarna för sin kamp för upprättelse tiger massmedierna. Det säljer inte. Attunda tingsrätts intressanta mellandom omnämns i marginalartiklar. n Läs mellandomen på www.andersagell.se Advokatens närvaro vid huvudförhandlingarna i brottmål D Du är offentlig försvarare för en av de tilltalade i ett mål med flera tilltalade. Fredag vecka 10 mottar du ett telefonsamtal från domstolen där man meddelar att huvudförhandlingen kommer att ta tre dagar i anspråk. Du uppmanas att reservera alla tre dagarna. Huvudförhandlingen skall genomföras tisdag, onsdag och torsdag i vecka 14. På måndag förmiddag i vecka 14 får du ett nytt telefonsamtal från domstolen. Nu skall du endast inställa dig torsdag eftermiddag. Du inställer dig torsdag eftermiddag bara för att få höra rättens ordförande säga att man inte har hunnit gå igenom alla åtalspunkter som var planerade att genomföras dagen innan. Ordföranden informerar dig om att åtalspunkterna som gäller din klient kommer att tas upp nästa måndag förmiddag. Ordföranden tycker att det kan vara skönt med lite ledighet för advokaten. Du lämnar domstolsbyggnaden väl medveten om att du har gått miste om intäkter från tre planerade heldagsförhandlingar, intäkter från flera andra uppdrag som du har tackat nej till, och nu ska du dessutom försöka boka om ett klientmöte som du har på måndag förmiddag. Känns situationen igen? det är inte rimligt att advokater skall vara de enda av rättens aktörer som helt ur egen ficka ska betala sena avbokningar. Ingen annan yrkesgrupp skulle acceptera detta. Det är bara att ställa DEBATTÖR ROLAND MALM Advokat frågan till domare och åklagare. Skulle de acceptera löneavdrag för varje ombokad förhandling? Knappast! Inom övriga tjänstesektorer är det gängse med ersättning vid avbokningar med kort varsel. Så skall det naturligtvis också vara även för advokater. Även omedelbarhetsprincipen – en av grundstenarna i den svenska rättegången – urholkas genom den på senare tid alltmer utbredda trenden att inte kalla samtliga försvarare att närvara under alla förhandlingsdagar. En brottmålsdom skall ju som bekant grundas på allt som förekommit vid huvudförhandlingen. Tydligen är det inte så viktigt att försvararen ges möjlighet att närvara under hela huvudförhandlingen. I vart fall inte på det allmännas bekostnad. Vill advokaten närvara får han göra det med risk för att själv få stå för kostnaderna, enligt vad som uttalats i några avgöranden den senaste tiden. I mål med flera tilltalade måste samtliga försvarare ges möjlighet att närvara under hela rättegången. Och givetvis på det allmännas bekostnad. Klienternas möjligheter att få sin sak rättssäkert prövad skall inte vara beroende av om advokaten har möjlighet att helt utan eller mot en lägre ersättning närvara vid alla förhandlingsdagar. För klienter, press och den närvarande allmänheten framstår springandet av aktörer in och ut genom rättssalens dörrar som rena cirkusen. Tilltron till rättsväsendet minskar. Är det så vi vill ha det? n ADVOKATEN NR 5 • 2008 35