Advokaten 1
advokatsamfundet GENERALSEKRETERARE / ANNE RAMBER
G Dags att börja förbereda För en tid sedan kom jag av en tillfällighet att läsa en artikel i Veckans Affärer från 1983, alltså en 25 år gammal epistel. Artikeln bar titeln ”Affärsjuristen”. Jag kunde där läsa hur Vinge det året, efter ett antal då genomförda fusioner, var den största advokatbyrån med 41 advokater och 17 biträdande jurister. Näst störst var Mannheimer & Zetterlöf med 25 advokater och 15 biträdande jurister. Hela advokatkåren bestod detta år av färre än 2 000 ledamöter. Motsvarande siffra är i dag 4 400 ledamöter och den största advokatbyrån sysselsätter fler än 400 jurister. I I artikeln rapporteras bland annat hur Vinge hade fått en del ögonbryn att höjas. Man hade nämligen i samband med att den sammanslagna byrån bildades sänt ut en diskret informationsfolder till sina klienter. Sådant medförde vid den tiden att konkurrenterna lät förstå att detta gick över gränsen mot det respektabla. Mun-mot–mun metoden ansågs vara den rätta PRmodellen. Frågan om advokaters rätt att påstå sig vara specialiserade stod högt på diskussionsagendan. Artikeln från 1983 bär tydlig prägel av det lilla och något idylliska ”rättssamhället”. Mycket har ändrats under det gångna kvartseklet. Mycket till det bättre. Till framstegen hör förstås advokatkårens professionalisering vad gäller utbildning, arbetsmetoder, specialisering och sättet att driva ett modernt företag. Men det finns även områden där utvecklingen enligt min mening gått i fel riktning. Låt mig peka på några områden där vi alla har anledning att fundera på hur vi kan åstadkomma förbättringar och på några frågor där utvecklingen ger skäl till bekymmer, utan att några självklara lösningar finns. Mitt första bekymmer gäller en fråga som jag ofta talat och skrivit om. Det handlar om yrkets kärnvärden. För 25 år sedan var det, vill jag påstå, självklart för de allra flesta advokater och deras biträdande jurister att de klassiska yrkesvärdena skulle respekteras. Klientlojalitet, sekretess, oberoende och frihet från intressekonflikter var centrala i advokaternas yrkesmässiga självbild. Värnandet av yrkets traditioner var viktigt. Advokatsamfundet och dess verksamhet upplevdes som angelägna för de allra flesta ledamöter. Advokaterna verkade i ett yrke – de bedrev inte bara affärsverksamhet som vilken konsult som helst. Min generation av advokater, de som i dag är tongivande på dagens advokatbyråer, har enligt min mening inte helt lyckats med uppgiften att överföra detta etos till den yngre generationen. Ointresset för advokatfrågorna kan ibland upplevas som bedövande bland de unga. Här har vi alla advokater en mycket viktig uppgift. Från samfundets sida har vi försökt bidra till ett ökat engagemang genom tillskapande av ett forum för unga biträdande jurister och advokater med intresse för yrkesfrågor. Lyckas vi engagera de unga kan vi för framtiden skapa en sammanhållen och stark kår. En kår där ingen advokat ens funderar på att lämna samfundet för att av föregivet affärsmässiga skäl söka sin lycka på den allmänna konsultmarknaden. Sättet för att skapa en sådan känsla är, tror jag, att åter och åter predika det yrkesetiska evangeliet för att på så sätt skapa en sammanhållen yrkesidentitet. Låt mig också få erinra om hur skilda frågor diskuterats hett och intensivt. Exempel på debattämnen som på sin tid ansågs innefatta ”ödesfrågor” är huruvida advokater skulle få ta betalt i aktier i klientföretag eller om advokater skulle få bedriva sin 4 ADVOKATEN NR 5 • 2008