Nöjesnytt Helsingborg 1
Nöjesnytt Helsingborg PÅ KROGEN
Nöjesnytt Helsingborg HELSINGBORGSFESTIVAL!
Winnerbäck, ständigt denna Winnerbäck. Trots att
han inte släppt ett album sedan 2009 års “Tänk om jag ångrar mig, och sen ångrar mig igen” lyckas han på något sätt ständigt vara aktuell. Den 9 augusti kommer han till Helsingborg för att uppträda på Sofiero och förhandsrapporterna skvallrar om en sällsynt taggad Winnerbäck. LARS WINNERBÄCK D e flesta känner säkert till historien om hur den blyge Linköpingspojken blev den nya generationens Ulf Lundell. Hur han började som punkslyngel i bandet Snoddas, släppte sin första soloplatta “Dans med svåra steg” 1996 och hur han sedan dess stadigt och enträget, med ett konsekvent men ständigt progressivt uttryck jobbat sig fram till den position han har idag. Styrkan i Winnerbäcks musik och texter har alltid legat i en innerlig känslomässig närhet kombinerat med en allmängiltig ton och en knivskarp känsla för att fånga det svenska kynnet. I sin musik och i sitt artisteri positionerar sig Winnerbäck som en man som står lite utanför och observerar, och på senare år har han dessutom ställt sig utanför allt vad press och promotion heter. Han har blivit hemlig och otillgänglig, dels beroende på att han gjort väldigt tydligt att han ogillar den svenska pressen, men säkerligen till stor del också därför att han i grund och botten är väldigt blyg. 2008 gjorde han dock något oväntat, då han lät dokumentärfilmaren Magnus Gertten följa med honom under sommarturnén, och fånga honom både på scen och i mer personliga situationer. Resultatet, filmen “Solen i ögonen”, var en intressant inblick i hur personen och artisten Lars Winnerbäck smälter samman. Magnus Gertten berättade för journalisten Daniel Atterbom varför han ville göra en film om just Winnerbäck. – Jag tycker att det finns ett givet svar på den frågan. Han är den störste manlige rockartisten i Sverige, samtidigt som han är den skyggaste. Han är trött på mediacirkusen och har själv valt att stå utanför. Han har blivit stor, med en stor publik, vilket är ett fenomen i sig. Det är fantastiskt att det finns ett så stort intresse och en kommersiell framgång utan att han medverkar i kvällstidningar, TV, eller reklamradio. Jag gillar honom, det är lätt att gilla Lasse. Kanske har Lars Winnerbäck ändå börjat ändra inställning en smula. Han gjorde ett mycket personligt sommarprogram i P1, och när han 2009 ställde upp på en mycket sällsynt intervju med Fredrik Skavlan i SVT kommenterade han sin relation till media så här: – Jag kanske har haft lite tråkig inställning i Sverige, har kanske inte varit världens roligaste kille utan mest sagt nej hela tiden. Är du obekväm med mycket av ditt jobb, undrade Skavlan? – Jag har nog inte sett det så, jag har inte sett det som att det här är mitt jobb riktigt. Egentligen är jag ju inte så unik, det finns ju nio miljoner andra svenskar som aldrig gör intervjuer (skratt). Jag har aldrig tyckte det hör till riktigt och det finns en gräns där jag känner att jag inte kan prata mer om mig själv, så att det blir intressant åtminstone. Att ha Lars Winnerbäck som jobb är ju tillräckligt på något sätt. Och ingen kan ju bättre än Lars Winnerbäck själv veta hur det är att vara Lars Winnerbäck. Det är väldigt många som identifierar sig med Winnerbäck genom hans texter och hans språk men, som han själv påpekat: “det känns väldigt konstigt när folk tror att de känner en bara för de hört alla plattorna”. På det senaste albumet, det nionde i ordningen, lämnade Winnerbäck i viss mån den tidigare väl inkörda fåran och tagit ut svängarna mer i produktionen, med mer syntar och 80-talsflirtar, inte långt från det Kent brukar syssla med. Texterna rörde sig dock fortfarande kring samma teman – kärlek, ensamhet, romantik och rädsla – men han gjorde, och gör, det fortfarande bättre än de allra flesta, Ulf Lundell inräknad. Trots Winnerbäcks obestridbara självförtroende som låtskrivare och skivartist har han kvar sitt blyga, lite sårbara drag, som om han fortfarande vore en liten pojke från Linköping som bara vill skriva om sitt sätt att se på världen. Fredrik Skavlan tog också upp detta med en märkbart pressad Winnerbäck i sitt program: Du är alltid nervös när du ska upp på scenen, du vet ju att du kan det här så bra. Vad handlar nervositeten om? – Det är jag inte alltid så säker på att jag kan. Det är inte så konstigt egentligen, man ska ju upp och ställa sig inför en massa människor, och det är journalister och förväntningar. Jag kan vara nervös i vardagliga situationer också, som när jag ska gå och handla och så. Det kan vara jobbigt. Jag har nog ganska lätt till att bli orolig. Lars Winnerbäcks integritet och status är trots allt orubblig, och han fortsätter att både imponera och leverera. Men när man ser “Solen i ögonen”, eller intervjun med Skavlan, är det inte utan att man kommer att tänka på det där gamla Bob Dylan-citatet: “Bara för att du gillar min musik betyder inte det att jag är skyldig dig någonting.” ■ AV: OLA KARLSSON FAKTA NAMN: Lars Winnerbäck FÖDD: Stockholm. Uppvuxen i Linköping. DISKOGRAFI I URVAL: Dans med svåra steg (1996), Med solen i ögonen (1998), Söndermarken (2003), Daugava (2007), Tänk om jag ångrar mig, och sen ångrar mig igen (2009) AKTUELL: Med en konsert på Sofiero den 9 augusti. 18 | nöjesnytt
Nöjesnytt Helsingborg TREND
Nöjesnytt Helsingborg CITYPULS
Nöjesnytt Helsingborg VIMMEL
Nöjesnytt Helsingborg NOTISER
Nöjesnytt Helsingborg TEKNIKPRYLAR
Nöjesnytt Helsingborg DIGILISTAN, RECENSIONER & FI
LMKOLL