Advokaten 1
•ESSÄ• Den moraliska gränsen och jag Det är omode
rnt att referera till historiska händelser om man vill diskutera risker med samhällsutvecklingen. Antingen heter det att man relativiserar historien eller så påpekas det förnumstigt att historien minsann inte upprepar sig. Innan efterklokhetens kranka blekhet drabbar oss alla, vill jag ändå vrida blicken till backspegeln för att trots allt försöka att hitta någon lärdom från tidigare generationer i syfte att rädda ett anständigt samhälle. 33 förordet till GULAG-arkipelagen skriver Aleksandr Solzjenitsyn att han ännu inte gett upp allt hopp om att människor och nationer trots allt ska kunna lära från andra människors erfarenheter utan att personligen behöva genomgå alla hemskheter. Utifrån dessa i mitt tycke kloka ord, har jag försökt att läsa mig till lite klokskap i en tid när en stor del av åtminstone landets unga befolkning helt tycks sakna kunskaper om rättsstaten.1 I Hur det står till med befolkningen i övrigt vet jag inte. Varje samhälle är beroende av att ha en lojal och fungerande byråkrati. Allt från domare och åklagare till socialtjänstemän och handläggare på kommunens fastighetsförvaltning. Att vi dessutom måste kunna lita på att myndigheter följer den positiva rätten är en förutsättning för demokrati. Om myndigheterna i stor utsträckning skulle avvika från den positiva rätten, skulle det innebära ett avsteg från i demokratisk ordning fattade regler. Detta skulle riskera att försätta oss i ett allvarligt demokratiproblem där alla institutioner skulle kunna ifrågasättas. Men byråkrati kan också bli skrämmande. För om staten blir ond men ämbetsmannen blint fortsätter att tjäna sin herre, då blir byråkratin motorn i det ondas maskineri och vi riskerar att utan eftertanke sugas in i ett omänskligt system. Frågan är alltså vilket ansvar vi som enskilda människor har för att upprätthålla ett moraliskt anständigt samhälle? Har vi som samhällsmedborgare till och med i vissa fall en skyldighet att bryta mot den positiva rätten när densamma tydligt bryter mot ens moraliska övertygelser? Eller för att uttrycka det krasst: ska jurister och övriga ämbetsmän vara lojala och viljelösa redskap åt staten snarare än att se till verklig rättvisa åt människorna? Som historien visar har nämligen människors lojalitet oftast varit starkare gentemot makten än mot moraliska principer eller enskilda människors väl. Byråkratins kvarnar fortsätter att mala enligt sin herres befallningar. Oavsett vad befallningarna är. ADVOKATEN # 1 2023 Michael Pålsson är advokat och delägare hos Advokatfirman Juhlin & Partners i Helsingborg och arbetar med avtalsrätt, arbetsrätt och tvistelösning av kommersiella tvister. Jag tror personligen att vi alla måste ta hänsyn till moraliska överväganden inte bara privat, utan ibland också i våra yrkesroller. Att den positiva rätten kan strida mot verklig rättvisa är såväl Iran som Kina nutida bevis på. 1 Gymnasieelever saknar kunskaper om svensk demokrati, Dagens Nyheter, 30/11 2022 Det är tämligen självklart att Förintelsen inte hade varit möjlig utan att domare, åklagare, poliser och andra ämbetsmän lojalt tillämpat de nazistiska lagarna. Motsvarande kan för övrigt sägas om Sovjetimperiets helvete. Det är helt enkelt inte möjligt att administrera ett land utan lojala ämbetsmän som verkställer de lagar och andra beslut som makten bestämt. Robert H. Jackson, en av åklagarna i Nürnbergprocessen, påstås ha sagt att människor med makt inte kan skjuta över ansvaret på en fiktion, staten. ”Brott begås alltid bara av personer.” Personer kan inte ”avsvärja sig den egna intelligensen och det egna moraliska ansvaret”. Ändå var det just detta många tyska jurister och andra ämbetsmän efter kriget försökte att göra. › FOTO: ISTOCK, LENA EVERTSSON