VAPENTEST tryckare till det som är mest bekvämt f
ör att nå den bästa precisionen. Jag fortsätter envisas: – Uppfattat, men då behövs inte de andra tre inställningarna längre, eller hur? – Kolla här, svarar Markus medan han öppnar frysen, drar ut en hink full med isvatten och stoppar ner sin hand i den. – Så där, nu är det vinter, småskrattar han, tar upp sin hand efter en halv minut. Hans hud lyser röd och handen skakar. I nästa stund plockar han upp en S 404 med en färdiginställd vikt på 550 gram och rör avtryckaren. Klick! – Hoppsan, geväret gick av, säger han. Sedan justerar han avtryckaren till 1250 gram och doppar ännu en gång ner handen i isvattnet. Andra försöket: Med fingret på avtryckaren ökar han långsamt och stadigt trycket. Klick! – Det är så det ska vara! Det verkar vettigt. Det som är optimalt på sommaren kan vara helt fel på vintern eftersom blodkärlen krymper i kylan och leder minskad känsel. – Personligen så lägger man inte ens märke till de första 300-400 grammen motstånd. Det är en följd av att man tappar den sensoriska motoriken, men när avtryckaren ställs in på 1000 eller 1250 gram kan man fortfarande ha kontroll över avtryckaren utan att skottet avlossas oavsiktligt. TEST 2: Säkert fall Medan vi entusiastiskt leker med att vrida avtryckarvikten upp och ned med SAUERs universalnyckel SUS, lägger Markus några svarta mattor på golvet. Han tar ner en S 404 från en ställning och vinkar dit oss. Yoga? Nej. Testexperten berättar att de hårda gummimattorna liknar marken i en torr skog. Sedan öppnar han bakstycket, laddar en omgång och osäkrar geväret! Vi blir stela av skräck och våra ansiktsuttryck ser ut som om jordens undergång är nära. Markus lugnar oss: – För guds skull, ni behöver inte vara rädda! Detta är bara en patronhylsa utan varken kula eller krut. Medan vi försöker få ner pulsen igen, lyfter han upp geväret till brösthöjd, flinar, och låter det bara falla. Med ett högt ljud faller S 404 till marken, rullar runt och landar på vänstersidan. Men, ingen smäll! Och ingen synlig skada heller. Utan ett ord plockar Markus upp geväret, tittar på oss och säger: – Nu kan ni hålla för öronen. Vi är så förbluffade att vi radar upp oss som surikater för att stirra på den unge ingenjören när han vänder sig bort från oss, lägger geväret mot axeln och trycker av. En svag smäll ekar genom rummet. – Och nu? frågar vi. 22 Test 2