MIN HUND M e, myself and my dog. Den prioritering
sordningen känner säkert många jägare igen. Patrik Sandquist också. Från augusti till februari är han fullbokad som hundförare och eftersöksjägare på flera skånska och småländska gods och gårdar. De större ofta av lite mer kommersiell typ. Han arrenderar också ett vildsvinshägn på fjorton hektar utanför Hässleholm på en godkänd anläggning. Men jaktintresset kom inte som någon självklarhet. – Jag var snarare lite av jaktmotståndare när jag var liten, berättar Patrik och ser lite generad ut. Han fortsätter med att berätta att han kände sig illa berörd när han såg viltparaderna från faderns representationsjakter. – Pappa var yrkesjägare och på viltparaderna såg man flera linjer med fyrtio–sextio fasaner snyggt uppradade eller tio–tolv hjortar eller mer och såklart ett par rader glada och muntra jägare i bakgrunden. Jag förstod inte nyttan med jakten på den tiden, det var svårt att förstå varför man inte kunde låta dem leva istället. De är ju vackrare när de lever än när de ligger döda på marken. Patrik skulle hinna bli fjorton år innan han följde med fadern Sven och dennes vän Leif ut på pyrschjakt. Skjuta kunde han, han hade ju fått låna faderns pyrschbössa och kunde träffa en lerduva på 200 meter på första skottet. Men det låg ändå en del velande innan han sköt sin första råbock. – Det var den sextonde augusti, minns Patrik, vi satt i ett torn på ett stort hygge på vår jaktmark utanför Hässleholm. Leif satt 300 meter bort och började vifta. Jag såg inte råbocken först, men sen kom den fram bakom några ekbuskar, cirka åttio meter bort. Vad är det som ger mig rätten att ta ett liv, minns Patrik att han tänkte innan han tog mod till sig och tryckte av. – Det var verkligen känsloladdat, men det fanns fler råbockar i området och just denna var den svage utav dem, så den behövde tas bort. Den här känslan empati och ödmjukhet inför naturen har Patrik fortfarande kvar, trots att han lever med jakt tre-fyra dagar i veckan under säsongen. Han pratar mycket om etik, moral och jägarens ansvar. – Jägare, eller skyttar idag har ett sådant oerhört fokus på dignande viltparader istället för att uppskatta helhets upplevelsen. Vacker natur, bra hundjobb, god mat och trevliga människor borde vara mer prioriterat 34