MIN HUND ”Jakten var ett andningshål, där kunde j
ag samla kraft.” Efter den där första råbocken var Patrik fast. Tankarna och viljan var att bli yrkesjägare och efter en ett årig skogsbrukslinje ville han hoppa på en jaktelevsplats men pappa avrådde. Istället kom militärlivet emellan med värnplikten på ett säkerhetsförband där Patrik tjänstgjorde som gruppchef. Patrik trivdes inom försvaret och stannade kvar, till och från och varvade utbildningar och utlandstjänstgöring med arbete inom säkerhetsbranschen. Patrik går inte in på några detaljer, men avslöjar att han bland annat varit i Bosnien på nittiotalet där han tjänstgjorde som prickskytt för den svenska FN-bataljonen. Utbildningen till prickskytt var hård och klimatet i Bosnien var påfrestande. -– Jag jobbade sedan med säkerhet, bland annat som hundförande väktare och med personskydd. Schemat gav en hel del fritid. Som kunde läggas på jakten! – Den var ett andningshål, där kunde jag samla kraft. Och så var det vildsvinen då. ”Alla” sålde vildsvinsprylar på den tiden. Även Patrik, som startade sin firma 2000 – jaktguide.se och senare även nätverket vildsvinsjouren.se med särskilt utvalda jägare med gott omdöme som på kort varsel kan hjälpa lantbrukare i södra Sverige med skyddsjakt på vildsvin. – Tyvärr finns det många lycksökare som inte vet hur dom skall utföra skyddsjakt professionellt utan dom använder sig av termen för att tillförskansa sig själva fler jakttillfällen. Samtidigt var han med och startade upp ett nytt bevakningsföretag. Det höll han på med fram till 2010. Då ringde den nordiska varuhuskedjan och ville träffas. – De hade sett min hemsida och letade efter någon som kunde bygga upp deras jakt- och fiskeavdelning. Det var en utmaning som Patrik inte kunde stå emot och i fem år utvecklade han deras jakt, fiske, djur, grill och vildmarkssortiment. Men jobbet innebar dels många resor och en daglig pendling på tjugofem mil, så när inviten från Jaguargruppen kom var beslutet inte svårt att ta. Vad blir din roll inom Jaguargruppen? – Jag ska fungera som de svenska butikernas kontaktyta gentemot Jaguargruppen och jag kommer vara mest fokuserad på att jobba med Sauer och Schmidt & Bender. Förutom din bakgrund som jägare, vad kan du bidra med? – Hos min förra arbetsgivare utgick jag alltid från mig själv och mina egna behov som jägare. Jag är den gnälligaste jävel jag vet och om det uppdagas fel som inte ordnas blir jag en bitter skåning av sällan skådat slag... Jag hatar prylar som inte tål tuffa tag. Bak i den svarta Toyotan ligger tre av Patriks fyra hunder. Fyra? Nja, tillsammans med pappa har han sammanlagt åtta. De brukar varva dem efter behov och uppdrag. Just idag ska ursibiriska lajkan Igor och blandrasen Caesar (karelsk björnhund/gråhund) få lite vildsvinskontakt. En i taget, såklart. – Igor skaffade jag som experiment, förklarar Patrik. Jag hade använt flera blandraser tidigare och ville se skillnaden på en renrasig. Det har fungerat bra med blandraserna, men han har personligen insett att det finns fördelar med renrasiga jyckar. Han upplever att det blir lättare att få dem att jaga rätt från början. – Men, det skall man ju ha klart för sig att hundarna är individer. Det som är rätt för mig och mina hundar behöver inte vara rätt för nästa jägare. Hundarna jagar dessutom olika om det är jag eller Sven som går med dom. Vi har lite olika sätt att föra dom och det speglar sig i deras jaktsätt. – Lajkan är mjuk till sättet, den kan röra sig runt viltet flera minuter innan den börjar skälla. Och när Igor väl börjar skälla så står det ofta stilla i upptaget. Ceasar, blandrasen, han är mer typen som dundrar på. Jag gjorde nog en miss med honom när jag jagade in honom. Den första hösten sköts tre-fyra älgar för honom. De som levererades i fullt språng till skyttarna. Han var lite för ”pushig” och det gjorde att drevdjuret alltid sprang till en skytt som fällde det. På så sätt fick han en liten bekräftelse att det var så han skulle agera. Nu, på senare tid och med en del träning har ställandena blivit mer vanliga än tidigare. Hundarna blir ju vad vi gör dom till och det mesta går att fixa till med lite envishet. Text: Tina Hjorth Svensson FOTO: Christian och Anders Jaktfotograferna.se 36