MIN JAKT måste ha det bästa siktet och det och de
t. Här får man höra: ”Nej, det behövs inte alls”. Annika poängterar å sin sida att hon haft god nytta av killarnas synpunkter om utrustning och annat. – Jag hade inte varit där jag är idag om jag inte haft en ”mentor” och stöd med mig i skogen, säger hon. Efter grillningen hänger vi med Ann-Marie Svensson till pass sexton. Hon laddar bössan, sätter på hörselskydden och plockar fram sin kikare. – Titta, man ser så fantastiskt mycket mer med kikare. Ann-Marie har jagat sen 2005, både maken och sonen delar intresset, liksom många av vännerna. – Jag hjälpte min man med i jaktlag år 2000 och sa att jag själv skulle börja fem år senare. Det gjorde jag. Nu jagar vi i samma lag. Ann-Marie jagar mycket. Varannan helg, minst. – Vi har jaktmarker i Herrljunga, det tar omkring en timme att åka dit från Göteborg där vi bor. Det hörs en knall. Långt bortifrån, det var ingen av ”våra” jägare som hade tur. Snart hörs motorbuller. Annika har släppt Bella. Nu är det bara att vänta. Och vänta. Det är väldigt tyst. Väldigt lugnt. Ann-Marie spejar genom sin kikare. Plötsligt hörs en omisskännlig melodislinga, det är glassbilen som kör sin lördagsrunda inne i samhället. Civilisationen gör sig påmind. Ann-Marie rätar på sig. Hon har fått in grannlagets kommunikation i radion. De har sikte på en älg som ger sig ut i sjön. Ska hunden ge sig efter? Vi tittar på kartan. Den älgen kan komma åt vårt håll. Annika rapporterar om älgspår, Karolina uppe på pass 21 har något i sikte... – Nu tror de att den gått över gränsen, meddelar Ann-Marie. Annika hör av sig igen. De kommer att flytta hunden och släppa den drygt en kilometer österut. Vi väntar igen. Och den här gången fick vi vänta förgäves. Det blir inte mer än såhär även om vi sedan får höra att en älg66