MÅNADENS LEVERANTÖR Hela jägarkårens kolvkamsmaka
re För länge, länge sen, det är i början av nittiotalet, om det är någon som undrar. Det var då Roberth Landers var som mest aktiv som tävlingskytt. Lerduvor och jaktstigar var hans gebit. Och som tävlingskytt gäller det att optimera, optimera och åter optimera. Utrustningen är a och o (jo, talang och träning måste också till, men just nu snackar vi utrustning, okej?) – Man ska ha rätt längd och rätt höjd på kolven, det kan vara avgörande, säger Roberth, lyfter bössan och visar. Om kolven inte är tillräckligt hög måste skytten röra på huvudet upp och ner för att söka efter centrum på kikarsiktet medan en kolv som är precis lagom ger en fjärde stödpunkt och gör det enklare för skytten att sikta. Inga konstigheter. – Tack vare min arbetsplats, Resinit, hade jag tillgång till fina maskiner. I början av sin tid på Resinit arbetade Roberth som konstruktör, CNC-opreratör och med skärande bearbetning. Han hade också en snäll chef som lät honom använda de fina maskinerna till att göra, just det, justerbara kolvkammar. Inte bara till sig själv, utan också till andra. Ganska mycket till andra. Det blev en del tjänstledighet. – Brytpunkten kom en dag när jag skulle be om lite mer tjänstledighet och chefen konstaterade att jag bara haft 62 procents närvaro det senaste året. Säg upp dig, och ro den här båten i land, löd chefens ord. Med tanke på att familjen precis skrivit på ett kontrakt för att bygga ett nytt hus i småländska Mörtfors behö96