Advokaten 1
Ledare Generalsekreteraren ANNE RAMBERG För press
etik i tiden riksdagen har i stor enighet, med undantag endast för Sverigedemokraterna, som inte tycker om att Sverige är ett mångkulturellt samhälle, antagit en ny grundlag. Vår regeringsform har därigenom genomgått väsentliga förbättringar. Fri och rättighetsskyddet har stärkts. Integriteten har äntligen fått en mer framskjuten plats. Domstolarnas ställning har, sent omsider, också förstärkts. Uppenbarhetsrekvisitet har i princip tagits bort. För första gången skrivs också barnens rätt in i grundlagen. Samtidigt har förre justitiekanslern Göran Lambertz lagt fram ett debattbetänkande med tre olika förslag till en ny teknikneutral tryck och yttrandefrihetsgrundlag. Om detta skriver utredningens sekreterare, Nils Funcke, längre fram i denna tidning. Det finns många problem att lösa. Ett är hur den svenska tryck och yttrandefriheten förhåller sig till EUrätten och Europakonventionen. Men den kanske största utmaningen torde enligt Nils Funcke vara att finna en godtagbar balans utanför det grundlagsskyddade området. Jag delar den uppfattningen. i grÄnsLandet mellan tryckfrihet och pressetik uppkommer till följd av bland annat teknikutvecklingen och internet nya företeelser, som, om de missbrukas, kan leda till att lagstiftaren inskränker vår generösa pressfrihet. Att tryckfriheten missbrukas av läckande poliser, oseriösa medier och andra ansvarslösa aktörer är förstås ett problem. Jag har skrivit om detta många gånger därför att detta är en så central fråga i en demokratisk rättsstat. Som tidigare ledamot av Pressens Opinionsnämnd, PON, har jag lärt mig förstå och respektera den svenska pressen. Jag har länge tyckt att den svenska pressen som huvudregel har haft en ansvarsfull hållning inför den publicistiska uppgiften att förmedla nyheter och att granska makten. I jämförelse med övriga Europa har svenska medier närmast varit ett föredöme. Det är därför med viss oro jag tycker mig kunna notera att någonting nu håller på att hända med mediernas integritet. 4 Pressens självsanering har fungerat väl genom PO:s och PON:s insatser. Men också pressetikens spelplan påverkas av samhällets förändringar. En viktig påverkansfaktor utgörs av internet. I dagarna har Pressens samarbetsnämnd presenterat ett förslag till ändrade regler för PO och PON. Förslaget innebär en utvidgning av tillämpningsområdet för det pressetiska regelverket till att, utöver dem som är medlemmar av Tidningsutgivarna eller Sveriges tidskrifter, omfatta alla som har utgivningsbevis enligt YGL och alla som frivilligt ansluter sig till det pressetiska regelverket. Det är ett nödvändigt och mycket bra förslag. konFLikten meLLan att, å ena sidan, värna tryck och yttrandefriheten och, å andra sidan, skydda den grundlagsskyddade och av Europakonventionen omhuldade principen om individens rätt till personlig integritet, har i dagarna fått förnyad aktualitet. Jag tänker givetvis på boken om vår statschef och på den efterföljande mediala behandlingen av detta alster. För den som läst boken framstår det som klart att denna rätt usla publikation inte förtjänar den uppmärksamhet som den, på oklara grunder, rönt. Man kan givetvis diskutera det moraliskt försvarbara att i bokform på grundval av den sämsta sortens skvaller och med en teknik som i allt väsentligt bygger på ”guilt by association” publicera rykten och svepande utsagor av dömda brottslingar och bedagade skönheter. Men det är inte särskilt relevant. Självklart, ska tryckfriheten också omfatta utsagor som är osakliga, intellektuellt torftiga eller präglade av riktigt dålig smak. Pressetik är inte heller liktydigt med god smak och ska så inte heller vara. Men pressetik handlar inte bara om vad man skriver. Det handlar lika mycket om vad medierna väljer att inte skriva och om dolda agendor, och om aningslösa journalister som utan kritisk granskning vidarebefordrar obekräftade uppgifter. Man kan förvisso ha olika uppfattningar om ett lands statsskick. Advokaten Nr 9 • 2010