Advokaten 1
Debatt ”Vi har för ofta sett utredningar (i LVU-m
ål) som baseras mer på tyckanden och antaganden än på rena fakta.” Det konstaterar advokaterna Anna Björklund och UllaBella af Klercker med anledning av Göran Grauers synpunkter på handläggningen av LVU-mål i förra numret av tidskriften Advokaten. Dåliga utredningar en fara för rättssäkerheten E fter att ha tagit del av Göran Grauers synpunkter på handläggningen av LVUmål delar vi hans uppfattning på flera områden. Ett omhändertagande av ett barn är ett av de största ingrepp en stat kan göra i en familj och rättssäkerheten som omgärdar ett sådant ingrepp måste vara rigorös. Det ställer stora krav på aktörerna i processen, såväl utredare, offentliga biträden och domstolens ledamöter. Materialet som omhändertagandet grundas på måste vara objektivt och tillförlitligt. Att företräda ett underårigt barn i ett LVUmål ställer andra krav på ett biträde än om man företräder en förälder. Som barnets biträde måste man kritiskt granska de uppgifter som läggs fram från både socialnämnd och förälder. Inte sällan har ett beslut om att ansöka om vård medfört att föräldrarna och socialsekreterarna befinner sig i konflikt. En lyhördhet för föräldrarnas situation är viktig såväl som en öppenhet inför alternativa förklaringar till en viss situation är nödvändig för att kunna göra en konsekvensbedömning av ett tvångsomhändertagande. De utredningar som ligger till grund för en ansökan om omhändertagande för tvångsvård görs av i huvudsak två handläggande socialsekreterare. Inte alltför sällan syns utredningar som har brister i såväl kvalitet som objektivitet. Vi har för ofta sett utredningar som baseras mer på tyckanden och antaganden än på rena fakta. Uppgifter i sådana utredningar är svåra att kontrollera och bemöta samtidigt som de kan vara svåra att bortse ifrån. Mycket sällan får de personer som hörs i utredningarna, dagispersonal, BVCpersonal eller andra, sina utsagor upplästa för sig. Endast undantagsvis bifogas dessa utsagor som bilagor till utredningen. När synpunk42 ter från olika hörda referenspersoner infogas i texten i utredningen kan det vara nästintill omöjligt att urskilja vilka uppgifter som kommer varifrån och i vilket sammanhang uppgifterna har lämnats. Uppgifter som talar till den enskildes förmån redovisas inte alltid. Till grund för omhändertaganden föreligger ibland utredningar från så kallade utredningshem. Både barn, och föräldrar och barn tillsammans, kan utredas. Utredningarna beställs av socialförvaltningen som även bekostar desamma. Dessa utredningar väger ofta tungt i målen och därför måste höga krav ställas på dessa utredningars objektivitet och kvalitet. Yttre faktorer som kan påverka de placerades situation måste vägas in och tydligt redovisas. Ibland är dessa utredningar såväl partiska som onyanserade. som stÄLLFöretrÄdare för ett barn har man i förvaltningsrätten ett stort ansvar. Man är en fristående part från såväl socialnämnd som föräldrarna och utgångspunkten är barnets bästa. Ett besök hos barnet är viktigt och om möjligt även att inhämta kompletterande information från jourhem, skola eller förskola. För att kunna göra en bedömning om vad som är barnets bästa måste man göra en kritisk granskning av utredningsmaterialet i målet. Föräldrarnas inställning och argumentation måste vägas in innan inställning till ansökan kan anges. Situationen måste beaktas utifrån barnets perspektiv och vilka konsekvenser ett omhändertagande medför för det aktuella barnet. En separation från föräldrarna är alltid oerhört ingripande för ett barn, oavsett omständigheter. Att ställa sig bakom en ansökan om vård kan man bara göra om man är övertygad om att det är förenligt med barnets bästa. Vår uppfattning är att förvaltningsrätten i Stockholm, där vi i huvudsak uppträder, förväntar sig att ställföreträdaren till barnet är granskande och ifrågasätter såväl socialnämnden som föräldrarna. Förvaltningsrätten fäster ofta stort avseende vid vad barnens biträde framför eftersom rätten och ställföreträdarens utgångspunkt är densamma, nämligen barnets bästa. Den inställning som man som biträde för barnet slutligen anger måste därför vara objektiv och nyanserad. göran grauers framför att dåliga utredningar är en fara för rättssäkerheten vilket vi håller med om, ifall den kritiska granskningen uteblir. Vår erfarenhet är dock att såväl förvaltningsrätten i Stockholm som kammarrätten och förordnade biträden gör den kritiska prövning av framlagt material rättssäkerheten kräver. Att ett godtyckligt omhändertagande av ett barn ändå passerar två domstolsprövningar måste höra till undantagen. Göran Grauers framför vidare allvarlig kritik mot Sveriges advokatkår och de offentliga biträdenas bristande engagemang i dessa mål. Som i alla typer av mål finns det biträden som är mer eller mindre engagerade. En ointresserad och oengagerad advokat är alltid en fara för rättssäkerheten inte bara i den här typen av mål. Ett ansvar åvilar således även domstolen, att förordna de advokater som har intresse och resurser för den här typen av mål. Om en advokat som är ifrågasättande och granskande uppfattas som besvärlig av domstolen och därför inte blir förordnad delar vi Göran Grauers uppfattning att rättssäkerheten för de utsatta barnen och familjerna är i fara. n Anna Björklund, advokat UllaBella af Klercker, advokat Advokaten Nr 9 • 2010