Advokaten 1
Man må givetvis även ha synpunkter på kungens val
av engagemang, att fokus på de frågor som lyfts är fel eller att monarkens sätt att informera sig borde utformas på ett annat sätt. Om man till exempel anser att kungens sedan lång tid mycket starka engagemang i miljöfrågor eller drottningens stora insatser för barn, liksom kronprinsessans och hennes systers initiativ för sjuka och handikappade barn är olämpliga kan man givetvis angripa detta. Några sådana synpunkter har jag emellertid aldrig sett. Att det utges skräplitteratur och skandaljournalistik kan man inte göra något åt. Man kan bara avstå från att köpa den. Men hur TV4, SVT, radio och särskilt Expressen valt att genom sina publiceringar okritiskt göra sig till marknadsförare av en i alla hänseenden urusel bok förtjänar ändå att diskuteras. Hur är det till exempel möjligt att TV4 i sin marknadsföring av boken som sanningsvittne inbjuder en man vars ”claim to fame” tycks grunda sig på att han dömts för bland annat förberedelse till utpressning. Kanalens tittarsiffror behöver säkert förbättras. Likaså kvällstidningens försäljningssiffror. Men, är det detta som (seriös) tv och dagstidningar med ambitioner ska ägna sig åt? den grundLÄggande principen i de pressetiska reglerna är kravet på en ansvarsfull hållning inför den publicistiska uppgiften. Man ska inför en publicering göra en avvägning mellan allmänintresset och den skada som en publicering kan förorsaka. Mig synes dock att vissa medier medvetet missuppfattat vad som menas med allmänintresse. Det avser inte någon allmänhetens rätt att ta del av spekulationer och löst skvaller, oberoende om de är rätt eller fel. Allmänintresset avser något helt annat. Ett sådant aktuellt exempel är Wikileaks och mediernas aktuella publiceringar av korrespondens mellan amerikanska myndigheter, som avslöjar för allmänheten grundläggande saklig information i angelägna politiska frågor. Avslöjandena innehåller information om Sveriges förhållande till NATO och om hur USA uppfattar vår alliansfrihet. Om hur Sverige blev grundlurat av Norge och USA ifråga om försäljning av svenska flygplan. Vidare får allmänheten en god inblick i svenska politikers hyckleri när det gäller svenska soldaters krigföring i Afghanistan och så vidare. En annan fråga som nyligen behandlats i medierna är lobbyisternas inflytande på riksdagsmännen. I dagarna har Dagens Nyheter även gjort en ingående granskning av Diskrimineringsombudsmannens verksamhet. Dessa frågor är angelägna och givetvis av allmänintresse. Kungaparets initiativ att i samband med firandet av tjugoårsdagen av Barnkonventionen inrätta ett forum för barn är en annan aktuell och betydelsefull händelse. World Child & Youth Forums syfte är helt i linje med FN:s råds för mänskliga rättigheter förslag att genom ett tilläggsprotokoll till Barnkonventionen införa en klagomekanism. Barnkonventionen är den enda av människorättskonventionerna som saknar detta. I Sverige, liksom i många andra länder, finns heller inte någon organisation där barn får komma till tals. Därför hade det varit av stort allmänintresse att skildra detta initiativ. Vi har av den orsaken gjort det längre fram i denna tidning. Man undrar vilka bevekelsegrunder som gör att ansvariga på olika medieredaktioner medvetet avstod från att spegla detta? Advokaten Nr 9 • 2010 Självklart ska press, tv och radio själva besluta vad de ska skildra och hur. Men vad som är värt att uppmärksamma måste rimligen avgöras på saklig grund. Det måste dock finnas en anständighetsgräns som i vart fall public service borde leva upp till. Och, att som Expressen, enligt uppgift mot betalning av närmare en kvarts million kronor, sprida patetiska utsagor av sedan länge bortglömda artister, under förevändning av att allmänintresset så kräver är inte övertygande. Likväl, också denna brist på anständighet, med utnyttjande av ondskefulla metoder måste åtnjuta skydd av vår tryckfrihet. Men, är det lika självklart att det är pressetiskt önskvärt eller ens godtagbart? Jag tycker inte det. ”Att det utges skräplitteratur och skandaljournalistik kan man inte göra något åt. Man kan bara avstå från att köpa den. Men hur TV4, SVT, radio och särskilt Expressen valt att genom sina publiceringar okritiskt göra sig till marknadsförare av en i alla hänseenden urusel bok förtjänar ändå att diskuteras.” Inför valet och i omedelbar anslutning därefter var det påtagligt att socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin utsattes för systematisk mobbning av medierna. Man kan tycka vad man vill om den socialdemokratiska ledaren och hennes politik. Men bör man inte kräva mer av medierna? Borde inte medierna av hänsyn till respekten för en oberoende och fri press sträva efter att distansera sig från skandaljournalistiken och enfalden. Och borde inte allmänintresset kräva att medierna redovisar sina bevekelsegrunder inte bara för vad som publiceras utan också för det man väljer att inte redovisa? Jag tycker kanske det. nu senast har tV4 i två program valt att söka angripa vår drottning genom att påpassligt publicera så kallade forskningsresultat rörande vad drottningens far skulle kunna ha haft för sig för cirka 60 år sedan, under andra världskriget. Drottningen har, enligt den allmänna uppfattningen, gjort stora och viktiga insatser för att leva upp till de krav som medborgarna rimligen kan ställa på monarkin. Hennes ideella insatser för utsatta barn kan omöjligen föranleda annat än beröm. Angreppet på hennes far som ett led i strävandena att angripa statsskicket ligger långt utanför det rimligas gräns. Låt den mediala debatten höja sig från en nivå där man delar ut hugg i ryggen med smutsiga fickknivar. Detta gäller såväl för socialdemokratiska partiledare som för statschefen och hans familj. Anne Ramberg anne.ramberg@advokatsamfundet.se 5