Advokaten 1
TILL SIST Om att motionera som ett led i vår ambi
tion att träffa advokater och biträdande jurister runt om i landet deltog vice ordföranden EvaMaj Mühlenbock och jag nyligen i ett välbesökt möte i Göteborg med Västra avdelningen. Liksom vid tidigare motsvarande möten i andra avdelningar kom ett stort antal frågor om vad samfundet gör och inte gör upp till diskussion. Den enskilt vanligaste synpunkten vid detta och tidigare möten gäller nog timkostnadsnormen. Till den avser jag att återkomma. Det jag tänkte ta fasta på nu är emellertid en annan fråga som jag haft anledning att fundera över med anledning av diskussionen i Göteborg, som bland annat kom att gälla ledamöters möjlighet att påverka samfundet. Bland ledamöterna finns förväntningar på att styrelsen ska uppmärksamma frågor av betydelse för kåren och vidta adekvata åtgärder för att hantera dem. Dessa förväntningar är synnerligen berättigade och som framgått tidigare i den här spalten är det en ledstjärna för Eva-Maj och mig att leda styrelsearbetet på ett sådant sätt att vi lever upp till dem. Men det finns ju också möjligheter för ledamöterna att själva medverka till att åstadkomma förändringar i frågor där man anser att sådana är påkallade. Ett sätt är att ta direktkontakt med någon i styrelsen för att uppmärksamma oss på angelägna frågor. Ett annat är att engagera sig på avdelningsnivå och verka för att avdelningsstyrelsen agerar gentemot samfundet centralt. Ett ytterligare – och mera direkt – sätt att söka åstadkomma förändringar man anser påkallade är att framlägga motioner till fullmäktigemötet. I vart fall på senare år har aktiviteten bland medlemmarna i det hänseendet varit väldigt låg. Jag har gått igenom protokollen från de senaste tio fullmäktigemötena (2008–2017) och noterat följande. 2008 ingavs motioner i efterbörden av debatten om så kallade control54 GENOMTÄNKTA OCH VÄLMOTIVERADE FÖRSLAG FRÅN ENSKILDA LEDAMÖTER HAR ENLIGT MIN UPPFATTNING GODA FÖRUTSÄTTNINGAR ATT BLI TILLSTYRKTA AV STYRELSEN OCH ATT BIFALLAS AV FULLMÄKTIGE. led auctions. 2010 och 2011 motionerades det om att även utlandsavdelningen skulle ha en representant i styrelsen (vilket sedermera blev fallet). Under de fem därpå följande åren – 2012–2016 – förekom bara en – (1) – motion (med förslag att styrelsens ordförande skulle arvoderas; den avslogs). Möjligen beror den låga aktiviteten åtminstone till en del på att enskilda ledamöter inte tror att det tjänar något till att motionera, att man ändå inte får gehör för sitt förslag – att man är i samma läge som en enskild riksdagsman från ett oppositionsparti vars motioner i princip aldrig vinner bifall av riksdagen. Det tror jag är feltänkt. Genomtänkta och välmotiverade förslag från enskilda ledamöter har enligt min uppfattning goda förutsättningar att bli tillstyrkta av styrelsen och att bifallas av fullmäktige. Det fick vi om inte annat bevis för 2017. Då framlade två ledamöter en motion om att tillsätta en arbetsgrupp med uppdrag att ta fram riktlinjer för beredande av val av ledamöter till styrelsen och disciplinnämnden. Motionen bifölls på fullmäktigemötet i somras. Arbetsgruppen arbetade med frågan under hösten och lade i december fram ett mycket ambitiöst och genomarbetat förslag, som bland annat innefattar en instruktion för valberedningen. Någon sådan instruktion har inte funnits. Styrelsen har tillstyrkt arbetsgruppens förslag, som nu kommer att behandlas på avdelningarnas årsmöten och bli föremål för beslut på fullmäktigemötet i juni. utan att föregripa fullmäktiges ställningstagande tycker jag att motionen är ett utmärkt exempel på att enskilda ledamöter – i det här fallet Lars Kongstad och Karl Woschnagg – kan få till stånd betydande förändringar genom att lägga fram genomtänkta och välmotiverade förslag. En demokratisk organisation som vår mår väl av sådana initiativ, och jag hoppas för min del att det blir fler än en motion de kommande fem åren! Christer Danielsson Ordförande i Sveriges advokatsamfund ADVOKATEN NR 2 • 2018