Utmärkt Örebro 1
LINDA-OLIVIA OLOFSSON – STARK, ENGAGERAD OCH DRIV
EN FÖRETAGARE Den ständiga devisen att livet inte alltid blir som man tänkt sig eller planerat stämmer ganska bra in på Linda-Olivia Olofsson, men det kan ju bli bra i slutändan ändå. Att skapa sig den vardag som man själv valt, det går om man vill. text Pelle Blohm bild Dan Lindberg I dag driver Linda-Olivia Olofsson en strategisk design- och reklambyrå ihop med en kollega, arbetar hårt med CSR-frågor om hållbarhet inom företagande, sitter i styrelsen hos Kvinnohuset i Örebro och gav sig förra året in i politiken för Centern. Jag möter med andra ord en stark engagerad, tydlig och driven företagare. Linda-Olivia kommer ursprungligen från Gällivare i norra Lappland där hon bodde fram till hon var 15 år, något som har präglat henne starkt även om hon kanske inte insåg det från början. Linda menar att många uppfattar henne som stark, rak och tuff i jobbsammanhang men att det är en naturlig del av att växa upp långt upp i norr. – Jag säger det jag tänker, sen har jag förstås fått lära mig att bromsa in ibland men jag är ofta mer rakt på sak när det är jobb. Uppe i Norrland är man ju så. Linda är uppväxt i ett hem där dörren alltid stod öppen. Ofta var det någon som ringde på dörren, kaffet stod alltid på och det satt alltid någon i soffan när hon kom hem. – Dessutom har jag kommit på att jag växt upp i ett matriarkat, jag har förutom min morfar enbart varit omgiven av starka kvinnor. När jag var liten så var jag ofta sjuk, då var jag alltid med min morfar, han var den som hämtade mig på dagis, han skjutsade mig, lagade mat, spelade in sagoband och så vidare. Men mamma jobbade och pluggade, min gammelfarmor uppfostrade åtta barn själv från att de var små efter att mannen dog. – När jag sedan tittar runtomkring mig så tänker jag jägarsamhälle, det lever fortfarande kvar däruppe, där var kvinnan mer i en maktposition och det har nog stannat kvar. Så allt detta har nog format mig mycket mer än vad jag egentligen tänkt på tidigare. Trots eller tack vare matriarkatet så var det Lindas morfar som förutom hennes mamma tog hand om henne. Han var den kärleksfulla och mjuka som bäddade in Linda när hon skulle sova. – Jag har nog fått de bästa förutsättningarna till att växa upp och inte se könsroller som fyrkantiga utan som något flytande. Mina och många andras fördomar om norrlänningar som tystlåtna machomän är just fördomar, påpekar Linda. – Jag har fortfarande kvar två av mina bästa vänner som jag haft sedan jag var liten och de är precis som jag rätt snackiga. Men vi är raka när vi pratar, är det minus 30 grader och man ska gå till skolan då säger man enbart det man behöver. Så är det där uppe, det finns inte tid till småprat. Det är kanske kargare men vägarna mellan människorna är kortare i kommunikationen fast det geografiskt är långa vägar. Nu uppskattar jag allt detta vilket jag kanske inte alltid gjorde förr. En av de intressanta delarna i Lindas liv är svängningarna och insikterna. Hur en händelse kan skapa negativa följdeffekter för att sedan via en annan händelse leda fram till något positivt. Ingenting är beständigt, det går att förändra ditt liv. Linda började jobba inom restaurangbranschen redan under gymnasietiden, hon var väldigt duktig i skolan de första åren, satt i elevrådsstyrelsen och fick stipendium. Hon var ambitiös och framåt. Men under det tredje året i gymnasiet råkade hon ut för en bilolycka samtidigt som det var oroligt inom familjen och det gjorde att hon helt tappade fokus på det hon gjorde. Men Linda fortsatte åtminstone inom restaurangbranschen vilket hon fortsatte med i flera år. – Jag har aldrig sökt några jobb utan det har alltid kommit någon och flyttat på mig och sagt att “du ska jobba hos oss istället”. Så gled jag runt i kanske 6-7 år innan jag träffade min kärlek och blev gravid. Då var Linda 24 år och började ompröva sitt liv för första gången. – Barnet blev mitt allt och jag kände att “nu kan jag inte bara såsa omkring längre”. Jag hade ju levt loppan i flera år, levde ut det jag inte fick göra under tonåren och bar dessutom på mina usla betyg från skolan men när 57 Fiorella kom så fick livet en annan mening. – Jag bestämde mig för att ta körkort, jag pluggade upp mina betyg, och så ramlade allting på. Jag sa upp mig från Café Java efter tio år, det är där de flesta känner igen mig ifrån. Det var verkligen ett skyltfönster och ett sätt att lära känna människor. Jag byggde mitt nätverk på Java och det nätverket använder jag mig av än idag. Så underskatta aldrig att jobba inom restaurang- och cafébranschen. Linda jobbade alltså heltid inom restaurangbranschen under 6-7 år för att därefter fasa ut sig själv långsamt för att därefter byta spår helt och hållet. Då var hon tillbaka till den ambitiösa och framåtsträvande tjejen efter de mer ”vilda” åren som hon behövde ta sig igenom för att kunna gå vidare. – I grunden så har jag nog alltid velat mer och se någonting annat. Det betyder inte att resa jorden runt utan man kan lika gärna resa inåt, vilket jag gjorde ganska tidigt. I sociala medier är Linda-Olivia generös med både personliga och yrkesmässiga tankar om liv och arbete. Jag vet inte om det också är en gåva från uppväxten i Norrland men hon verkar klar över det hon gör även om det är en undersökande och nyfiken väg. – Jag har aldrig varit någon träningsperson och har nästan aldrig tränat fysiskt i mitt liv. Men jag har legat på soffan och tränat min hjärna och min mentala styrka istället. Jag har haft tid att fundera över varför det är så här, vad vill jag, hur känner jag och varför agerar jag så här? Allt medan mina kompisar spelat fotboll. Men någonstans har nu insikten kommit att hon kanske även behöver träna fysiskt. – Ja, nu är jag stark i hjärnan och då måste jag se till att även min kropp blir stark, för annars har jag ingen användning av en stark hjärna. När man skrapar lite på ytan så kommer det även i Lindas liv upp mörkare stråk, precis som de flesta av oss har sparade inombords genom upplevelser eller händelser. – Jag har inte haft en enkel uppväxt men just det är ingenting som jag går och berättar om kors och tvärs. Men uppväxten var jäkligt tuff,