STT 1
STT Vecka 22 onsdag 27 maj 2015 31 VARDAGSLIV ÄNN
U MERA ELIN En Norgehistoria Vet ni varför norrmännen vatt nar sina fl aggstänger? För att knoppen ska slå ut. Ungefär så mycket visste jag om vårt grannland när jag fi ck frågan av Hasse Davidsson, orkesterledare för Svenljunga Ungdomsorkester, om jag ville följa med till Norge och spela på deras nationaldag. Jag som egentligen är alldeles för gammal och offi ciellt slutade i SUO förra året blev självklart helt lyrisk, klart jag ville följa med. Jag hade höga förväntningar, men mest på att få spela och marschera igen, inte så mycket på själva Norge. Inte samma Jag har alltid tänkt på Norge som landet som är typ likadant som Sverige, fast dyrare. Inte direkt första prioritet i semesterplaneringar med andra ord, men det skulle visa sig att jag hade väldigt fel. Norge och Sverige skiljer sig mycket åt. Inte minst när det kommer till att fi ra nationaldagen. ETT ANDRA JAG. Björn Bergsten vid ett av sina självporträtt i olja. FOTO: VIAVINGA Flerfaldigad Björn Bergsten ULRICEHAMN I lördags öppnade en ny utställning hos SM Art Portraits. Den här gången är det rosadeTranemokonstnären Björn Bergsten som visar självporträtt i olika utföranden och tekniker. När STT titt ar förbi galleriet på fredag kväll, är Björn just klar med hängningen. Utställningen består av mindre målningar och teckningar av Björns allra mest nära motiv - han själv. I en av oljemålningarna har han använt så mycket färg att ansiktet framträder som i relief, medan andra är snabba skisser med några få linjer. – För mig är det inte självporträtt utan en resa i ljus och mörker. Varje teckning eller målning handlar om att fånga det jag ser, hitt a rätt proportioner, nyanser och färgskiftningar, säger Björn och berätt ar att han i de naturalistiska målningarna arbetar med sin spegelbild. Skisserna däremot, är hämtade ur fantasin. Under fl era år efter att han lämnade Konsthög skolan 1996, övergav han måleriet för konst inom data, fi lm och skulptur och han arbetade mycket med off entliga utsmyckningar. – När jag sedan tog upp målandet igen var det fruktansvärt svårt. Här fanns det ju inget ”äpple z”-kommando för att ångra det man gjort. Gjort var gjort! Men hitt ade tillbaka gjorde han och hans målningar har jämförts både med Zorn och Billgren. Galleriets ägare och tillika porträtt konstnären, SvenBertil Mårtensson, kommer för att se hur arbetet gått . Att det är två konstnärer med stor beundran för varandra går inte att ta miste på. – Jag blev så himla glad när Sven-Bertil ringde, säger Björn. den gången. – När det gick upp för mig att det var den Björn Bergsten som stod i min ateljé kände jag mig hedrad. Precis som jag gör nu, över att han ville komma och ställa ut här. Sven-Bertil hoppas att både Ulricehamnare och andra ska ta chansen att se utställningen. För mig är det inte självporträtt. BJÖRN BERGSTEN – Jag hade gått förbi hans förra ateljé fl era gånger och tänkt att det är inte ofta man ser så fi na porträtt . Så en dag stod dörren på glänt och jag gick in. Sven-Bertil minns också Glassresan till Kinna ULRICEHAMN Åka till Kinna kan man göra av många olika anledningar. Sarah Rydéns skäl för att åka dit var riktigt gott. Om den resan berättar hon här. En måndag eftermiddag i maj åkte vi till Kinna för att äta glass. Anledningen till att vi åkte så långt för en glass, var att vi hade hört på radion om den nyöppnade kiosken. Det var två år sedan, vi hörde talas om den, och nu har vi varit där. Vi stannade på en stor parkeringsplats i centrum, och började leta. Vi hitt ade den ganska snart. Solen sken, vi satt på bänkar utanför och åt vår glass. Glassen var god, och nu vet vi var glasskiosken ligger. Vi passade på att besöka några aff ärer, när vi ändå var i Kinna. Vi tog en annan väg hem. Då åkte vi förbi Högshult och titt ade på Evas angoragett er. Hon bjöd på kaff e och glass, som var godare än den på torget. Sedan åkte vi hem rätt trött a men belåtna. SARAH RYDÉN I vår del av bygden: Här berättar LSS-verksamheterna i Sven ljunga, Tranemo och Ulricehamn om vad som händer i deras del av bygden. LSS: Lagen om stöd och service till funktionshindrade. – Det här är inte bara fi na självporträtt , utan man kan få ett stort utbyte av att studera hans skickliga teknik. Målningarna har ett djup, som jag vill ge publiken en chans att se på nära håll. Utställningen pågår till och med den 30 juni. ANN-LOUISE KJELLNER redaktion@stthuset.com Firar att de slapp oss I Sverige fi rar vi nationaldag för att .. eh... någonting med Gustav Vasa va? Eller? Jag är ärligt talat inte helt säker. I Norge fi rar de att de blev självständiga (alltså bland annat att de slapp oss) och att de med det fi ck det som idag är Europas äldsta tryckfrihetsförordning och ytt randefrihetsgrundlag (jajamen, något snappade jag upp av de tre sytt ende mai-tal jag hörde förra helgen). I Norge är man glad och stolt över sin hemort och sitt land, man fi rar med att ta på sig folkdräkt. Att gratulere varandra med dagen och att uppmuntra till fi rande och glädjerop. I Sverige är vi ganska noga med att inte hålla på att hylla Sverige, man vill ju inte verka nationalsocialistisk direkt. Att ropa och tjoa ligger inte heller för oss, vi vill liksom inte utmärka oss. Och de enda svenskDet är ett fullständigt lysande band. ar som kommer undan med att bära nationaldräkt är kungafamiljen och Kalle Moreaus. Du glädjerika höna I Norge sjunger alla med i nationalsången. Högt och tydligt stiger ”ja vi elsker” ur strupen på såväl gammal som ung. I Sverige vet vi knappt hur texten på ”du gamla, du fria” går. Jag trodde ärligt talat rätt länge att man sjöng ”du tysta, du glädjerika höna..” Idag kan jag nationalsången, typ, i alla fall första versen. Men oavsett om vi kan sången eller inte så sjunger vi ju inte, det är ju det där med att inte utmärka sig igen. Det är ju bara att titt a på fotbollsmatcher för att inse att svenska nationalsången förmodligen är väldigt svår, inte ens kungen och Zlatan sjunger och de två är ju det svenskaste vi har. Gratis parkering Norrmännen fi rar sin nationaldag i dagarna två. Vi hade inte ens ledigt på vår tills för några år sedan, och den enda skillnaden det gjorde var att Svenskarna tacksamt tog emot ännu en dag att rensa rabatt er, åka ner till stugan eller kunna ta en öl mitt i veckan, det och att det är gratis parkering i städerna. Vi har liksom inte riktigt den nationskänslan som krävs för att få till en sytt ende mai den sjätt e juni. Men vet ni vad vi faktiskt har? Vi har en svensk orkester som har räddat en hel norsk orts nationaldagsfi rande, och de spelar och marscherar på inte mindre än tre ställen i bygden på vår nationaldag. Fullständigt lysande Så för att få en liten känsla av nationstillhörighet och norskhet är det faktiskt en riktigt bra idé att gå och lyssna på dem. Det ska i alla fall jag göra, jag råkar nämligen tycka att det är ett fullständigt lysande band, men jag kanske är lite partisk. En glasskiosk i Kinna var utfl yktsmålet för Sarah Rydén en måndagseftermiddag i maj. FOTO: PRIVAT Elin Larsson, krönikör i STT, är uppvuxen i Sexdrega och bor i Redslared. Här skriver hon om vardagsfunderingar ur en ung Kindsbos perspektiv. Tipsa henne gärna på elin@stthuset.com. Hon fi nns även på annumeraelin@blogspot.com.