Svensk Golf 1
” Det är svårt att börja från början igen. Man ha
r ju ändå med sig att man vill bli bättre.” kom upp till Hempa och klurade lite och byggde sedan en protes. Och så en oktoberdag 2018, nära fyra år efter den senaste golfrundan, står Hempa Posse på tee på Salems GK. Hempa med handicap noll är nu Hempa med en massa handikapp. Men återigen en golfare – och samma kille som förut. Han vill, till exempel, inte bara spela golf utan precis som tidigare spela bra golf. Det tycker han inte att han gör den här dagen. Några trevande slag följer efter kanonchippen på första green och Hempa är inte alls nöjd och känner sig frustrerad. – När det går motigt får man bara ta det lugnt, sluta ta i och försöka svinga lugnt. Men har man varit bra en gång är det ju inte så att man nöjer sig med en medelmåttig runda. Det är svårt att börja från början igen. Man har ju ändå med sig någonstans att man vill bli bättre, analyserar han. Det är svårt att slå. Tekniken med en rak arm där klubban är fäst på protesen är bökig. På rangen har det visserligen funkat riktigt bra men på banan får han problem. Om det är gräset, lutning eller nerver vet han inte. – Det är bra att vi spelar i lag för då tipsar man varandra. Det är svårt för mig annars att hålla koll på marken för jag kommer inte hela vägen ner, säger han. Själv faller han snabbt in i den gamla rollen som Maddes caddie. Efter några hål får han en träff som i alla fall liknar slagen han presterat på rangen och utbrister i alla fall lite belåtet: – Bra slag, lite mesigt bara. Men bästa slaget idag! Laget slutar tvåa i tävlingen men Hempa är långt ifrån nöjd med sin egen insats. NÅGRA VECKOR SENARE träffas vi på hans hemmaklubb, Sollentuna GK. Han har kommit dit med en försenad färdtjänsttransport och sin personliga assistent och så möter Rasmus upp också. Med facit i hand kommenterar han tävlingen: – Ärligt talat, jag spelade skitdåligt. Men jag får försöka komma ihåg att det var första gången på banan. Höjdskillnad och lutningar gör det svårt. Bara nån grad spelar stor roll när man har proteser. Rasmus skjuter in: – Men du puttade och chippade bra. Hempa skrattar: – Ja, jag puttar nog nästan lika bra som jag gjorde förr och om det är bra eller dåligt, ja, det beror ju på hur man ser det. – Det speciella när man som jag är kvadrupelamputerad är att man måste SVENSK GOLF 1–2019 67 hitta balansen. När man väl gör det måste man skynda sig att slå. Det blir ett helt nytt sätt att tänka. Tävlingsledningen beslutade att han fick spela på handicap 36 från kortaste tee. – Det kändes okej tycker jag. Även om jag spelat bra hade jag aldrig gått på det handicapet, men man ska ju börja någonstans så det var bra. Jag menar, jag vill ju inte börja vid greenkanten. Och, nej, han konstaterar leende att ingen frågar honom golfarnas standardfråga på tee: vad har du för handicap? Han pratar om att han ska fysträna mer under vintern. Både styrka och, inte minst, rörlighet. Långa perioder i rullstol har gjort honom stel och det är svårt att vrida runt LIVSGLÄDJE Känslan och glädjen som följde med att vara tillbaka på golfbanan, och till och med tävla, var stor.