Svensk Golf 1
som man behöver när man slår golfslag. – Vintern
är vidrig för mig. Blir det snö är det svårt med rullstol och med proteser. Jag har svårt att ta mig någonstans och det blir skitigt överallt. Det blir därför jävligt mycket tid framför teven. Så jag ser verkligen fram emot sommaren 2019, säger Hempa. Som han dock gärna ser blir något svalare än sommaren som varit. – Den var så varm att jag inte kunde träna alls lika mycket som jag hade önskat. Det blir fruktansvärt varmt med proteserna, säkert 60–65 grader i dem, och då ökar risken för infektioner och skavsår. Det gäller att vara lite försiktig. Vi kollar närmare på hans klubbor som just nu är provisoriska juniorklubbor. Med hjälp från Rasmus och Ping har dock en resa till företagets europeiska huvudkontor i Gainsborough nära Manchester planerats in senare under hösten. Där ska riktiga klubbor provas ut och tillverkas. Faktum är att många handigolfare har fått hjälp här, hos Pings europeiska fittingcenter. Det finns stora möjligheter att bygga specialanpassat även om Hempas problem nog hör till de mest ovanliga. – Det handlar om att bygga lätta och mjuka klubbor för att få fart. Vad jag förstår finns det bara jag i Sverige som är kvadrupelamputerad och spelar golf. Och frågan är väl om det finns någon i Europa? Vad jag vet är det bara jag och den där amerikanska krigsveteranen i världen. ” Det låter konstigt men allt är inte bara negativt heller. Fan, det är ju lite spännande också att se hur bra jag kan bli.” MEDICINLARMET TJUTER. Dags för immundämpande mediciner för njuren. – Innan jag fick ny njure var det tungt. Dialys fem gånger i veckan gjorde att jag inte orkade något. Då var golf verkligen något som bara fanns i tanken. Annars är hörseln på sätt och vis det största problemet nu eller, vänta lite… Han nickar mot armarna och benen igen. – …det största problemet är väl fel ord. Men hörseln påverkades väldigt mycket och det är socialt rätt svårt. I många sammanhang hör jag inte alls. Men trots att ha förlorat armar, ben, njure, näsa, hörsel och med återkommande fantomsmärtor klagar inte Hempa. – Alla är imponerade att du har varit så enormt positiv hela tiden, säger Rasmus. – Ja, jag hade nog varit mer negativ om det varit ”chop, chop, BLICKEN MOT FRAMTIDEN Har man, som Hempa Posse, nästan dött men mirakulöst kommit tillbaka är framtiden något man är extra tacksam över. HENRIK POSSE ÅLDER: 43 BOR: ”I Edsviken, på undervåningen i min mammas villa.” ARBETAR: ”Jag var rulltrappsmekaniker när jag blev sjuk. Det funkar ju inte nu. Men jag har kvar mitt jobb, arbetstränar på kontoret några timmar i veckan och en dröm är väl att hitta något jag kan göra så att jag skulle kunna jobba 50 procent.” LÄSER: ”Inte mycket alls nu, svårt att bläddra om man säger så… Jag körde med ljudbok ett tag men hör så dåligt.” TITTAR PÅ: ”Tillbringar massor av timmar framför teven. Tyvärr måste jag väl säga. Samtidigt är det ju bra att det finns.” BÄSTA GOLFMINNE: ”När jag var ung och spelade match med min pappa mot min styvpappa och hans son – och pappa gjorde hole–in–one. När jag vann Charlotte County Open i Florida var också en höjdare. Sedan var det extremt kul när en kollega körde ner golfbilen i vattnet…” 68 SVENSK GOLF 1–2019 chop, chop” med armar och ben från att jag varit fullt frisk. Nu hände så mycket innan. Det var ju faktiskt nära att jag inte hade suttit här idag. Med det i minnet blir känslan en annan. Jag ser det som att jag faktiskt fått en andra chans att leva och då måste man ta vara på den chansen, svarar Hempa och fortsätter. – Det dröjde ju innan läkarna visste hur mycket som behövde amputeras. Det var ett bra tecken när det kom ett hårstrå på knogen eller lite gult vid en nagel. Men tyvärr inte tillräckligt bra. Det hade varit betydligt mindre problem om de hade kapat benen 18 centimeter under knäna. När de tvingades ta av dem ovanför knäna blev det väldigt mycket svårare med balansen. Gå i nerförsbacke är det värsta. Självklart har det varit några stunder då han varit väldigt ledsen också. – Men, helt ärligt, det har inte varit så många. Och jag tror aldrig att jag varit bitter. Han skrattar och fortsätter: – Det låter konstigt men allt är inte bara negativt heller. Fan, det är ju lite spännande också att se hur bra jag kan bli. För tävlingsmänniskan finns kvar. – Det är snack om att golfen ska komma med i Paralympics 2022. Det skulle ju vara grymt kul. Men jag inser samtidigt att ingen väl egentligen bryr sig om ifall jag blir bra i golf eller inte, jag gör ju faktiskt det här för min skull. Golfen gör att man kommer ut i naturen med ett syfte. Jag känner också att jag har saknat helheten, gemenskapen och att äta och ta en öl i klubbhuset. Där, i klubbhuset, är folk vana att se honom nu. – Jag har inga problem med att folk tittar eller ännu hellre frågar. Men det blir dråpliga situationer ibland, konstaterar han. Som när han och Rasmus var och kollade på hockey. Några killar i tioårsåldern var framme och sneglade flera gånger. Till slut tog de mod till sig och frågade vad han hade gjort och stirrade storögt när han sa ”jag har spelat hockey”. Oklart om pojkarna sålde sina hockeyprylar dagen efter. Och apropå komiska situationer: Hempa har gympaskor när han spelar golf, inte golfskor eftersom han behöver ta ett kliv fram och det är lätt att golfskorna fastnar. Rasmus och Hempa funderade under ett träningspass om det ändå inte skulle vara bättre med golfskor och de diskuterade det fram och tillbaka. En fördel skulle ju dessutom vara att slippa bli blöt om fötterna. Det sista vägde över. Golfskor vore nog bäst. Tills Hempa efter några sekunder utbrast: – Men, Rasmus, vad tänker vi på? Blöt om fötterna! Jag har ju inga fötter…