Advokaten 1
allt högre grad är bundna av gemensamma normer oc
h gemensamma krav beträffande det rättsskydd som enskilda skall åtnjuta. Dels Europakonventionen och dels EU-rätten innebär att enskilda har anspråk på att få skydd för sina rättigheter som följer av dessa allt mer omfattande gemensamma rättskällor. Både advokater och domare har i sina respektive roller en viktig uppgift i att genomföra dessa rättigheter. Det är fråga om ett stort gemensamt ansvarsområde för våra yrkeskårer inom hela Europa. Den rättsliga integrationen har också medfört en delvis ny roll för nationella domare i och med att de skall utöva en form av normkontroll för att säkerställa att enskilda får genomslag för sina rättigheter som följer av de gemensamma europeiska rättskällorna. Detta är en krävande uppgift. För att de enskildas rättsskydd skall vara effektivt i detta avseende ställs allt högre kompetenskrav även på advokaterna, som bör vara i stånd att bistå sina klienter genom att vid tillfälle också åberopa de relevanta europeiska rättskällorna. den gemensamma europeiska rätten inverkar inte enbart på de materiella och processuella rättigheter som skall skyddas av domstolarna. Den ställer också konkreta gemensamma krav på de nationella systemens effektivitet. Den enskildas anspråk på att en rättsprocess skall genomföras inom rimlig tid är det tydligaste exemplet på detta. Även här innebär de gemensamma kraven ett behov av en högtstående judiciell kultur. En kvalitativt bra och effektiv process kan inte säkerställas enbart av domarna. Alla de professionella aktörer som är inblandade – advokaterna, åklagarna, domarna – måste i sina respektive roller medverka till att processen kan genomföras på ett optimalt sätt. En hög professionell och etisk standard hos alla dessa aktörer är helt väsentlig för att rättskipningen skall kunna fungera i enlighet med de krav som gäller. En ytterligare viktig aspekt i den aktuella europeiska rättsutvecklingen är principen om ömsesidigt erkännande, hörnstenen i EU-samarbetet inom bland annat Advokaten Nr 8 • 2009 ”Rättssystemet och rättskulturen utgör grundläggande element i samhällets sociala infrastruktur. En grundval för att vi kan leva väl och utnyttja våra materiella och immateriella resurser är att det finns förtroende.” straffrättsområdet. Den politiska premissen för ömsesidigt erkännande är ömsesidigt förtroende. Vad som behövs är emellertid mera, nämligen ett välgrundat ömsesidigt förtroende. Den europeiska arresteringsordern utgör det hittills främsta exemplet på ett instrument som innebär att kvaliteten hos medlemsstaternas rättskipningssystem har blivit ett angeläget gemensamt intresse. För att ömsesidigt erkännande skall kunna praktiseras utan att äventyra de enskildas anspråk på rättsskydd är det nödvändigt att alla berörda länder har ett system som både i teorin och i praktiken fungerar i överensstämmelse med rättsstatliga principer och fyller de bindande krav som följer av Europakonventionen. Utan effektiv bevakning av dessa frågor finns det en risk för att de politiska ambitioner som styrt den europeiska lagstiftningsprocessen inte får en adekvat respons i de strävanden som behövs för att se till att alla nationella system i praktiken håller måttet. Vi står inför viktiga utmaningar. Såväl för advokater som för domare är professionalism i dagens miljö en större och mera krävande fråga än förr. Det behövs en stark yrkeskultur och aktiva insatser för att medverka till en fungerande rättsstat både hemma och utanför. Pauliine Koskelo är ordförande i högsta domstolen i finland 21