Advokaten 1
» Fokus Förvaltningsrätt Sten Heckscher understry
ker att det inte går att slå sig till ro med vad som hittills uppnåtts. Han räknar till tre viktiga insatser just nu: 1. Rutinerna för uppföljning måste utvecklas. 2. Ta rätt på vad som är en rationell balans. Fram tills nu har det endast varit en akademisk fråga. 3. Undersöka vad som är den optimala personalstrukturen. Kanske ska man till och med bli något färre? – När vi har kommit så här långt ner i högarna ska vi mer systematiskt ägna oss åt kvalitetsarbete på olika sätt. Vi ska inleda dialoger med till exempel Skatteverket och Försäkringskassan, säger Sten Heckscher som under större delen av intervjun drar i några gummisnoddar till vad som nog är bristningsgränsen, dock utan att något enda av dem brister. kÄrnan i processen Kärnan i Regeringsrättens arbete är, enligt Sten Heckscher, att på sitt område leda rättsutvecklingen genom att skapa relevanta avgöranden av hög kvalitet, och då är det också viktigt att dessa, för att göra största möjliga nytta, kommer i rimlig tid. I förändringsarbetet har Sten Heckscher försökt skapa en högre medvetenhet om just tidsfaktorns betydelse. På frågan om det finns en fara i att arbetsprocessen går för snabbt svarar Sten Heckscher att det inte ska gå för snabbt. För att domstolen ska leva upp till sina kärnvärden måste domstolen kunna koncentrera kraft och kompetens på vad som fordrar och förtjänar det. – Detta kräver i sin tur en utvecklad förmåga hos oss att skilja viktigt från oviktigt och lätt från svårt. Det är något som domstolar kan utveckla. På sina håll kan det finnas en tendens till att ”bre ungefär lika tunt över hela mackan” ”I ett läge där man inte kan driva den juridiska analysen längre ska man säga: – Jag tycker att det ska vara så här! Och så gör man det.” Sten Heckscher i stället för att satsa på det som kräver det. Och det är ju särskilt viktigt i högsta instans att vi självklart tar tid på oss med svåra saker, säger han och fortsätter: – Vi måste få ner överbalanserna för att kunna satsa ordentligt där det verkligen behövs! Det är inte någon motsättning. Det kan också vara att man måste koncentrera sig på lite oli32 Det råder ibland oklarhet om ansvarsfördelningen mellan allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar, och det har förekommit att Högsta domstolen och Regeringsrätten kommit till motsatta slutsatser. Men enligt Heckscher är detta i praktiken inte något större problem. – Regeringsrätten och förmodligen också HD tittar i sådana sammanhang på vad den andra domstolen har för sig, säger han och tillägger att det finns ett förslag i Grundlagsutredningen som han tycker är intressant. Nämligen att regeringsråd ska kunna tjänstgöra i HD och justitieråd ska kunna tjänstgöra i Regeringsrätten. En gemensam högsta dömande instans, som har diskuterats, tror Sten Heckscher skulle bli för stor och rättsområdet för brett. Dessutom befarar han att viktiga områden som Regeringsrätten i dag kan prioritera försvinner i all brottmålshantering. Tanken på att det skulle bli radikalt generöka saker i olika skeden. Nu finns det inga som helst hinder för oss att lägga all den tid och kraft som behövs på svåra ärenden. Varje år bjuder Regeringsrätten in representanter för kammarrätterna för att de dels ska få ge sin syn på Regeringsrättens avgöranden, dels efterlysa avgöranden på områden som är viktiga för dem. I sitt arbete strävar sedan domstolen efter att finna mål på alla områden, och inte minst de som det efterfrågats på, och som lämpar sig som prejudikat. De flesta prejudikaten finns på skatteområdet. Betydligt färre rör till exempel tvångsomhändertaganden. Heckscher konstaterar att det är svårt att få fram bra prejudikat på detta område även om man verkligen försöker. – Problemet är att i dessa mål kan ofta situationen förändras blixtsnabbt. Det hela kan lätt haverera och bli rena bevisfrågor, men vi försöker. tydLigare prejudikat När det gäller frågan om prejudikatens utformning så arbetar Regeringsrätten med att de ska bli tydligare och bättre, bland annat ställs domarna numer upp så att domslutet kommer först i stället för sist och texten görs på olika sätt enklare och mer överskådlig. Vad krävs då för att prejudikat ska bli bra? – Det måste komma inom rimlig tid. Och så bör det inte vara för komplicerade sakförhållanden i målet, och om det är rena bedömningsfrågor så är det svårare. Det kan vara att ett mål är alltför sammansatt, det kan finnas en viktig fråga men som är svår att få fram eftersom det finns så mycket annat i målet också, säger Sten Heckscher. sare med offentliga biträden i förvaltningsmål är tilltalande men troligen orealistisk, anser Heckscher. En sådan reform skulle bli mycket dyr, och det är svårt att tro att någon regering skulle prioritera detta, särskilt med tanke på förvaltningsdomstolarnas utredningsplikt. regeringsrÄtten restriktiv I förhållande till EG-domstolen i Luxemburg är Regeringsrätten restriktiv med att begära in förhandsavgöranden, konstaterar Sten Heckscher. Tanken är ju, enligt honom, att nationella domstolar ska tillämpa de här rättssystemen inklusive EG-rätten efter bästa förstånd. – EG-rätten bygger på att det ska vara ett samspel mellan nationella domstolar och EGdomstolen, summerar han. Sten Heckscher tycker att EG-lagstiftningen håller lägre teknisk kvalitet än nationell lagstiftning. Trots det tycker han att EU:s påverkan är intressant. Enligt Sten Heckscher är svenska jurister av tradition inställda på att ”nu ska vi lista ut vad som är gällande rätt och objektivt”. Med Europarätten, och det gäller både i förhållande till Strasbourg och till Luxemburg, ska de två rättsordningarna i någon mening vara summan av medlemsstaternas nationella rättsordningar. Ett samspel mellan nationella rättsordningar och den gemensamma rättsordningen. – Det innebär ett slags maktförhållande; ett dialektiskt förhållande där nationella domstolar hävdar nationella rättstraditioner som bryts mot Luxemburgs och Strasbourgs, och så vidare, säger han och tillägger: – Inte minst högsta instanser ska då, tycker jag, hävda vad man kan kalla sin normativa potential. I ett läge där man inte kan driva den Advokaten Nr 8 • 2009