LSU Årsbok 2019 1
MINORITET OCH URFOLK Projektet om minoriteters oc
h urfolks möjligheter till organisering var på många sätt ett annorlunda projekt. Inte så mycket i projektets utformning eller process, utan snarare i resultatet. Uppdraget var att genom intervjuer med representanter från de svenska minoriteternas och urfolkens ungdomsorganisationer se hur deras förutsättningar för organisering ser ut: vilka hinder finns, vilka är utmaningarna, vad gör det lättare eller svårare att organisera sig om man tillhör en nationell minoritet eller ett urfolk? Likheter och olikheter Vår tanke med projektet var att leta efter gemensamma nämnare mellan organisationerna – aspekter och utmaningar som delades - för att på så vis kunna föra detta vidare i vårt interna arbete och gentemot politiker och beslutsfattare. Men det var här det för oss annorlunda kom in. För likheterna organisationerna emellan bestod egentligen inte i mycket mer än att de alla kategoriserades som minoritets- och urfolksorganisationer. Men i alla väsentliga avseenden, alltså i frågor rörande förutsättningar, utmaningar, intresseområden och så vidare, visade de sig vara väldigt olika. Och inte så konstigt det egentligen. Judiska ungdomsförbundet är till exempel inte särskilt engagerade i språkfrågan medan detta är en viktig sak för Sverigefinska ungdomsförbundet. Det samiska ungdomsförbundet Sáminuorra kan ha flera hundra barn och unga på sina årsmöten medan Met Nouret, det tornedalska ungdomsförbundet, ofta kämpar för att få ihop en hel styrelse. Olikheterna är helt enkelt större än likheterna. Vi fick därför ändra vår initiala tanke med projektet - alltså vår idé om att genom att hitta viktiga likheter kunna använda gemensamma angreppsätt och metoder för att stötta organisationerna. Istället blev lärdomen att alla minoritets- och urfolks organisationer måste betraktas utifrån sina unika förutsättningar och intressen. Den lärdomen tar vi också med oss när vi samtalar med politiker och makthavare om de här frågorna. Lärdomar Vi lärde oss mycket genom det här projektet. Förhoppningsvis också sådant som vi kan förmedla vidare i våra möten med ungdomsrörelsen och makthavare. Dels kom vi till insikten att verkligen alla organisationer är unika, oavsett kategoriseringar och ytliga likheter. Dels fick vi lära oss mycket om hur förutsättningarna kan se ut för mindre organisationers med en begränsad målgrupp. Och det var någonstans där likheterna både började och tog slut. Minoritets- och urfolkorganisationer i Sverige är relativt små. De har också målgrupper som per definition är begränsade. Det finns ett visst antal samiska, judiska, tornedalska, sverigefinska och romska barn och unga som kan bli medlemmar. Och många andra organisationer har liknande förutsättningar. Att vi genom projektet fick mer kunskap och inblick i hur sådana organisationer arbetar och fungerar för vi med oss in i andra projekt och ger oss verktyg för att bättre kunna stödja och representera sådana organisationer i framtiden. Hampus Nilsson, Utredare 33