Advokaten 1
Gästkrönika GästkRöNiköR DAN EliAssoN Stärkt asyl
rätt kräver gemensamt engagemang nU har det gått drygt tre år sedan införandet av den nya instans- och processordningen. Det var en stor förändring inom migrationsområdet men också inom domstolsväsendet. Syftet var att uppnå en ökad öppenhet och rättssäkerhet i asylprocessen. Har reformen fått önskad effekt? Den frågan håller den förre hovrättspresidenten Bertil Hübinette på att utreda på uppdrag av regeringen. Senast den 30 juni ska utredningen vara klar. Det ska bli intressant att ta del av hans slutsatser, synpunkter och förslag. Vi som jobbar i systemet har gjort ett antal reflektioner under de här tre åren. Tveklöst har rättssäkerheten på asylområdet främjats av reformen. I dag finns ingen hemlig landinformation, processen i domstol präglas av ett traditionellt tvåpartsförfarande och asylsökande har möjlighet till muntlig förhandling. Det är några av flera viktiga förändringar som bör ha ökat förtroendet för asylsystemet. Jag tycker att Migrationsverket, de offentliga biträdena och domstolarna har anpassat sig väl till den nya ordningen. Samtidigt finns det utrymme för ytterligare förbättringar. En central fråga är hur den nya utlänningslagen tolkas och hur praxis utvecklas. Inför reformen fanns det kritiker. Till dem hörde Lagrådet som avstyrkte reformens genomförande. Skälet var bland annat att utlänningsrätten på asylområdet är väldigt allmänt hållen. Lagrådet ansåg inte att de materiella bestämmelserna var tillräckligt anpassade till prövning i domstol. Liknande kritik framfördes också av andra remissinstanser. Trots denna invändning genomfördes reformen. Var kritiken berättigad? Min uppfattning är både ja och nej. Jag tycker att Migrationsöverdomstolen har kommit långt i arbetet med att konkretisera innebörden av utlänningslagen. Sakta men säkert växer den nya utlänningsrätten fram. 18 Samtidigt har reformen inneburit att det politiska systemet överlåtit till de rättsliga instanserna att i hög grad bestämma utlänningsrättens närmare innehåll. Det saknas i många avseenden närmare precisering av bestämmelser, vilket lämnar stort utrymme för tolkning. De vägledande beslut som fattas av högsta instans är därför av mycket stor betydelse för hur rättstillämpningen på området utvecklas. Det är ett förhållande som alla var väl införstådda med när reformen i bred parlamentarisk enighet antogs av riksdagen. en aV poÄngerna var just att den politiska makten inte längre skulle kunna bestämma över juridiska beslut. Ändå har många i den politiska sfären haft svårt att acceptera denna konsekvens. Det förekommer ganska ofta att politiska företrädare ifrågasätter Migrationsverkets och domstolarnas förmåga att tolka utlänningsrätten på ”rätt sätt”, inte minst i samband med att enskilda beslut väcker uppmärksamhet i massmedia. Självklart ska politiker delta i den offentliga diskussionen om tillämpningen av utlänningsrätten – det hör till deras uppgift att driva opinion. Men det vore klädsamt om fler tog ansvar för systemet och visade vilja att utnyttja det verktyg som står dem till buds, nämligen att ändra eller förtydliga bestämmelser om de inte anser att utfallet ligger i linje med lagstiftarens vilja. Om lagstiftaren anser att Migrationsverket och domstolarna navigerar fel i principiellt viktiga frågor, exempelvis beträffande definitionen av inre väpnad konflikt eller begreppet synnerligen ömmande omständigheter, så måste de rättsliga instanserna få mer precisa instrument att arbeta med än det nuvarande regelverket. Det ska samtidigt sägas att det inte går att lagstifta om varje tänkbar situation. Därför ställs det med rätta höga krav på Migrationsverkets och domstolarnas förmåga att göra väl Advokaten Nr 4 • 2009