Advokaten 1
om inte ett uppenbart allmänintresse kräver motsa
tsen är de grundnormer som pressetiken vilar på. Det är därför sorgligt att se en utveckling där dessa vedertagna journalistiska principer allt oftare överges också i Sverige. Den senaste tiden har medierna under uppseendeväckande former bland annat rapporterat om ett mordförsök på ett par i Gamla stan. Den rapporteringen har enligt min mening från vissa håll varit anmärkningsvärt usel. Särskilt kan, i konkurrens med delar av tabloidpressen, här nämnas nätsajten Realtid.se med löst prat och sensationer som huvudtema. Denna sajt besöks inte sällan av affärsadvokater och biträdande jurister. Skälet till detta intresse får förmodas ligga i att sajten ifråga nästan dagligen skriver om advokatbranschen och därvid förmedlar skvaller och inte sällan helt missvisande sådant. Realtid.se har gjort namnpublicering till sitt adelsmärke. Människor pekas med namn och bild ut som grova brottslingar. Det kan gälla mord eller skattebrott. Någon uppdiktad skandal kan likaså få krigsrubriker. Inte så noga vilka. Brottsoffer identifieras med samma smaklöshet med namn och bild. Hänsynslösa spekulationer om människors djupt tragiska privata förhållanden exploateras på ett sätt som närmast kan liknas vid gladiatorspel. De utpekade, oavsett om det är som offer eller som förövare, saknar i likhet med dem som under romarrikets glansdagar utsattes för svårt underhållningsvåld, varje chans att freda sig. De är för alltid dömda i läsarens ögon. De saknar möjlighet att få sin sak prövad i PON och de har sällan råd eller kraft att inleda ett tryckfrihetsmål med allt vad det för med sig i form av kostnader, ytterligare publicitet, personlig anspänning och osäker utgång. en VanLIg teKnIK som inte sällan tillämpas när lögnaktiga eller påhittade uppgifter publiceras är att utgå från någon enstaka korrekt uppgift. Därefter kan okontrollerade, påhittade eller överdrivna uppgifter läggas till, samtidigt som kritisk information utelämnas. Om sedan anonyma sagesmän tillåts att fritt spekulera och ge egna personliga värderingar är det svårt att genomskåda vad som är sant och vad som bara är fria fantasier. Men som framgår av en av de pressetiska grundpelarna hjälper det inte om uppgiften är sann. Också korrekt information skall man undvika att publicera om det kan skada den enskilde. Till detta kommer den princip som förefaller obekant för Realtid.se, nämligen att den som är misstänkt för ett brott är oskyldig intill dess en dom föreligger. Att direkt utpeka enskilda icke offentliga personer med namn och bild som misstänkta för brott är oacceptabelt. Detsamma gäller givetvis i lika hög grad indirekta utpekanden som innebär att personen ändå lätt kan identifieras. Till detta kommer risken för spekulationer och att ”fel” personer blir föremål för ryktesspridning. Den person som av Realtid.se först indirekt utpekades som skyldig till mordförsök, men som snart avfördes från utredningen, har givetvis lidit en mycket stor publicitetsskada. Realtid.se:s publiceringar innebar därtill, oaktat att den seriösa pressen behandlade frågan pressetiskt korrekt, att ett antal personer redan var utpekade. Tankarna går i detta sammanhang lätt till de två minderåriga skolbarn, vars ena förälder sitter häktad för stämpling till mord på deras far, samtidigt som fadern Advokaten Nr 4 • 2009 enligt medieuppgifter är allvarligt skadad efter mordförsöket. Den bristande känsla på etik och moral som visats i samband med denna rapportering borde få rättsliga efterföljder. Tyvärr har människor en överdriven tilltro till vad som sägs i medierna. Detta gäller i särskilt hög grad det som presenteras i tryckt skrift eller i tv och radio. Ett skäl till detta är nog att vi har haft en i huvudsak seriös press. Detta gör att många lögner uppfattas som sanna. Också sådana kommentarer som dagligen okontrollerat framförs på Realtid.se:s chattsida kan av mindre insiktsfulla uppfat”Den senaste tiden har medierna under uppseendeväckande former bland annat rapporterat om ett mordförsök på ett par i Gamla stan. Den rapporteringen har enligt min mening från vissa håll varit anmärkningsvärt urusel.” tas som relevanta. Skandaljournalistiken röner framgångar, i vart fall kortsiktiga, på bekostnad av den seriösa journalistiken. Oberoende förutsätter självreglering. Självreglering är också den viktigaste grundvalen för att oberoendet kan upprätthållas och att lagstiftaren inte i onödan lägger sig i. Det är lätt att dra paralleller till den världsomspännande ekonomiska kris som råder. Avreglerade finansmarknader och stor frihet har varit av central betydelse för finanskrisen. Det står redan klart att lagstiftaren kommer att vidta ingripande åtgärder för att återta kontrollen med åtföljande ökad reglering. Detta kommer drabba alla aktörer, även de som har varit ansvarsfulla och inte av profitintressen utnyttjat friheten i systemet. på SaMMa SÄtt befarar jag att vår generösa tryck- och yttrandefrihetslagstiftning riskerar att påverkas i negativ riktning. Det är en uppenbar risk att de avarter som faktiskt förekommer, dessvärre inte bara på Realtid.se, utan på Internet i sin helhet, kan komma att leda till inskränkningar och ökad statlig reglering. Mediebranschen står tillsammans med lagstiftaren inför svåra uppgifter. De måste gemensamt utan att inskränka censurförbudet finna former som på sikt garanterar yttrande- och tryckfriheten utan att enskilda personer kränks. Jag avundas inte justitiekansler Göran Lambertz som har regeringens uppdrag att finna en teknikneutral tryck- och yttrandefrihetsgrundlag som uppfyller alla de anspråk som i dag tillgodoses, men samtidigt värnar skyddet för den enskilde. Må han lyckas i detta svåra värv. AnnE RAMbERg anne.ramberg@advokatsamfundet.se 5