Energigas 1
Grönt på väg? Åkeriernas marginaler är för små fö
r att de själva ska kunna ta den risk det innebär att byta till ett fordon med annat drivmedel än diesel, skriver artikelförfattarna. kräver mångfald av bränslen därför viktigt att transportköparna får incitamenten att ställa krav på transportörerna och sedan följa upp dem – då kommer omställningen att lyckas. I Sverige har det förnybara dieselbränslet HVO100 växt snabbt de senaste ett till två åren inom tung trafik. Det är enkelt att sätta upp en tankstation och bränslet fungerar i merparten av befintliga tunga fordon. Men tillgång till HVO som är fri från palmolja är begränsad, med ett fåtal HVO-producenter. Det gör att flera åkerier som håller miljöfanan högt tvekar då palmoljefritt är en viktig parameter för dem. För ett par år sedan bidrog användandet av RME100 till en ökning av förnybart i transportbranschen, men har rasat i försäljning bland annat till följd av höjd beskattning. För att möta behovet av en infrastruktur för alternativa drivmedel har vi gått ihop och ansökt om medel från Connecting Europe Facility-programmets transportutlysning (CEF) för att genomföra ett gränsöverskridande projekt under namnet Bothnia Green Fuels. Begränsningen i tillgång till hållbara drivmedel är själva kärnan i projektet – fler alternativ av förnybara bränslen behövs för att kunna ställa om sektorn tung trafik. Målet är att öka tillgången på flytande och komprimerad fordonsgas, ED95 och HVO för tunga transporter genom att bygga en korridor av gröna multifueltankstationer, från Gävle upp till Luleå och vidare ner till Jyväskylä i Finland. Tio procent av projektets budget ska användas till att bekosta merkostnaden som finns för fordon som drivs av alternativa drivmedel, allt för att få ut dessa på vägarna. Projektet kommer också söka sätt att minska åkeriernas affärsrisker och komma förbi andra affärs hinder som finns genom samverkan mellan offentliga och privata aktörer. Sverige har en unik position i Europa med högst andel förnybart i transportsektorn. Vi har en basinfrastruktur för flytande gas, en etablerad infrastruktur för gasfordon och tankstationer för HVO, särskilt i södra Sverige. Europaparlamentet och rådet har också i det så kallade DAFI-direktivet (2014/94/EU) lagt fast mål för hur medlemsländerna ska hantera utbyggnaden av infrastrukturen. Men EU kommer med största sannolikhet inte att klara de uppsatta målen om att medlemsländerna ska ha tio procent förnybart i transportsektorn år 2020. Om detta projekt beviljas kommer det att bidra till att både Sverige och Finland kan uppfylla kraven i direktivet och fortsätta leda utvecklingen. Det räcker inte att vi i branschen vill göra dessa förändringar. Framgången är till stor del beroende av nationella strategier samt tillgång på förnybara drivmedel. I infrastrukturplanen för 2018–2029 görs det stora satsningar i form av järnväg och kollektivtrafik. När det gäller fossilfria drivmedel väntar vi fortfarande på en tydlig strategi för fossiloberoende transporter år 2030. Sverige har alla möjligheter att gå före och visa vägen samtidigt som vi säkrar affärsmässigheten i utbyggnaden mot en fossiloberoende transportsektor. Missa inte den! s Skribenter Sofie Indevall, affärsområdechef biodrivmedel Sekab Per-Erik Jacobsson, vd Skelleftebränslen Arne Smedberg, vd Biofuel region Robert Sobocki, vd Scania-bilar Sverige Jan Strandhede, informationschef Volvo lastvagnar Sverige Markus Sundström, vd Sundfrakt Petra Viklund, VA-chef Luleå kommun Debattera Vill du skriva en debattartikel i Energigas? Mejla till: henrik.dahlsson@energigas.se ENERGIGAS NR 1 2017 37