AMES 1
Vallastaden är så tätt exploaterat att en konvent
ionell förläggning skulle innebära att man inte kunde schakta vid driftstörningar i framtiden. Därför samlades alla ledningar för el, fiber, fjärrvärme, vatten, avlopp och sopsug i en 1 800 meter lång underjordisk kulvert. TEXT: JOAKIM LÖWING FOTO: BJÖRN LISINSKI FRAMTIDENS LÖSNING – Det här är verkligen en häftig och spännande lösning för framtiden, berättar Johan Sedin, projektledare på Tekniska Verken. Den täta och varierade bebyggelsen - med smala gaturum och utmanande markförhållanden – gjorde att kommunägda Tekniska Verken fick tänka nytt när alla nödvändiga ledningar till den planerade stadsdelen skulle dras. – Det hade inte fungerat med en konventionell ledningsförläggning med framtida underhåll i form av schakter vid driftsstörningar. Därför var vi tvungna att hitta en kreativ lösning för teknisk infrastruktur utan att göra ingrepp i gaturummet vid driftsstörningar. Infrakulverten utvecklades i nära samarbete med rörleverantören Upnor och i dag har vi en gemensam patentportfölj på tekniken, förklarar Johan. ALLA LEDNINGAR FÖR EL, fiber, fjärrvärme, vatten, avlopp och sopsug har samlats i en 1 800 meter lång underjordisk kulvert med innerdiametern 2,2 meter. – Den stora skillnaden är att vi slipper gräva upp ledningarna, utan vi lanserar dem ut ur kulverten 18 och lyfter upp dem via kammarlocken. Materialet kan återvinnas och nya ledningar lyfts ned via kammarlocken. Vi eftermonterade sopsugsrör så tekniken är vidimerad. Det finns nivålarm i kulverten för att säkerställa att ventiler stängs vid ett större läckage. I dag ligger kablar för el och opto i fuktig mark när man tillämpar konventionell förläggning. Våra kopplingspunkter ligger i fastigheter och teknikrum som är säkerställda mot yttre påverkan. LÖSNINGEN ÄR DYRARE än vid konventionell förläggning - men mer lönsam på sikt. – Vi lät två examensarbetare simulera i en datamodell ”Monte Carlo” som finns på Universitet i Linköping med historiska data för driftstörningar och förnyelse på ledningsnät förlagda på konventionellt sätt. Historiska data är blandade med faktiska och teoretiska, då historik i form av dokumentation på ledningsnäten skiftat. Vid LCC-simuleringar bedöms kurvorna för konventionell kontra kulvert skära varandra efter cirka 70 år. Kulvertens livslängd är 100 år enligt leverantören Uponor. Kulverten har en högre initialkostnad, men miljön för ledningarna är mer gynnsamma. Då kommer kostnaderna för förnyelse och driftstörningar vara lägre än i jämförelse med konventionell teknik. Johan fortsätter: – De största fördelarna är alltså att vi även kan besiktiga rören under drift och att materialet i kulverten kan återvändas. Sedan kommer besparingarna först på lång sikt – både ekonomiska och resursmässiga. KONSTRUKTIONEN ÄR EN KOMBINATION av ett polyuretanmaterial (allmänt benämnt som plast) och betongkammare innehållande all underjordisk rörinfrastruktur utom dagvattnet. Det omhändertas lokalt på fastigheterna och leds ut till Smedstadbäcken som rinner igenom området. – Grundvattennivån är hög i området och marken består av lera och silt med dålig bärighet, så de 85 betongkamrarna i området fungerar också som en förankring av kulvertsystemet och förhindrar att plaströren ”flyter upp”, förklarar Johan. Såväl plaströr som betongelement är prefabricerade