Advokaten 1
Reportage Bortförda barn sätter familjerätten på
prov Allt fler barn förs olovligt bort från en förälder, till eller från Sverige. Utvecklingen tycks vara densamma över hela världen. När ett barn förs bort från sin invanda miljö innebär det en kris för både barn och föräldrar. Men också att den internationella familjerätten sätts på prov. text ulrika brandberg foto nordic photos A ntalet barn som olovligen bortförs till eller från Sverige har ökat under de senaste tio åren. I början av november i år hade Utrikesdepartementet tagit emot 101 ärenden, att jämföra med totalt 59 ärenden under 2001. Förmodligen förs ännu fler barn bort, men utan att det anmäls till myndigheterna. Vanligast är bortföranden till eller från länderna i Norden eller Västeuropa, men hela världen förekommer i statistiken. Bakgrunden till ökningen är främst den ökade rörligheten i världen. Människor reser och flyttar mellan länder, kärlek uppstår och barn föds. När ett äktenskap sedan tar slut och en förälder kanske vill flytta tillbaka till hemlandet, ställs frågan om var barnet ska bo på sin spets. Ibland försöker föräldrar lösa frågan genom att föra bort barnen, eller hålla kvar dem efter en vistelse. Med bortförandet förvandlas vårdnadstvisten i ett land till en internationell familjerättsfråga. 20 Susanne EkbergCarlsson De flesta ärenden handläggs efter rutiner fastställda i 1980 års Haagkonvention (se faktaruta nedan). Konventionens grundprincip är att barnet så snabbt som möjligt ska föras tillbaka till det land där det har sitt hemvist, och att eventuella fortsatta tvister om vårdnad, boende eller umgänge ska lösas i det landets domstolar. utrikesdeparteMentet är svensk centralmyndighet enligt Haagkonventionen, och fungerar som spindel i nätet i bortförandeärenden. Örjan Landelius, departementsråd på UD, tycker att den rättsliga hanteringen i Sverige i stort sett fungerar bra. – Sedan Stockholms tingsrätt Jessica Sandberg tog över de här ärendena 2006 har Sverige en snabb och rättssäker hantering av våra ärenden, och det tror jag också att andra länder tycker, säger han. De flesta av UD:s ärenden rör barn som olovligen förts från Sverige: 2006 var andelen 73 procent. UD ansvarar i dessa ärenden för kontakten med det andra landets centralmyndighet, och för att hålla den förälder som finns i Sverige informerad. Enligt Haagkonventionen ska domstol fatta beslut om ett barn ska överlämnas eller inte inom sex veckor från att ärendet kommit in till centralmyndigheten. Den gränsen klarar Sverige ofta. I andra länder kan det ta betydligt längre tid, konstaterar Örjan Landelius. Som centralmyndighet koordinerar UD bortförandeärendena och ger information till föräldrarna. Däremot tar departementet inte ställning till om barnet ska föras tillbaka till hemlandet eller inte – det avgör domstolen. Det händer dock att frustrerade svenska föräldrar har svårt att förstå myndighetens roll, och ställer krav på att UD ska företräda honom eller henne. En viktig uppgift i de lägena är att hjälpa föräldern att få ett juridiskt ombud. UD kan förmedla kontakt med adAdvokaten Nr 1 • 2011