Advokaten 1
Barnets bästa får ny tolkning U De internationell
a instrumenten om bortföranden av barn syftar ytterst till att skydda barn och värna om barnets bästa. Men EU-rättens utveckling gör att det enskilda barnet riskerar att komma i kläm, menar professor Maarit Jänterä-Jareborg. nder de första tio åren med Haagkonventionen använde domstolarna vägransgrunderna ganska flitigt, både i Sverige och i andra länder. Risken för att barnet utsätts för fysisk eller psykisk skada åberopades ofta och domstolarna var lyhörda för detta, säger Maarit JänteräJareborg, professor i internationell privat- och processrätt. Vägransgrunderna i Haagkonventionen gav alltså domstolarna en möjlighet att, trots att Haagprocessen är summarisk, låta det enskilda barnets bästa få företräde framför principen om att olovligt bortförda barn ska tillbaka till hemlandet. Med brysseL ii-Förordningen har detta ändrats markant mellan EU:s medlemsstater. Enligt artikel 11 i förordningen får en medlemsstat inom EU inte vägra att överlämna ett barn till en annan EU-stat där barnet hade hemvist vid tiden för det olovliga bortförandet, om den sistnämnda staten vidtagit åtgärder för att skydda barnet. Om domstolen i ”tillflyktsstaten” ändå vägrar en överflyttning, kan dess beslut köras över av domstolen i barnets ursprungliga hemviststat. Och det är i så fall den domen som gäller inom hela EU. – Konsekvensen har blivit att domstolarna i EU-länderna numera knappast törs säga nej till att återföra ett barn till en annan medlemsstat. Några stater har försökt, men blivit fullständigt överkörda av EU-domstolen, säger Maarit Jänterä-Jareborg, och hänvisar till förhandsavgörandena i Rinau-, Deticek- och Povsemålen. Rinaumålet gällde en litauisk kvinna och en tysk man som var bosatta med sin dotter i Tyskland. Efter separationen reste kvinnan med den då drygt ettåriga dottern till Litauen, där Advokaten Nr 1 • 2011 hon sedan höll kvar henne. Tysk domstol gav då, först interimistiskt och sedan permanent, vårdnaden till barnets far. Modern försökte få litauisk domstol att stoppa överlämnandet, med hänvisning till den allvarliga risken för barnets hälsa. I ett första led hade litauisk domstol vägrat flickans återlämnade på denna grund, vilket dock senare omprövades. Modern försökte därefter hindra den tyska domens erkännande och verkställighet i Litauen. Men enligt EU-domstolen ska flickan tillbaka till Tyskland, där domstolen beslutat i vårdnadsfrågan. Särskild vikt tillmättes att det tyska avgörandet försetts med ett förordningsenligt intyg. Av det efterföljande Povsemålet framgår att ingen medlemsstat får vägra verkställighet av en dom försedd med intyg, under åberopande av senare inträffade ändrade omständigheter och risk för att barnets bästa allvarligt skulle äventyras. barnets bästa, där den kvarlämnade förälderns intressen skyddas särskilt och där hela kollektivet av barn fått en mer framträdande roll än det enskilda barn som faktiskt förts bort, anser Maarit Jänterä-Jareborg. Även Europadomstolen för Maarit JänteräJareborg mänskliga rättigheter har i flera fall prövat ärenden enligt Haagkonventionen och ställt sig bakom konventionens målsättningar och en restriktiv tolkning av vägransgrunderna. I målet Neulinger och Shuruk fastslog Europadomstolen dock att det kan finnas fall där barnets överlämnande till hemviststaten skulle innebära en kränkning av både barnets och den bortförande förälderns rätt till familjeliv. oaVsett Vad Man tycker om EUdomstolens förhandsavgöranden är det viktigt för advokater som arbetar med Haagärenden att känna till dem, påpekar Maarit Jänterä-Jareborg. – EU-rätten har företräde framför Läs mer Maarit JänteräJareborg belönas av Uppsala universitet. Maarit jÄnterÄ-jareborg ser domarna delvis som ett utslag av EU:s strävan efter ömsesidigt förtroende, där EU ses som ett enhetligt jurisdiktionsområde och där domar ska räknas som lika giltiga oavsett var de meddelas. Ett problem är dock att domstolar tycks ha en tendens att döma till sina egna medborgares fördel i dessa mål och betona den vuxnas intressen. – Att en domstol i barnets hemvistland efter olovligt bortförande till ett annat EU-land gav vårdnaden till den bortförande föräldern som flyttat till en annan stat, det vore ett verkligt exempel på förtroende mellan medlemsstaterna, säger Maarit Jänterä-Jareborg. Den nya praxisen innebär också en delvis ny tolkning av principen om Sidan 46 svensk rätt, och domstolens förhandsavgöranden måste beaktas, fastslår hon. EU-domstolens avgöranden ger exempelvis tydliga besked om vilket utrymme en stat har att vidta interimistiska skyddsåtgärder i fall där barn förts bort eller hålls kvar och vilken betydelse som kan tillmätas ändrade omständigheter. n rÄttsFaLL Förhandsavgöranden från EU-domstolen: Rinau, mål C 195/08 PPU (11 juli 2008) Povse, mål C211/10 PPU (1 juli 2010) Deticek, mål C403/09 PPU (23 december 2009) Purrucker, mål C256/09 (15 juli 2010) Europadomstolen: Neulinger och Shuruk mot Schweiz, ansökan nr 41615/07 (dom 6 juli 2010) 23