Advokaten 1
Ledare Generalsekreteraren ANNE RAMBERG Stå upp f
ör det fria ordet MÄrkesÅret 2010 avslutades med en händelse av stor betydelse för mediefriheten. Jag tänker på Wikileaks omfattande avslöjanden av konfidentiell information. Händelserna kring Wikileaks berör centrala frågor i vår demokrati, nämligen det fria ordet. Vi har vant oss vid att ta det för givet. Sverige har som bekant en generös tryck- och yttrandefrihet. Vi har varit befriade från krig och lever i den ibland aningslösa föreställningen om det goda samhället. Dessvärre är inte samhällets makthavare alltid goda. Det är då viktigt att transparensen i informationsflödet är tillräcklig för att vi ska kunna avslöja när statens och andra samhällets makthavare missbrukar sin makt. I Sverige har vi sedan gammalt en närmast unik offentlighetsprincip som bland annat innebär att allmänna handlingar som huvudregel är offentliga. Så är det inte i flertalet andra länder. Därför är Wikileaks avslöjanden ofta angelägna även när de innebär intrång i makthavarnas förtroliga kommunikationer. Vi bör i det sammanhanget komma ihåg att vår tryck- och yttrandefrihetslagstiftning vilar på meddelarskyddet och förbudet mot att spåra läckor. Den bakomliggande tanken är just att det ska finnas utrymme att granska maktutövningen. Detta förutsätter att informatören garanteras anonymitet. ansVaret För Vad soM pubLiceras är dock inte källans. Det är den som överväger publicering som ytterst har att avgöra om intresset av offentliggörande är starkare än intresset av bevarad konfidentialitet. Det gäller givetvis även när Wikileaks lämnar information till nyhetsmedier. I gränslandet mellan att ”publish and be damned” och censur ställs journalister och tidningsutgivare dagligen inför svåra dilemman. Delar av innehållet i Wikileaks avslöjanden är säkert av sådan karaktär att sekretessintresset kan överväga. Det är likväl svårt att begripa varför så många nyhetsmedier är starkt kritiska till Wikileaks och därtill ger Wikileaks skulden för de övertramp som påstås ha skett i 4 samband med publiceringarna. Det kan aldrig vara källans ansvar. Publiceringsansvaret måste alltid åvila publicisten. Medier kan avstå från att publicera. Men det har man inte gjort. I stället tycks man plötsligt inte vilja ta ansvar för sina egna publiceringar. Man kräver till och med transparens i det att man önskar få tillgång till Wikileaks källor. Detta förhållningssätt är förvånande. Ty det innebär att man vill tumma på grundvalen för hela vår tryckfrihet. Om man, synbarligen under tryck från starka krafter, är beredd att sälja ut Wikileaks och dess källor är det svårt att förstå på vilken grund traditionella medier i andra sammanhang med trovärdighet ska kunna kräva upprätthållande av källskyddet. det Är LÄtt att hÅLLa Med deM som hävdar att Wikileaks utgör ett hot mot den etablerade pressen och andra medier. Wikileaks tydliggör nämligen hur traditionella medier har svårt att klara sin granskningsuppgift i cybersamhället. Människor som arbetar för Wikileaks gör det ideellt. De verkar på en virtuell världsplattform utan tydliga gränser och med en spridningspotential via internet som är ofantlig. Medarbetarna är svåra att identifiera och därför svåra att påverka. Makthavarna saknar därmed de påverkansmedel mot mediesamhället som man normalt har, till exempel i form av informellt inflytande över medierna. Ingen har lyckats beslå Wikileaks med felaktigheter i det man rapporterat. Tvärtom gör Wikileaks precis det som journalister ska göra. De avslöjar hur makten agerar och vilka prioriteringar som görs och vilka värderingar makthavare har. Det hjälper oss att förstå politiska sammanhang och därigenom också bedöma den politiska maktens utövande. Jag är övertygad om att den stora faran inte ligger i de eventuella avslöjanden med anknytning till Afghanistan, som initialt publicerades av Wikileaks, utan i de krafter som kan sättas i spel på grund av det hot mot makthavare som Wikileaks avslöjanden utgör. Vi har redan sett initiativ Advokaten Nr 1 • 2011