STT 1
10 STT TRANEMO STT Svenljunga • Tranemo • Ulriceh
amn Nr 32 torsdag 8 augusti 2013 LITE TRÖTTA, MYCKET GLADA. Annika Wetterlund, som jobbat med rekvisita med mera, tillsammans med manusförfattaren Anders Lindahl. GRUPPTERAPI I SOMMARKVÄLLEN. Från vänster i bild Peter Jansson, Rickard Skoglund, Anders Lindahl och Hélène Lindahl. FOTO: VIAVINGA EN UPPLEVELSE RIKARE. Kent Andersson lovvordade föreställningen. STOR KRAM. Peter Jansson kramades om av Liselotte Segerkvist. Rädslor och relationsproblem i rasande tempo NITTORP Teater på en loge, mitt ute på vischan, kan det vara något? Ja, det kan det verkligen. Ännu lär ingen publik ha lämnat föreställningen Cirkeln oberörd. En helt vanlig kväll hos ABF, line dance-gänget ska strax avsluta sin övning för att ge plats åt gruppterapin. För en kort stund bryter Lars, spelad av Peter Jansson, scenen för ett telefonsamtal om sitt manus. Så är handlingen tillbaka hos ABF och terapigruppen samlas, Alex (Rickard Skoglund), Laura (Hélène Lindahl), Lars samt terapeuten Sigge (Anders Lindahl). Vad ska det bli av det här? Längre hinner publiken inte fundera, innan den rycks med i ett rasande tempo genom rädslor, skuldkänslor, sjukdomar, relationsproblem. Ångest i alla dess skepnader, med glimtar av humor och action, men mest hög igenkänningsfaktor. Ibland känner man glädje och lättnad, ibland gör det ont och i publiken hörs ömsom skratt och ömsom snyftningar. Munnar som brustit ut i leenden byts mot tårfyllda ögon. Men det är ju för guds skull en pjäs! De fyra på golvet har övat in sina repliker väl. Resonemanget hjälper inte. De fyra spelar inte sina roller, där på golvet är de sina roller. Det är det som skapar den starka känslan av verklighet. Förvirringen som kanske känts i början, får i slutet av pjäsen sin förklaring när påsen knyts ihop, när cirkeln sluts och en märkbart tagen publik kisande går ut i kvällssolen. Ville något annorlunda Pjäsen är skriven av Anders Lindahl och han tvekade inte en sekund när Rickard och Peter föreslog en teater i den gamla danslogen i Nittorp. – Nej, det här är fantastiskt! Jag älskar att jobbar i Nittorp och var ju med att dra igång Riggos rullande här för många år sedan. Jag har mina rötter i Borås och mina föräldrar har sommarstuga i Marbäck, så trakterna här är mycket min hembygd. Om tankarna när han skrev pjäsen Cirkeln, säger han: – Jag funderade väl en hel del i början på vad det skulle bli, men vi bestämde att det skulle vara något annorlunda, något som berörde och gav tankar. Att vi skulle våga lyfta på locket. Tagen publik Så har premiärpubliken både hunnit vänja sig vid ljuset och hämta andan efter det man just upplevt. Gratulationskramarna till skådespelarna är många och hjärtliga. En av dem som just sett föreställningen är släkt- och bygdeforskaren Kent Andersson. – Helt fantastiskt och otroligt att man kan få uppleva något såOtroligt att vi fixat detta på tre veckor. Det är tack vare all hjälp vi fått från alla här runtomkring. PETER JANSSON dant här mitt ute i obygden! Alldeles intill får Peter en bamsekram av sin ”extramamma”, Liselotte Segerkvist, mamma till Peters bästa kompis Christoffer, oftast kallad Totte. – Överraskande och tänkvärt, verkligen bra! tycker Liselotte. Peter känner sig nöjd och glad med kvällen. – Otroligt att vi fixat detta på i stort sett tre veckor. Det är tack vare all hjälp vi fått från alla här runtomkring. Det hade aldrig funkat i stan. Nu hoppas Peter att arbetet i den nystartade föreningen Närproducerad kultur, som tillsammans med Skoglund entertainment, ska få ännu mera luft under vingarna och bli ett givet inslag i bygdens kulturliv. Vid det här laget har doften från grillen börjat kittla i näsan. Tomas Sjögren, Sjögrens kök i Marbäck, har inför teaterkvällarna samlat det allra bästa från duktiga lokala producenter. Efter maten blir det musik, live och med lokal förankring. En kväll närproducerad in i minsta vrå och Peter kunde inte ana hur rätt han skulle få, när han tidigare under sommaren sa: – Vi vill ge vår publik något de inte visste att de kunde få, eller ens visste att de ville ha! Teatern Cirkeln ges också den 9, 10, 16 och 17 augusti. ANN-LOUISE KJELLNER Torpas medeltidsdagar – ett bra utflyktsmål TORPA Det är något väldigt speciellt med medeltiden, som lockar och fascinerar. Det märker man inte minst på Torpa, vars medeltidsdagar växer för varje år, både vad gäller antalet deltagare och besökare. I år var antalet utställare större än någonsin och antalet besökare likaså. Detta trots det osedvanligt vackra vädret, som brukar göra stränder och bad till det givna målet. Å andra sidan var själva stenhuset en av få platser, som de här dagarna erbjöd skön svalka! Riddare och gamla spöken FART OCH GAMMAN. Trion Gravrost spelade musik som nästan alla har glömt och sjöng på originalspråk som knappast någon längre förstår. Marknaden erbjöd ett rikt utbud av varor, medeltidskläder, smycken, musikinstrument, pilbågar, skinn, päls, keramik, ja, till och med möbler. Därtill allehanda ätbart, både på plats och att ta med hem. För barnen fanns medeltidskläFOTO: VIAVINGA der och träsvärd att låna. Kläder som passade bra om man ville testa tornerhästen eller bågskytte. Eller kanske rent av dubbas till riddare av slottsherren själv, Pehr Zethelius, som otaliga gånger under marknadens två dagar, tog på sig sin tjocka mantel och lika varma huvudbonad för att utnämna unga riddare av Torpa. Inne i stenhuset hölls dramatiserade visningar. I år var temat legenden om de försvunna breven, där deltagarna mötte några av de personer som bott på Torpa - och vars andar alltjämt gömmer sig i skrymslen och vrår. Vid väldigt speciella tillfällen, som under medeltidsdagarna, kan både Gustav Otto Stenbock lockas att visa sig i kapellet, fängelsevakten fanns givetvis i fängelsehålan och pigan, ja, hon kände sig mest hemma vid linneskåpet och guiden Birgitta Ignell visste att locka fram dem alla. ANN-LOUISE KJELLNER DUBBNING. Per Zethelius fick många nya riddare till sitt Torpa under medeltidsdagarna. ANRIK FÄKTKONST. Borås historiska fäktskola hade stor publik vid sina visningar.