STT 1
Nr 32 torsdag 8 augusti 2013 STT Svenljunga • Tra
nemo • Ulricehamn DEBATT de till fullmäktige sin motion om byggande utanför centralorten, tänkte jag, att nu är småorterna räddade. Men så kom också tanken; Måste partier och enskilda motionera och påminna kommunledningen om sakförhållanden som är mer eller mindre lagstadgade verksamheter? Representanter från pensionärsorganisationerna i södra kommundelen har lagt ner timmar och mil på att skaffa information om byggande och finansiering, bett om tid med kommunledning och även lämnat in medborgarförslag. När äldreomsorgen var aktuell för fyra år sedan, fick samma grupp ta del av förslag och ritningar. Att Ekero i Gällstad då inte kom med i ombyggnaderna är en annan femma. Bristande relationer Om makt kan man sällan informåste förbjudas! INSÄNDARE Kärnvapen Den 6:e och 9:e augusti är för alltid förknippade med de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki. Då, 1945, detonerade två atombomber, i andra världskrigets slutskede, med fruktansvärd effekt och med stora mänskliga lidanden och döda. Uppemot 200 000 människor miste livet och tiotusentals människor fick fruktansvärda, obotliga strålskador som följd av atombomberna. Idag, 68 år seOm inte Ulricehamns kommun även värnar om kommunens mindre samhällen riskerar invånarantalet att minska istället för att öka. Det menar Rolf Sjölin, centerpartist från Gällstad. Måste makten påminnas om lagstadgad verksamhet? När socialdemokrater lämnamera sig i böcker eller protokoll. Makt är relationer eller brist på sådana mellan människor. Bristen på gott om relationer är i dag stor i vår kommun. Bristen på relationer gäller mellan tätorten Ulricehamn och dess omland. Vår kommun hör till dem, där centralorten har färre invånare än omlandet. Detta grundar sig på en främst under årtiondena efter andra världskriget unik industrialisering av nästan ren landsbygd. Med traditioner från hantverk växte ett stort antal mindre och medelstora industrier upp med tätortsbildningar som följd. För tiden stora investeringar har gjorts i samhällena. I ett samhälle, såväl centralorter som omland, finns sociala värden i form av släkt, vänskap, kultur, föreningar, etcetera. Det är dyrbart att slå sönder dessa värdefulla strukturer. En mycket dålig affär Med nuvarande utveckling kommer kommunens omland på tio år att minska med 3 000-5 000 invånare. Minskningen består av ett väsentligt antal dödsfall på grund av hög medelålder, en del flyttar till centralorten men inte alla, utan en del flyttar till annan ort. Flyttning från omland till centralort är såväl ekonomiskt som socialt en mycket dålig affär. Kommunen löper dessutom risk att i stället för att få 25 000 invånare få nöja sig med 20 000. Förutom ovan antydda ekonomisk och sociala förluster finns även en demokratisk. Personer och grupper som känner sig ”övergivna” av samhället tenderar att ansluta sig till ytterlighetsidéer och dito partier, ett p erkänt politiskt faktum. Vår kommun hör till dem där centralorten har färre invånare än omlandet. ROLF SJÖLIN (C) En viktig helhetssyn I mitt parti arbetar vi med en helhetssyn omfattande en stark centralort och ett levande omland, där inte minst företagarandan måste säkras. Vi kan naturligtvis ha olika syn på denna helhet men låt oss ändå vara eniga om att kommunens omsorg, väl och ve även sträcker sig till Torsbo, Navstocka, Finnekumla, Hulu, Komskälet, Nitta, Grovare, Älmestad, Böne, Trädet, Kölingared, Böne, Strängsered och Grönahög. ROLF SJÖLIN, GÄLLSTAD (C ) Redaktör Insändare och debatt: Per-Ove Ståhlbrand • perove@stthuset.com DEBATT • INSÄNDARE STT 17 SVENLJUNGA TRANEMO Elin Larsson är 22 år och kommer från Sexdrega. I sina krönikor skriver hon om vardagsfunderingar ur en ung Kindbos perspektiv. Har ni frågor, kommentarer, eller nya idéer så hör gärna av er till elin.larsson@stthuset.com. Nu kan du även läsa och kommentera hennes texter på annumeraelin.blogspot.com. h rd k ärna k mm nt a h so an Sol, semester – idylliska mord Äntligen är denna outhärdligt långa semester över. Som jag har längtat efter att slippa ligga på gräsmattan, äta glass och läsa böcker hela dagen. Okej, nu ljuger jag! Vart sjutton tog ledigheten vägen?! Det känns som jag knappt hann fälla upp min billiga bensinmacksstol eller ens ta en tugga av min Tre Topparstrut innan semestern var över. Det är så konstigt att tre veckors semester går dubbelt så fort som tre veckors arbete. Jag anar en konspiration, för jag har då inte haft 21 dagars ledigt på mina tre veckors semester! En mental skärmsläckare I skrivande stund har jag precis arbetat första dagen efter semestern. Jag borde väl skriva något om att det är härligt att komma in i rutinerna igen, men då skulle jag ljuga. Visst hörde jag mig själv uttala de där klyschorna om att det är skönt med vardag igen, att komma upp i tid på morgonen och äta på bestämda tider. Men jag försökte bara lura mig själv, och var inte direkt övertygande. Samma sak gäller krönikeskrivandet, jag borde ha fullt av nya uppslag och idéer, men det är blankt. Jag har en känsla av att min hjärna har ställt in sig på en mental skärmsläckare och det inte spelar någon roll hur många gånger jag trycker på startknappen, det behövs en formatering för att kunna komma in i rutinerna och vara nöjd med vardagen igen. va n d nare, har världens länder fortfarande inte lyckats komma överens om hur dessa massförstörelsevapen skall kunna utplånas eller förbjudas. Det finns fortfarande nästan 20 000 kärnvapen spridda över världen laddade och klara att användas. Många av dem starkare och effektivare än atombomberna 1945 och med en kapacitet som på ett kort ögonblick kan utplåna all mänsklig existens. Det kan kännas märkligt att inte alla länder samfällt ställer upp och lägger ett förbud som för alltid förbjuder dessa vapen. Varför får de finnas kvar och vad innebär det att det finns ett hängande hot över hela världens befolkning? Vad gör stormakterna, EU, andra stater och internationella sammanslutningar för att avveckla dessa vapen? Vad gör de stater som säger sig värna om världsfreden och en internationell solidaritet? Vad gör Sverige och de länder som inte innehar några kärnvapen. Varför ställer de inte upp på ett krav om förbud och krav på en omedelbar avveckling? Det snabba, korta svaret är Idag har världens länder fortfarande inte kommit överens om hur massförstörelsevapen ska utplånas. BÖRJE ANDERSSON makt, militär styrkebalans och den nuvarande säkerhetspolitiken. Nordkorea är ett exempel på land som vill vara med i klubben för att visa upp sin styrka. Andra länder som tror på makt och militär styrka via kärnvapeninnehav är Iran och Israel – bittra fiender i Mellanöstern. De två största länderna med kärnvapeninnehav, Ryssland och USA, har så många kärnvapen att de kan förgöra jorden många gånger om. I debatten har ofta framförts uppgifter om att kostnaderna för underhåll av världens kärnvapen är relativt låga, men inget är mera felaktigt. Nya rapporter visar istället på vilka enorma summor som varje dag- varje år anvisas för underhåll och modernisering. Den del som USA varje år anslår till kärnvapen motsvarar idag de kostnader som läggs på hela sektorn för hälso- och utbildning. I en global värld där en rättvisare fördelning av jordens resurser behövs - i en global värld där klimatfrågan nu måste stå i första rummet är det ofattbart att detta kan få fortsätta. Inget land kan vinna ett kärnvapenkrig och inget land med någon form av självaktning kan tro att kärnvapenanvändning skulle kunna vara lösningen på en militär konflikt. Frågan är varför EU och enskilda stater är så passiva i kärnvapenfrågan? Alla stater bör granska sina egna motiv och argument så att de mer konsekvent medverkar till att skapa en värld utan kärnvapen. Världens kärnvapen måste således bli föremål för en omgående internationell debatt, där målet är en total avveckling och ett förbud mot alla typer av kärnvapen. Därför måste vi upprepa, Aldrig mer Hiroshima - Aldrig mer Nagasaki! ULRICEHAMNS FREDSFÖRENING GM BÖRJE ANDERSSON Mäster Reinfeldt Det var en gång en liten man som gick till Statsministern med en fråga. – Goddag, goddag, mäster Reinfeldt, sade han och bockade sig. – Goddag, goddag, sade Reinfeldt där han satt på bordet med armarna i kors. - Kan jag få ett litet jobb snart?, frågade den lille mannen. – Det går bra, sade Statsministern. – När kan det bli? – Kom tillbaks om ett år. – Det var bra, mäster Reinfeldt. Tack så mycket, mäster Reinfeldt. Adjö, adjö, mäster Reinfeldt. Och så gick den lille mannen. När ett år gått, så gick den lille mannen till Statsministern igen. – Goddag, goddag, mäster Reinfeldt, finns det nåt jobb till mej? – Ack nej. – Varför det då? – Ack jo, det bidde inget jobb. – Jaså, bidde det inget jobb? Vad bidde det då? – Det bidde ett jobbskatteavdrag istället. – Jaså, bidde det ett jobbskatteavdrag? Då får jag väl snart ett jobb? –Jadå! Kom tillbaks om ett år. – Det var bra, mäster Reinfeldt. Tack så mycket, mäster Reinfeldt. Adjö, adjö, mäster Reinfeldt. Och så gick den lille mannen. När året gått, så gick den lille mannen till Statsministern igen. – Goddag, goddag, mäster Reinfeldt, har jag ett jobb? – Ack nej. – Varför då? – Ack jo, det bidde inget jobb. – Jaså, bidde det inget jobb? Vad bidde det då? – Det bidde sänkt förmögenhetsskatt. – Jaså, bidde det det. När får jag mitt jobb då? – Kom tillbaks om ett år. – Det var bra, mäster Reinfeldt. Tack så mycket, mäster Reinfeldt. Adjö, adjö, mäster Reinfeldt. Och så gick den lille mannen. När året gått, så gick den lille mannen till Statsministern igen. – Goddag, goddag, mäster Reinfeldt, är mitt jobb fixat? – Ack nej. – Är den inte det? Varför då? – Ack jo, det bidde inget jobb. – Jaså, bidde det inget jobb? Vad bidde det då? – Det bidde billigare hamburgare. – Jaså, bidde det billiga hamburgare? När blir de färdiga? – På lördag. – Det var bra, mäster Reinfeldt. Tack så mycket, mäster Reinfeldt. Adjö, adjö, mäster Reinfeldt. Och så gick den lille mannen. När det blev lördag, så gick den lille mannen till statsministern igen. – Goddag, goddag, mäster Reinfeldt, är mina hamburgare färdiga? – Ack nej. – Är de inte färdiga? Varför då? – Ack jo, det bidde inga hamburgare. – Bidde det inga hamburgare? Vad bidde det då? - Det bidde ingenting. Dom tog slut. Nej, det bidde inte fler jobb – det bidde färre jobb. Mindre pengar till dom som har minst och mer till dom som har mest. Det är vad det bidde. Och den lille mannen gick och kom aldrig mer igen, han svalt ihjäl. GÖRAN ANDERSSON Det är intressant det där med semester. Det finns så många saker som man bara måste göra för att de hör semestern till, och kanske är det dessa som gör att den går så fort. Vi har för roligt helt enkelt. Mina måsten för semestern liknar nog på pricken många andras. Jag måste bada, äta glass och träffa gamla vänner. Jag måste cykla, grilla och lyssna på Gyllene Tider. Jag måste läsa, sova länge och bränna mig på axlarna men framför allt och viktigast av allt måste jag se Morden i Midsomer!Jag vet inte varför men så fort solen börjar lysa så får jag ett väldigt sug efter att få ta del av riktigt blodiga, makabra mord av iskalla mördare på idylliska platser. Jag verkar inte vara den enda med denna minst sagt makabra fäbless, ska sanningen fram har jag i sommar inte bara sett varenda avsnitt av morden i Midsomer jag har också plöjt igenom hela Camilla Läckbergs serie om Fjällbackamorden och lyssnat på Lars Kepplers råa kriminalromaner. Med varje glass, strandbesök och ljus sommarkväll har jag njutningsfullt låtit mig serveras ännu ett obehagligt dråp. Så fort solen börjar lysa så får jag ett väldigt sug efter att få ta del av riktigt blodiga, makabra mord! bör av g f r k g k b iga, Ingen sommar utan Barnaby Hade det inte varit för att jag vet att många andra har samma sjuka intresse som jag så hade jag helt klart blivit orolig för mig själv. Men något gör att vi är ett gäng som inte tycker att sommaren är komplett innan den småtöntige polisen i Midsomer visar upp sin bricka och snabbt men precist presenterar sig som detective chief inspector Barnaby. Självklart kan jag inte låta bli fundera över varför. Varför måste våra idylliska somrar bära spår av ond bråd död? Vad är det som lockar och varför verkar längtan efter kriminalserier öka under sommaren? Jag kan självklart bara spekulera och svara för mig själv. Men jag tror att det har någonting med den där semesterbubblan att göra. För att slippa en ännu värre kalldusch när verkligheten åter kallar försöker vi hålla kvar vid den inte alls så idylliska värld vi lever i genom att ständigt påminna oss själva om att hela livet inte är en bekymmersfri ledighet. Det kan vara så, detta kan också vara en efterkonstruktion från min sida. Kanske är förklaringen att vi alla är smått störda och alldeles alldeles för nyfikna för att låta bli att se vem som är mördaren den här gången, och om Midsomers invånare någon gång kommer lyckas utrota sig själva! de r rå n TRANEMO I