Nöjesnytt Växjö 1
Trots sin unga ålder har hon blivit en av Växjö D
FF:s nyckelspelare och har formligen spottat in mål. Möt Anna Anvegård, toppforwarden som ska hjälpa de allsvenska nykomlingarna att sätta Växjö på fotbollskartan på allvar igen. Växjö DFF har sedan sammanslagningen mellan Växjö FF och Hovshaga AIF 2014 haft en smått sensationell utveckling. Redan 2015 kvalificerade man sig för spel i Elitettan och efter en närmast osannolik säsong 2017 – då man dessutom satte nytt poängrekord i divisionen – blev man den 1 oktober, med flera omgångar kvar att spela, klara för Allsvenskan. En starkt bidragande orsak till succén var en tuff 20-årig forward från Bredaryd utanför Värnamo. Med sina 30 mål vann Anna Anvegård skytteligan i Elitettan och blev utsedd till Årets idrottsöverraskning av Radio Kronoberg. Anna själv verkar helt oberörd av framgångarna och uppmärksamheten. Hon ler bara lite blygt när det kommer på tal och rycker på axlarna åt det hela, med betydelsen att hon i praktiken bara gör sitt jobb. Och det mesta när det gäller fotboll verkar komma fullständigt självklart för 21-åringen. –Jag är praktiskt taget uppvuxen på en fotbollsplan. Jag kan se planen från tv-rummet i huset där jag växte upp och både mamma och pappa har spelat fotboll, även om det inte varit på någon högre nivå (skratt). Så det föll sig ganska naturligt att jag själv skulle börja, säger Anna med ett leende. Anna etablerade sig snabbt i Bredaryds damlag och var med och tog laget från division fyra till division två, med runt 30 mål per säsong som facit. Växjö DFF:s sportchef Frida Andersson fick upp ögonen för den effektiva forwarden och bjöd henne till Växjö. –Jag provtränade med Öster inför gymnasievalet, men kände att jag inte var redo att flytta. Efter säsongen 2014 hörde Växjö av sig igen och då var tajmingen bättre och jag kände att det var dags att flytta på sig. DFF lade fram det på ett bra sätt också, med sina visioner om att spela i Damallsvenskan och träningsmöjligheterna och förutsättningarna var ju fantastiska. Dessutom var det inte så långt hemifrån (skratt). I tre års tid pendlade Anna fyra dagar i veckan mellan Värnamo och Växjö. Det var ett evigt pusslande, erkänner hon och hon är så här i efterhand själv lite imponerad över att hon faktiskt orkade. –Samtidigt fungerade det ju väldigt bra rent fotbollsmässigt, vilket gjorde att det faktiskt bara var roligt, konstaterar Anna. Känslan när Anna och laget gick in i Elitettan förra säsongen var jättebra direkt och allt gick enligt Anna av bara farten: –Det är den bästa säsong jag varit med om och något jag aldrig kommer att glömma. Vi hade som målsättning i truppen att vi skulle vinna, men sedan började tidningarna skriva ganska tidigt att vi redan var klara. Men vi höll fokus in i det sista, tycker jag och det var väl därför vi lyckades slå det där poängrekordet också kanske. När vi sedan väl var klara den 1 oktober var vi noga med att intala oss att vi behövde göra de sista matcherna bra för att få en bra känsla in i nästa säsong. Den 15 april klev så Anna och resten av Växjö DFF in på allsvensk mark för första gången. Motståndet var tuffast tänkbara, regerande svenska mästarna Linköping, men DFF gjorde trots uddamålsförlust en alldeles utmärkt insats och satte sig direkt i respekt hos motståndarna. –Det är klart att det var nervöst, men trodde nog ändå att jag skulle vara ännu mer nervös. Det var ju mycket runt omkring med tv och allmän uppståndelse, men jag tyckte det mest var häftigt (skratt). Det var många som gjorde allsvensk debut men jag tycker vi kunde njuta av stunden. Dessutom gjorde vi en bra match. Vi åkte inte dit för att spela oavgjort, utan för att vinna och var besvikna att i inte fick med oss minst en poäng. Trots förlusten kunde laget ändå ta med sig det positiva och Anna beskriver skillnaden mellan Elitettan och Allsvenskan med att misttagen straffar sig hårdare i den högsta divisionen och att man måste vara mer noggrann och utnyttja sina lägen när man väl får dem. Och redan i match nummer två, mot tippade topplaget Djurgården hemma, kom belöningen. –Det där 1-0-målet var otroligt förlösande. I och med att vi vann hade vi spräckt både mål- och poäng-nollan och då det är ett tufft spelschema i början var det än viktigare att få lite arbetsro, att det inte går tre, fyra matcher utan mål eller poäng. Det är viktigt för självförtroendet, säger Anna. Att sätta upp en målsättning som debutant kan vara knepigt. Hur kaxig får man vara? Vad är rimligt med tanke på spelarmaterialet och när ska man nöja sig? Växjö DFF har dock all anledning att gå in i Allsvenskan med självförtroendet på topp och det är inget fel på ambitionerna. –Klubbledningen har gått ut med att vi ska sluta topp sex och sen är det upp till oss att lösa det. Den andra nykomlingen Kalmar har sagt att de är nöjda med att klara sig kvar, men vi känner att vi spelat jämnt med de allsvenska lagen på försäsongen och jag tycker att vi redan har bevisat att vi är med i matchen. Att sluta sämst sexa känns inte alls orimligt, även om det så klart blir tufft. Redan i säsongsupptakten har Anna Anvegård visat att hon är en nyckelspelare för Växjö DFF. Med sina båda mål i 2-1-vinsten borta mot Hammarby den 28 april har hon också bevisat att den spelförståelse och målinstinkt som hon själv säger är hennes styrkor som fotbollsspelare blommat ut även i högsta divisionen. Och hon har den personliga målsättningen klar framöver. –Jag är väldigt nördig när det gäller fotboll. Mitt liv kretsar kring fotboll 98 procent av tiden (skratt). Jag brukar vara försiktig med att sätta upp konkreta mål, men inom ett par år vill jag vara etablerad i A-landslaget och så småningom testa på att spela i någon av de stora ligorna i Tyskland eller Frankrike. Och det är mer ett mål än en dröm, avslutar Anna leende. I TEXT: OLA KARLSSON FOTO: MARTINA WÄRENFELDT/MSTUDIO 8 | nöjesnytt